STOCKHOLM, den 30 Ang. Om transitohandein emellan Sverge och Norge. Vi hafva i detta ämne emottagit en insänd artikel, som utgör ett bidrag till kännedomen om de nuvarande förhållandena emellan brödrarikena; hvarföre vi ansett densamma: böra få ett rum i tidningen. Den lyder sålunda: Alla fyra riksstånden hafva med en sällspord enhällighet gillat och godkänt allmänna besvärsoch ekonomiutskottets utlåtande, hvilket tillstyrkt bifall till representantens ifrån Jemtland, N. Larsons, i början af riksdagen väckta motion om rättighet att transito föra varor öfver Norge till Sverge och vice versa. Denna fråga, som är af vida större allmän vigt än vid ett ytligt betraktande förefaller, emedan på den i ej ringa mån beror möjligheten att kunna minska den efter riksgränsen till så ytterlig höjd uppdrifna, olofliga varuinförseln ifrån Norge, tyckes således icke böra vidare möta några svårigheter. Men förhållandena emellan Norge och Sverge hafva under de sednare åren antagit en, lindrigast sagdt, så besynnerlig karakter och företett så många egenheter, och icke minst just förevarande transitofråga, att en sådan slutsats sannolikt vore förhastad. Ty högst eget och besynnerligt må det väl kallas, att denna fråga, änskönt väckt för åtta år tillbaka, och sedermera åtskilliga gånger emellan Sverges och Norges regeringar behandlad, och fastän den af bägge icke blifvit motsagd och afstyrkt utan tvärtom formligen gillad och tillstyrkt, ändock i närvarande ögonblick befinner sig uti samma otillfredställande, olösta skick. Det torde således vara rådligast, att på de fyra rikeståndens sammanstämmande beslut icke bygga alltför sangviniska förhoppningar; helst många månaders dröjsmål af ekonomiutskottet med motionens upptagande och behandling och ytterligare en af hr presidenten v. Hartmansdorff på riddarhuset genomdrifven återremiss af expeditionsutskottets skrifvelse i ämnet lyckats så draga saken på tiden, att det kan vara mycket ovisst om Storthinget ej är upplöst och åtskiljdt innan proposition i frågan kan hinna ifrån norska regeringen till thinget aflåtas. I sjelfva verket borde dock häraf icke några hinder kunna uppstå för frågans ändtliga afgörande i öfverensstämmelse med Rikets Ständers önskningar och med hvad begge rikenas regeringar sammanstämmande i saken yttrat; ty konungen i Norge kan ganska konstitutionsenligt, utan storthingets föregående hörande, genom en provisorisk anordning afgöra saken och derefter vid mästföljande storthing framställa vanordningens såsom proposition till thinget, och detta grundlagliga prerogativ har norska konungamakten mångfaldiga gånger begagnat uti ojemförligt mera maktpåliggande frågor än den förevarande. Men förhållandena i allmänhet emelJan Sverge och Norge, och specielt just transitofrågan, hafva, såsom ofvanföre anmärkts, ä sednare tider så öfverflödat af besynnerligheter, att om till dessa de nya besynnerligheterna ytterligare tillkomme att storthinget blefve åtskiljdt utan afvaktan på proposition i ämnet, och att en provisorisk anordning icke heller utfärdades, sådant icke bör förefalla :alldeles oväntadt. Finge emellertid saken nu .en sådan utgång, hvilken åtminstone ligg: inom möjligheternas gräns och den konse: sen af hvad hitintills tilldragit sig snarare gor rOlig än otrolig, så hade likväl ekono w: : skot-tets månader långa dröjsmål med frågans be;handling och den ytterligare tidsutdrägten med -expedierandet af Rikets Ständers skrifvelse i :ämnet haft för Sverges intressen ganska ledsamma följder, hvilka dock möjligtvis icke inträffat utan beräkning, eller varit oförutsedda af Hem som förvållat frågans försenade afgörande. Men detta beklagliga dröjsmål, hvars verkan, sannolikt inom sjelfva utskottet icke åsyftad, nu kanske torde blifva, att utskottets utlåtande och riksståncens enhälliga beslut icke leda till någon påförid, är ej den enda befogade armärkningen so.m faller utskottet till last. På vanligt riksdags. maner, att oftast lemna de enom motioner väckta ämnena lösligt och ofullständigt behandlade, har också ekonomiutskottet uti sitt utlåtande öfver Nils Larsons motion icke gifvit någon utedning af transitofrågans uppkomst och förutgägna behandling — en utredning, som likväl havle varit högst nödig, såväl på det att riksstånder måtte blifvit i tillfälle att se hvad som hitintiv.!s utgjort hindren för frågans afgörande, som äfven, och än mer, just för att försäkra slutlig frIMgång åt densamma, icke blott hos Rikets Stän der. Tillförlitliga källor och materialier för erhållande af nödiga upplysningar hade visst icke saknats, i fall utskottet velat göra sig någon möda att uppsöka dem. Då en sådan utredning emellertid ifrån utskottets sida ute:blifvit, och riksstånden på visst sätt lemnats att besluta med förbundna ögon, men frågan icke allenast i och för sig sjelf har stor vigt, isynnerhet för alla Sverges gränsprovinser, utan dess behandling derjemte sprider många intressanta, för de flesta säkerligen okända, upplysningar öfver de nuvarande förhållandena emellan brödrarikena och dessas regeringar, så är det insändarens afsigt att efter -:autentika dokumenter här lemna en sådan historik, hvaraf, såsom nyss nämnts, äfven den indirekta nyttan kan hemtas, att många bland insändarens landsmän, efter uppsatsens läsning, klarare än förr skola inse på hvad fot vi svenskar nu stå med våra bröder, i naboriket. Om rättigheten att transito föra varor sjövägen ifrån Norge till Sverge och vice versa är här icke fråga. Utan att ekonomiutskottet eller ens motionären synas afvetat det, är denna fråga redan jakande afgjord. Uti en