hud hnd - ee
der emottaga densamma? En närmare ana-
lys af dessa stadganden eller, som vi först
kallat dem, denna successionsordning, borde
väl icke vara behöflig, för att läsaren må inse
alla vidunderligheterna af densamma, utan att
vi ytterligare behöfva anlita historiens vitt-
nesbörd om de olyckliga följderna af många
pretendenter till tronen eller, som är det-
samma, regeringen; de understundom blodiga
frukter man skördat af vexlande brödrasty-
relser, och slutligen obenägenheten hos prinsar
att godvilligt afträida den makt de en gång
fått i händerna.
Dessa skäl torde göra tillfyllest för att mo-
tivera vårt afstyrkande till den af Kongl. M:t
gjorda nådiga proposition angående ändring
såväl i BR, F. som riksakten.
Vi förutse, att denna vår öppet uttalade
mening skall af mången häcklas och föras på
räkningen af en oppositionsanda, som icke är
nöjd med något som regeringen föreslår. Vi
måste tålmodigt underkasta oss detta om-
döme. Det kan likväl icke förmå oss att
dölja vår öfvertygelse i en lagstiftningsfråga
af den utomordentliga vigt som denna.
Vi vilja likväl tilläggga ännu några be-
traktelser. Således kan det icke annat än
väcka vår förvåning, att den temligen lätt lö-
sta frågan om sammansättningen af en inte-
rimsregering för Sverige och Norge kunde
föranleda ett försök till kullkastandet, hvad
Sverige angår, af snart sagdt alla de grund-
satser hvilka, i afseende å konungamaktens
utöfning när konungen sjelf är derifrån hin-
drad, uttalats af 1809 års lagstiftare och fått
ett rum i vår regeringsform. Vi kunna o-
möjligen göra för oss fattligt att det för
Sverige kan innefatta större våda att styras
af ett ansvarigt statsråd eller, på sätt 43 g
BR. F. innehåller, då konungen vistas utrikes
eller är sjuk, än då konungen går i fält el-
ler till aflägsnare inrikes orter reser; och vi
kunna icke begripa att konungamaktens helgd
inom ett konstitutionelt samhälle kan för-
närmas derigenom, att icke prinsar ovilkor-
ligen sitta i regeringen och allena besluta.
Den enda förändring vi skulle kunna anse
lämplig vore den, att 39 och 40 S5 R. F.,
som angå det förhållande då konungen reser
utrikes eller blifver sjuk, ställdes i öfverens-
stämmelse med den sedermera tillkomna 43
S, som handlar om då konungen reser inom
landet eller går i fält, så att tronföljaren äf-
ven i förra hänseendet kunde förordnas eller
till. atyrs vara sjelfskrifven att inträda så-
sor. dförande i statsrådet. Längre tro vi
det .: e vara rätt att gå, då frågan afser en
föri..iring af grundlag.
Vidkommande hvad som egentligen borde
sara hufvudsak eller frågan om en förändrad
sammansättning af den under konungens ut-
rikesvistande eller sjukdom inträdande inte-
rimsregering för Sverge och Norge och fram-
förallt af denna regerings attributioner, så se vi
visst icke något ondt deri, att denna regering
hädanefter sammansättes endast af 8 ledamö-
ter eller äfven om den utgjordes endast af
sex d. v. s. norska statsministern med tvenne
här i Stockholm varande norska statsråd samt
o
denna styrelse, så blefve dermed förhållande
na ordnade efter en princip som vore full-
komligt konseqvent med hvad som eger rum
då konungen 1 egen person presiderar i det
sålunda sammansatta statsrådet, hvarigenom
jemväl stadgandet i 4 af riksakten, huru
förhållas skall. när konungen vill begynna
krig, kunde qvarstå i gällande kraft, äfven-
som den nuvarande 7 med uteslutande en-
dast af det från 41 i Norges Grundlov här-
ledda sista momentet deri, att, nemligen vid
alla de tillfällen då efter Sverges regerings-
form, rikets styrelse föres af statsrådet, begge
rikenas statsråd till lika antal skola sam-
manträda för att afgöra både svenska och
norska ärenden. Borttagandet af detta sed-
nare stadgande är efter vår öfvertygelse hvad
som hufvudsakligen löser svårigheterna i
denna fråga, ty det ändamål som den i riks-
akten omtalta interimsregeringen egentligen
äsyftar eller rikets styrelse, då konungen dör
medan tronföljaren ännu är omyndig och
under den korta tiden intilldess begge rikenas
representanter hunnit församlas, för att be-
sluta om valet af förmyndare under konungens
minderårighet,, kräfver väl en så talrikt sam-
mansatt styrelse som der beskrifves.
Följaktligen skulle efter vårt förmenande
7 S i riksakten i denna punkt endast, i stäl-
let för dess n.v. 5 moment, behöfva till-
ett tillägg, hvarigenom stadgades att, vid de
fällen då, enligt 39 och 40 i Sveriges
regeringsform detta rikes styrelse föres af stats-
rådet, thronföljaren, eller hans äldste son, på
sätt 38 Norges Grundlov och 5 riksakten
bestämma, utöfvar konungamakten i de ären-
den, som angå båda rikena gemensamt, äfven-
som tilläfventyrs ett annat stadgande att den
i 7 S beskrifna interimsregeringen samman-
träder äfven i det fall, att den olycka skulle
tima att hela konungahuset på manliga sidan
utginge ).
) Man skall tilläfventyrs invända, att 41 Norges
Grundlov torde å norska sidan lägga hinder mot denna
förändring, emedan deri stadgas, att så ofta det,
enligt Sveriges regeringsform, tillkommer det sven-
ska statsrådet, i egenskap af statsråd, att föra re-
geringen, ett af ett lika antal norska och sven-
ska medlemmar sammansatt statsräd skall förestå ri-
vkenas styrelse, med iakttagande af dessas ömsesi-
diga graudlagar,. Men detta kan väl omöjligen
innefatta något annat än rikenas styrelse sä vidi
ärendena äro gemensamma för båda; ty icke kunde
Norges grundlag, i rak strid med Sveriges, för-
ordna, hur med det sednare landets styrelse skulle
i nägot visst fall förhållas. Den internationella trak-
taten, riksakten, är således den enda, hvars be-
stämmelser i denna pkunt behöfva förändras eller
rättare förklaras.
— Kongl. Maj:t har, enligt P. T., under
den 23 innevarande månad, utnämnt och för-
ordnat:
411 xfunvotaltltnant I andra Hfoyrana dnr sarnramantet
å Sverges sida justitieministern, utrikesmi-
nistern och ett af de svenska statsråden i
enahanda ordning som enligt 5 af riksakten
för närvarande eger rum i s. k. sammansatt
norskt och svenskt statsråd — detta likväl
under förutsättning att samma interimsrege-
ring, såsom sig bör, icke afgör andra ärenden,
än dem som angå de båda rikena. Skulle man
för föreningens skull vilja låta tronföljaren
med kunglig makt och myndighet inträda i
om mA IA AA me fm fm mt ÅA mn PA ee
I AA - —
- på OO OA 0 - 0 CM p-
Mm mM rt Ph rr 4 ww mm Ar AA Am CEN
— VR —