hud hnd ee der emottaga densamma? En närmare analys af dessa stadganden eller, som vi först kallat dem, denna successionsordning, borde väl icke vara behöflig, för att läsaren må inse alla vidunderligheterna af densamma, utan att vi ytterligare behöfva anlita historiens vittnesbörd om de olyckliga följderna af många pretendenter till tronen eller, som är detsamma, regeringen; de understundom blodiga frukter man skördat af vexlande brödrastyrelser, och slutligen obenägenheten hos prinsar att godvilligt afträida den makt de en gång fått i händerna. Dessa skäl torde göra tillfyllest för att motivera vårt afstyrkande till den af Kongl. M:t gjorda nådiga proposition angående ändring såväl i BR, F. som riksakten. Vi förutse, att denna vår öppet uttalade mening skall af mången häcklas och föras på räkningen af en oppositionsanda, som icke är nöjd med något som regeringen föreslår. Vi måste tålmodigt underkasta oss detta omdöme. Det kan likväl icke förmå oss att dölja vår öfvertygelse i en lagstiftningsfråga af den utomordentliga vigt som denna. Vi vilja likväl tilläggga ännu några betraktelser. Således kan det icke annat än väcka vår förvåning, att den temligen lätt lösta frågan om sammansättningen af en interimsregering för Sverige och Norge kunde föranleda ett försök till kullkastandet, hvad Sverige angår, af snart sagdt alla de grundsatser hvilka, i afseende å konungamaktens utöfning när konungen sjelf är derifrån hindrad, uttalats af 1809 års lagstiftare och fått ett rum i vår regeringsform. Vi kunna omöjligen göra för oss fattligt att det för Sverige kan innefatta större våda att styras af ett ansvarigt statsråd eller, på sätt 43 g BR. F. innehåller, då konungen vistas utrikes eller är sjuk, än då konungen går i fält eller till aflägsnare inrikes orter reser; och vi kunna icke begripa att konungamaktens helgd inom ett konstitutionelt samhälle kan förnärmas derigenom, att icke prinsar ovilkorligen sitta i regeringen och allena besluta. Den enda förändring vi skulle kunna anse lämplig vore den, att 39 och 40 S5 R. F., som angå det förhållande då konungen reser utrikes eller blifver sjuk, ställdes i öfverensstämmelse med den sedermera tillkomna 43 S, som handlar om då konungen reser inom landet eller går i fält, så att tronföljaren äfven i förra hänseendet kunde förordnas eller till. atyrs vara sjelfskrifven att inträda såsor. dförande i statsrådet. Längre tro vi det .: e vara rätt att gå, då frågan afser en föri..iring af grundlag. Vidkommande hvad som egentligen borde sara hufvudsak eller frågan om en förändrad sammansättning af den under konungens utrikesvistande eller sjukdom inträdande interimsregering för Sverge och Norge och framförallt af denna regerings attributioner, så se vi visst icke något ondt deri, att denna regering hädanefter sammansättes endast af 8 ledamöter eller äfven om den utgjordes endast af sex d. v. s. norska statsministern med tvenne här i Stockholm varande norska statsråd samt o denna styrelse, så blefve dermed förhållande na ordnade efter en princip som vore fullkomligt konseqvent med hvad som eger rum då konungen 1 egen person presiderar i det sålunda sammansatta statsrådet, hvarigenom jemväl stadgandet i 4 af riksakten, huru förhållas skall. när konungen vill begynna krig, kunde qvarstå i gällande kraft, äfvensom den nuvarande 7 med uteslutande endast af det från 41 i Norges Grundlov härledda sista momentet deri, att, nemligen vid alla de tillfällen då efter Sverges regeringsform, rikets styrelse föres af statsrådet, begge rikenas statsråd till lika antal skola sammanträda för att afgöra både svenska och norska ärenden. Borttagandet af detta sednare stadgande är efter vår öfvertygelse hvad som hufvudsakligen löser svårigheterna i denna fråga, ty det ändamål som den i riksakten omtalta interimsregeringen egentligen äsyftar eller rikets styrelse, då konungen dör medan tronföljaren ännu är omyndig och under den korta tiden intilldess begge rikenas representanter hunnit församlas, för att besluta om valet af förmyndare under konungens minderårighet,, kräfver väl en så talrikt sammansatt styrelse som der beskrifves. Följaktligen skulle efter vårt förmenande 7 S i riksakten i denna punkt endast, i stället för dess n.v. 5 moment, behöfva tillett tillägg, hvarigenom stadgades att, vid de fällen då, enligt 39 och 40 i Sveriges regeringsform detta rikes styrelse föres af statsrådet, thronföljaren, eller hans äldste son, på sätt 38 Norges Grundlov och 5 riksakten bestämma, utöfvar konungamakten i de ärenden, som angå båda rikena gemensamt, äfvensom tilläfventyrs ett annat stadgande att den i 7 S beskrifna interimsregeringen sammanträder äfven i det fall, att den olycka skulle tima att hela konungahuset på manliga sidan utginge ). ) Man skall tilläfventyrs invända, att 41 Norges Grundlov torde å norska sidan lägga hinder mot denna förändring, emedan deri stadgas, att så ofta det, enligt Sveriges regeringsform, tillkommer det svenska statsrådet, i egenskap af statsråd, att föra regeringen, ett af ett lika antal norska och svenska medlemmar sammansatt statsräd skall förestå rivkenas styrelse, med iakttagande af dessas ömsesidiga graudlagar,. Men detta kan väl omöjligen innefatta något annat än rikenas styrelse sä vidi ärendena äro gemensamma för båda; ty icke kunde Norges grundlag, i rak strid med Sveriges, förordna, hur med det sednare landets styrelse skulle i nägot visst fall förhållas. Den internationella traktaten, riksakten, är således den enda, hvars bestämmelser i denna pkunt behöfva förändras eller rättare förklaras. — Kongl. Maj:t har, enligt P. T., under den 23 innevarande månad, utnämnt och förordnat: 411 xfunvotaltltnant I andra Hfoyrana dnr sarnramantet å Sverges sida justitieministern, utrikesministern och ett af de svenska statsråden i enahanda ordning som enligt 5 af riksakten för närvarande eger rum i s. k. sammansatt norskt och svenskt statsråd — detta likväl under förutsättning att samma interimsregering, såsom sig bör, icke afgör andra ärenden, än dem som angå de båda rikena. Skulle man för föreningens skull vilja låta tronföljaren med kunglig makt och myndighet inträda i om mA IA AA me fm fm mt ÅA mn PA ee I AA — på OO OA 0 0 CM pMm mM rt Ph rr 4 ww mm Ar AA Am CEN — VR —