offentliga makten lagda hinder få uttala sig öfver
alla samhällets angelägenheter, utan att kunna der-
för annorlunda än i viss stadgad ordning åtalas eller
dömas förr, än en samvetsdomstol förklarat skriften
uppsåtligt brottslig, bör och kan icke lemnas till blott
en del af vår ständsrepresentations välbehag. Den
tillhör alla medborgareklasser, och hvarje svensk man
är tillförsäkraddensamma. Intet stånd har rätt att afsäga
sig den; och aldraminst, då man besinnar, att utom
ständsrepresentationen stå hundradetals medborgare, hvil-
kas väl derigenom skulle godtyckligt åsidosättas.
Jag är öfvertygad, att om regeringen afgifvit ett
antagligt förslag till ändring i tryckfrihetslagen i rätt-
sinnad, upplyst och tillika frisinnad anda, öppet och
ärligt äsyftande sådana föreskrifter, som kunde mot-
verka tryckfrihetens missbruk, utan att upphäfva de
garantier, som grundlagarne för densamma bevarat,
så bade Rikets Ständer villigt förenat sig derom, och
ett sädant förslag, en gäng förklaradt hvilande, egde
då säkert en framtid. Nu är det omöjligt att biträda
ett synbart försök att underkasta folkets dyrbaraste
frihet samma osäkerhet, samma godtycke, samma
hänförelse af dagens och stundens opinionsskiftningar,
hvilka vid riksdagarne visa sig i en stor del andra
ärenden hafva fritt spel, då saken kan afgöras genom
tre stånds beslut. (Forts.)