STOCKHOLM, den 30 Ang.
Om transitohandein emellan Sverge och Norge.
Vi hafva i detta ämne emottagit en insänd
artikel, som utgör ett bidrag till kännedomen
om de nuvarande förhållandena emellan brö-
drarikena; hvarföre vi ansett densamma: böra
få ett rum i tidningen. Den lyder sålunda:
Alla fyra riksstånden hafva med en säll-
spord enhällighet gillat och godkänt allmänna
besvärs- och ekonomiutskottets utlåtande, hvil-
ket tillstyrkt bifall till representantens ifrån
Jemtland, N. Larsons, i början af riksdagen
väckta motion om rättighet att transito föra
varor öfver Norge till Sverge och vice versa.
Denna fråga, som är af vida större allmän
vigt än vid ett ytligt betraktande förefaller,
emedan på den i ej ringa mån beror möjlig-
heten att kunna minska den efter riksgränsen
till så ytterlig höjd uppdrifna, olofliga varu-
införseln ifrån Norge, tyckes således icke böra
vidare möta några svårigheter. Men förhål-
landena emellan Norge och Sverge hafva un-
der de sednare åren antagit en, lindrigast
sagdt, så besynnerlig karakter och företett så
många egenheter, och icke minst just före-
varande transitofråga, att en sådan slutsats
sannolikt vore förhastad. Ty högst eget och
besynnerligt må det väl kallas, att denna
fråga, änskönt väckt för åtta år tillbaka, och
sedermera åtskilliga gånger emellan Sverges
och Norges regeringar behandlad, och fastän
den af bägge icke blifvit motsagd och afstyrkt
utan tvärtom formligen gillad och tillstyrkt, än-
dock i närvarande ögonblick befinner sig uti
samma otillfredställande, olösta skick. Det
torde således vara rådligast, att på de fyra
rikeståndens sammanstämmande beslut icke
bygga alltför sangviniska förhoppningar; helst
många månaders dröjsmål af ekonomiutskot-
tet med motionens upptagande och behand-
ling och ytterligare en af hr presidenten v.
Hartmansdorff på riddarhuset genomdrifven
återremiss af expeditionsutskottets skrifvelse i
ämnet lyckats så draga saken på tiden, att
det kan vara mycket ovisst om Storthinget
ej är upplöst och åtskiljdt innan proposition
i frågan kan hinna ifrån norska regeringen
till thinget aflåtas. I sjelfva verket borde
dock häraf icke några hinder kunna uppstå
för frågans ändtliga afgörande i öfverensstäm-
melse med Rikets Ständers önskningar och
med hvad begge rikenas regeringar samman-
stämmande i saken yttrat; ty konungen i Norge
kan ganska konstitutionsenligt, utan storthin-
gets föregående hörande, genom en proviso-
risk anordning afgöra saken och derefter vid
mästföljande storthing framställa vanordningens
såsom proposition till thinget, och detta grund-
lagliga prerogativ har norska konungamakten
mångfaldiga gånger begagnat uti ojemförligt
mera maktpåliggande frågor än den föreva-
rande. Men förhållandena i allmänhet emel-
Jan Sverge och Norge, och specielt just tran-
sitofrågan, hafva, såsom ofvanföre anmärkts,
ä sednare tider så öfverflödat af besynnerlig-
heter, att om till dessa de nya besynnerlig-
heterna ytterligare tillkomme att storthinget
blefve åtskiljdt utan afvaktan på proposition
i ämnet, och att en provisorisk anordning icke
heller utfärdades, sådant icke bör förefalla
:alldeles oväntadt. Finge emellertid saken nu
.en sådan utgång, hvilken åtminstone ligg: inom
möjligheternas gräns och den konse: sen
af hvad hitintills tilldragit sig snarare gor rO-
lig än otrolig, så hade likväl ekono w: : skot-
-tets månader långa dröjsmål med frågans be-
;handling och den ytterligare tidsutdrägten med
-expedierandet af Rikets Ständers skrifvelse i
:ämnet haft för Sverges intressen ganska led-
samma följder, hvilka dock möjligtvis icke in-
träffat utan beräkning, eller varit oförutsedda af
Hem som förvållat frågans försenade afgörande.
Men detta beklagliga dröjsmål, hvars verkan,
sannolikt inom sjelfva utskottet icke åsyftad,
nu kanske torde blifva, att utskottets utlåtande
och riksståncens enhälliga beslut icke leda
till någon påförid, är ej den enda befogade
armärkningen so.m faller utskottet till last.
På vanligt riksdags. maner, att oftast lemna de
enom motioner väckta ämnena lösligt och
ofullständigt behandlade, har också ekonomi-
utskottet uti sitt utlåtande öfver Nils Larsons
motion icke gifvit någon utedning af transito-
frågans uppkomst och förutgägna behandling
— en utredning, som likväl havle varit högst
nödig, såväl på det att riksstånder måtte blif-
vit i tillfälle att se hvad som hitintiv.!s utgjort
hindren för frågans afgörande, som äfven,
och än mer, just för att försäkra slutlig frIM-
gång åt densamma, icke blott hos Rikets Stän
der. Tillförlitliga källor och materialier för
erhållande af nödiga upplysningar hade visst
icke saknats, i fall utskottet velat göra sig
någon möda att uppsöka dem. Då en sådan
utredning emellertid ifrån utskottets sida ute-
:blifvit, och riksstånden på visst sätt lemnats
att besluta med förbundna ögon, men frågan
icke allenast i och för sig sjelf har stor vigt,
isynnerhet för alla Sverges gränsprovinser,
utan dess behandling derjemte sprider många
intressanta, för de flesta säkerligen okända,
upplysningar öfver de nuvarande förhållan-
dena emellan brödrarikena och dessas rege-
ringar, så är det insändarens afsigt att efter
-:autentika dokumenter här lemna en sådan hi-
storik, hvaraf, såsom nyss nämnts, äfven den
indirekta nyttan kan hemtas, att många bland
insändarens landsmän, efter uppsatsens läs-
ning, klarare än förr skola inse på hvad fot
vi svenskar nu stå med våra bröder, i nabo-
riket.
Om rättigheten att transito föra varor sjö-
vägen ifrån Norge till Sverge och vice versa
är här icke fråga. Utan att ekonomiutskottet
eller ens motionären synas afvetat det, är
denna fråga redan jakande afgjord. Uti en