anhängare till denna mening. Förre talman Nils
Persson talade flera gärnger för bifall, men vid vo-
tering segrade äterremissmeningen med 36 emot 31
Tryckfribetsfrågan i Bondeståndet.
Då konstitutionsutskottets memorial n:o 21, hvilket
tillstyrker att Koogl. Maj:ts proposition avgående upp-
häfvande af tryckfrihetsförordningens egeoskap at
grundlag måtte hvila till grundlagsenlig behandling
vid nästa riksdag, förevar i bondeständet, blef redo-
görelsen i Aftonbladet för förhandlingen uppskjuten
och blott resultatet omnämndes. Dä en mängd leda-
möter yttrade sig skriftligt, var det nemligea omöj
ligt för referentet att vid uppläsningen riktigt upp
fatta allt. En närmare redogörelse meddelas nu med
ledning af sjelfva protokollet, så mycket heldre som
åtskillige ledamöter af ständet Önskat att en sådan
måtte blifva afgifven, på det kommittenterna mätte
erfara ombudens åtgörande i saken.
Olof Pehrsson fran Blekinge var den första som
uttalade sig, uttryckande den åsigten, att det vore
hvarje representants pligt att öppet och ärligt uttala
sin öfvertygelse i en sådan fräga:
Den kongl. propositionen skall leda till svenska fol-
kets förtryckande och förslafvande under embets- och
tjenstemäns välde:
Genom att ur grundlagen borttaga tryckfriheten,
och sälunda ställa den i beroende af makten och po-
lismyndigheterna, skulle densamme åter sjunka till
sitt fordna intet och, istället för attsom nu framhälla
och bestraffa missbruk och olagligheter, blifva ett
echo åt de maktegande. Så har det gätt i andra
länder, hvarest man lyckats förstöra ordets frihet, och
detsamma skall under lika förhällanden inträffa hos
oss, intilldess mättet af mörkrets och förtryckets sträf-
vande blifvit rägadt. Men hvad blir slutet pä elän-
det? Jo, revolutionen; ty här som annorstädes skall
folket, dignande under oket, beröfvadt möjligheten
att på annat sätt vinna rättvisa, bryta sina fjettrar
och förkrossa förtryckarne. Måtte Gud i sin näd be-
vara värt arma fädernesland frän slika olyckor! Med-
let att förebygga dessa olyckor ega vi ännu i våra
händer, och det heter tryckfrihet.
Utgäende frän dessa grundsatser, måste jag för
min del inför samtid och framtid på det kraftigaste
protestera emot den af Kongl. Maj:t i nåder före-
slagna förändring i afseende på tryckfrihetsförordnin-
gens egenskap af grubdlag.
Många instämde med Olof Pehrsson.
Erik Christensson ansåg frågan vara en af de vig-
tigaste som kunna utgöra föremål för ett fritt folks
rädplägningar. Om någon vid 1844 ärs riksdag, ds
indragningsmakten ändtligen upphäfdes, förutsagt
denna regeringens proposition, så skulle ingen tro
honom, och likväl är den nu en verklighet. De för-
ändringar tryckfrihetslagen kan behöfva undergå for
dra ej dess upphörande såsom grundlag, fordra ej at
mean behböfver liksom måtta ett klubbslag åt folkfri-
hetens hjessa. Kongl. Maj:t har erkänt tryckfriheten
såsom ett värn för de politiska rättigbeteroa, och lik-
väl vill man beröfva detta värn den säkerhet det bar
genom egenskapen af grundlag. För aut göra tryck-
fribeten fullkomligt oberoende af godtycket och förän-
dringslustan, föreslog 1809 ärs konstitutionsutskott av
tryckfribetsförordningen skule upptagas bland riket:
grundlagar och motiverade detta förslag isivt bekanta
memorial af d. 2 Juni samma år.
Dessa motiver af 1809 ärs konstitutionsutskott äro
fotade på en vida fastare och säkrare grund, än de.
som af 1854 års konstitutionsutskott blifvit framställde
för att utesluta tryckfrihetsförordningen ur antalet af
rikets fundameniallagar. Om tryckfrihetsförordniogen
förlorar kraft och helgd af grundlag stär vägen öpper
till enväldet för dem som mukten hafva och vilja
missbruka den.
Om tryckfriheten i grunglagen blott qvarstår såsom
en grundsats, sä kunna de vid densamma fästade vil-
koren, undantagen och bibestämme serna så utvidgas,
att den i sig sjelf blir allenast ett tomt och betydelse-
löst ord.
På ett ställe yttrar konstitutionsutskottet, att den
dagliga erfarenheten visar, hurusom den periodi-
ska pressens missbruk tagit en rigtning, som genom
den ytterst demoraliserande inflytelsen hos den stora
mängden personer af lägre bildningsgrad, mäste väcka
djupt bekymmer och nogsamt visa, att ansvarsbestäm-
melserna i tryckfrihetsförordningen förfela sitt ända-
mål. De förmå icke att afvärja de sig ständigt för-
nyande angre pen emot statens sedliga grundval. —
Konstitutionsutskottet har till !,,:del rätt och till
?V,o:delar orätt i hvad det här yttrat. Rätt bar det i
afseende på de felaktiga ansvarsbestämmelserna, på
sä sätt, att den verkligt skyldige blott sällan kan drab-
bas af lagens hämnande arm; orätt åter har det, då
det påstår, att bela den periodiska pressen tagit en
demoraliserande och statens sedliga grundval under-
gräfvande riktning. Skulden för hvad nägra få in
divider låtit komma sig till last har utskottet hvälfdt
på alla, som under de sistförflutna ären och ännu i
dag sysselsätta sig med det föga tacksamma, oftast
med ytterst stora obehag förenade publicist-yrket. Att
så döma och handla, är en uppenbar orättvisa, och
denna orättvisa blir så mycket mera iögonfallande när
den begås af en af Rikets Ständers förnämsta delega-
tioner, konstitutionsutskottet. Lika orättvist som det
hade varit att år 1792 stämpla alla ridderskapets och
adelns ledamöter såsom konungamördare derföre, att
nägra få af dem sammansvurit sig att beröfva Ko-
nung Gustaf III lifvet, lika orättvist är det afven att
pästä hela den periodiska pressen hafva en för staten
och dess inbyggare förderflig rigtning derföre, att
nägra få tidningar missbrukat en rättighet, som i
tryckfrihetsförordningen blifvit hvarje svensk man för-
rarad. Så vidt jag kan finna har den periodiska
pressen just under de sednaste 10 åren, sedan indrag-
ningsmakten upphörde att idkeligen reta densamma,
med bögst få undantag, vida bättre än förut uppfat-
tat och skött sitt maktpäliggande kall. Af de tidnin-
gar, i hvilka man dä och då finner artiklar, som
kunna sägas öfverskrida gränsen af en sansad och
rätt brukad tryckfrihet, existera för närvarande icke j:
mera än tre, och af dessa är den ena sä föraktad,
stt dess ord icke gälla ens hos de allralägsta sam-
hällsklasserna. De andra begagna sig blott af sivu i
grundlagen förvarade rättighet att öfver allt hvad
som är eller kan blifva föremål för mensklig kun-
skap, genom tryck sina tankar kungöra,. De väd-
liga syften, som partibatet vill se i vissa tidnin-
gar, äro icke af den beskaffedhet att de kunna ut-
härda en pröfning inför allmänna opinionens domstol,
och ännu mindre sådana, att ett konstitutionsutskott,
om det vill vara rättvist och oväldigt, bör pi dem
kunna fota sitt tillstyrkande af en kongl. proposition,
fom äsyftar tryckfribetsförordningens ustryckande ur
rikets grundlagar. Af det myckna onda, som konsti-
utionsutskottets majoritet pästår att den periodiska
pressen här i landet har stiftat, känner jag föga eller
inter, oaktadt jag under ett tiotal af är med ganska
tor uppmärksamhet följt dess handlingar och verk-
samhet; men deremot skulle jag kunna uppräkna
mycket godt, som den i mångfaldiga riktoingar ut-
rättat. Hvad Jifsluften är för den djuriska organis-
men, det är tryckfribeten för den organism, som vi
kalla stat. Brist på lifsjuft hos den förra vällar sjuk-