anhängare till denna mening. Förre talman Nils Persson talade flera gärnger för bifall, men vid votering segrade äterremissmeningen med 36 emot 31 Tryckfribetsfrågan i Bondeståndet. Då konstitutionsutskottets memorial n:o 21, hvilket tillstyrker att Koogl. Maj:ts proposition avgående upphäfvande af tryckfrihetsförordningens egeoskap at grundlag måtte hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag, förevar i bondeständet, blef redogörelsen i Aftonbladet för förhandlingen uppskjuten och blott resultatet omnämndes. Dä en mängd ledamöter yttrade sig skriftligt, var det nemligea omöj ligt för referentet att vid uppläsningen riktigt upp fatta allt. En närmare redogörelse meddelas nu med ledning af sjelfva protokollet, så mycket heldre som åtskillige ledamöter af ständet Önskat att en sådan måtte blifva afgifven, på det kommittenterna mätte erfara ombudens åtgörande i saken. Olof Pehrsson fran Blekinge var den första som uttalade sig, uttryckande den åsigten, att det vore hvarje representants pligt att öppet och ärligt uttala sin öfvertygelse i en sådan fräga: Den kongl. propositionen skall leda till svenska folkets förtryckande och förslafvande under embetsoch tjenstemäns välde: Genom att ur grundlagen borttaga tryckfriheten, och sälunda ställa den i beroende af makten och polismyndigheterna, skulle densamme åter sjunka till sitt fordna intet och, istället för attsom nu framhälla och bestraffa missbruk och olagligheter, blifva ett echo åt de maktegande. Så har det gätt i andra länder, hvarest man lyckats förstöra ordets frihet, och detsamma skall under lika förhällanden inträffa hos oss, intilldess mättet af mörkrets och förtryckets sträfvande blifvit rägadt. Men hvad blir slutet pä eländet? Jo, revolutionen; ty här som annorstädes skall folket, dignande under oket, beröfvadt möjligheten att på annat sätt vinna rättvisa, bryta sina fjettrar och förkrossa förtryckarne. Måtte Gud i sin näd bevara värt arma fädernesland frän slika olyckor! Medlet att förebygga dessa olyckor ega vi ännu i våra händer, och det heter tryckfrihet. Utgäende frän dessa grundsatser, måste jag för min del inför samtid och framtid på det kraftigaste protestera emot den af Kongl. Maj:t i nåder föreslagna förändring i afseende på tryckfrihetsförordningens egenskap af grubdlag. Många instämde med Olof Pehrsson. Erik Christensson ansåg frågan vara en af de vigtigaste som kunna utgöra föremål för ett fritt folks rädplägningar. Om någon vid 1844 ärs riksdag, ds indragningsmakten ändtligen upphäfdes, förutsagt denna regeringens proposition, så skulle ingen tro honom, och likväl är den nu en verklighet. De förändringar tryckfrihetslagen kan behöfva undergå for dra ej dess upphörande såsom grundlag, fordra ej at mean behböfver liksom måtta ett klubbslag åt folkfrihetens hjessa. Kongl. Maj:t har erkänt tryckfriheten såsom ett värn för de politiska rättigbeteroa, och likväl vill man beröfva detta värn den säkerhet det bar genom egenskapen af grundlag. För aut göra tryckfribeten fullkomligt oberoende af godtycket och förändringslustan, föreslog 1809 ärs konstitutionsutskott av tryckfribetsförordningen skule upptagas bland riket: grundlagar och motiverade detta förslag isivt bekanta memorial af d. 2 Juni samma år. Dessa motiver af 1809 ärs konstitutionsutskott äro fotade på en vida fastare och säkrare grund, än de. som af 1854 års konstitutionsutskott blifvit framställde för att utesluta tryckfrihetsförordningen ur antalet af rikets fundameniallagar. Om tryckfrihetsförordniogen förlorar kraft och helgd af grundlag stär vägen öpper till enväldet för dem som mukten hafva och vilja missbruka den. Om tryckfriheten i grunglagen blott qvarstår såsom en grundsats, sä kunna de vid densamma fästade vilkoren, undantagen och bibestämme serna så utvidgas, att den i sig sjelf blir allenast ett tomt och betydelselöst ord. På ett ställe yttrar konstitutionsutskottet, att den dagliga erfarenheten visar, hurusom den periodiska pressens missbruk tagit en rigtning, som genom den ytterst demoraliserande inflytelsen hos den stora mängden personer af lägre bildningsgrad, mäste väcka djupt bekymmer och nogsamt visa, att ansvarsbestämmelserna i tryckfrihetsförordningen förfela sitt ändamål. De förmå icke att afvärja de sig ständigt förnyande angre pen emot statens sedliga grundval. — Konstitutionsutskottet har till !,,:del rätt och till ?V,o:delar orätt i hvad det här yttrat. Rätt bar det i afseende på de felaktiga ansvarsbestämmelserna, på sä sätt, att den verkligt skyldige blott sällan kan drabbas af lagens hämnande arm; orätt åter har det, då det påstår, att bela den periodiska pressen tagit en demoraliserande och statens sedliga grundval undergräfvande riktning. Skulden för hvad nägra få in divider låtit komma sig till last har utskottet hvälfdt på alla, som under de sistförflutna ären och ännu i dag sysselsätta sig med det föga tacksamma, oftast med ytterst stora obehag förenade publicist-yrket. Att så döma och handla, är en uppenbar orättvisa, och denna orättvisa blir så mycket mera iögonfallande när den begås af en af Rikets Ständers förnämsta delegationer, konstitutionsutskottet. Lika orättvist som det hade varit att år 1792 stämpla alla ridderskapets och adelns ledamöter såsom konungamördare derföre, att nägra få af dem sammansvurit sig att beröfva Konung Gustaf III lifvet, lika orättvist är det afven att pästä hela den periodiska pressen hafva en för staten och dess inbyggare förderflig rigtning derföre, att nägra få tidningar missbrukat en rättighet, som i tryckfrihetsförordningen blifvit hvarje svensk man förrarad. Så vidt jag kan finna har den periodiska pressen just under de sednaste 10 åren, sedan indragningsmakten upphörde att idkeligen reta densamma, med bögst få undantag, vida bättre än förut uppfattat och skött sitt maktpäliggande kall. Af de tidningar, i hvilka man dä och då finner artiklar, som kunna sägas öfverskrida gränsen af en sansad och rätt brukad tryckfrihet, existera för närvarande icke j: mera än tre, och af dessa är den ena sä föraktad, stt dess ord icke gälla ens hos de allralägsta samhällsklasserna. De andra begagna sig blott af sivu i grundlagen förvarade rättighet att öfver allt hvad som är eller kan blifva föremål för mensklig kunskap, genom tryck sina tankar kungöra,. De vädliga syften, som partibatet vill se i vissa tidningar, äro icke af den beskaffedhet att de kunna uthärda en pröfning inför allmänna opinionens domstol, och ännu mindre sådana, att ett konstitutionsutskott, om det vill vara rättvist och oväldigt, bör pi dem kunna fota sitt tillstyrkande af en kongl. proposition, fom äsyftar tryckfribetsförordningens ustryckande ur rikets grundlagar. Af det myckna onda, som konstiutionsutskottets majoritet pästår att den periodiska pressen här i landet har stiftat, känner jag föga eller inter, oaktadt jag under ett tiotal af är med ganska tor uppmärksamhet följt dess handlingar och verksamhet; men deremot skulle jag kunna uppräkna mycket godt, som den i mångfaldiga riktoingar uträttat. Hvad Jifsluften är för den djuriska organismen, det är tryckfribeten för den organism, som vi kalla stat. Brist på lifsjuft hos den förra vällar sjuk