ridd. af kongl. Wasaorden baron De Geer att nu af-
syna detta arbete, och sedan sockenombuden jemvä:
förklärat sig nöjde med den undersökuing och besigt
ning, söm af bemälde hr baron komme attföretägas,
verkställdes afsyningen och profningen i vederböran-
des närvaro, hvarefter hr baronen förklarade ej min-
dre stenarbetet, än ock sjelfva jernbron vara fullkom
ligt ändamaälsenlig, sävät till dess varaktighet för
framtiden, som ock yttre form och konstruktion, ut:
hvilket godkännande samtlige närvarande sockneom-
buden till alla delar instämde.
Ifrågavarande jernbro lärer vara den enda i sit
slag, som finnes inom riket, och är sammansatt efter
en särdeles sionrik uppfioning, hvilket lätteligen kan
slutas deraf att bron ligger uti rät sträckning, utan
hvalf, öfver den betydliga ytan af 207 fot, med stöd
endast uoder midten, och består af idel smidda jera-
stänger, hvilka blifvit med hvarandra så hopnagiade
att desse, på 100 fots distance, uppbära icke blow
deras egen, jemte den 8f dubbel plankbeläggning be-
stående körbanans tyngd, utan dessntom utbärda ev
åtryckniog af ett skeppund på hvarje qvadrataslo.
Den gamla bron var uppbyggd af trä och hvilade på
flera stenkar, men utom sjelfva träbrons ovarakiighet,
ville dessa aldrig uthärda den starka påtryckning som
vid större vårfloder orsakades af det ovanliga isdref.
som i Svartån eger rum, hvadan understundom hela
brokaren bortfördes med isen. Nu synes deremo
denna olägenhet vara i allo förebyggd genom de
stora öppningar som förefinnas mellan landfästena oci
midtelpiren, och vå härtill kommer att jernbrons uu-
derkant ligger en for högre än vattoet, enligt de äld
sta anteckningar, någonsin stigit, tyckes all fara för
dess framtida bestånd vara på det sorgfälligaste un-
danröjd.
Samma tidning innehåller:
Ett ohyggligt öfverväld begicks i måndags afton
helt sent på domkyrkogärden härstädes. Tveone han
delsbokhällare, hrr Malmgren och Molander, båda
kända säsom ordentliga, stilla och fredliga personer,
blefvo nemligen, under det de promencrade omkring
domkyrkan, öfverfallva af en för vildsinthet och kits
lighet förut noterad murarelärling vid namn Anders
son, samt medelst knifhugg ganska svårt sårade, syn-
ligast i hufvudet, hvarjemie Malmgren blifvit hårdt
klämd på bröstet. På det ställe, der våldet skett,
fanns en sädan mängd blod, att man kunde tro det
en större slagt der bliifvit verkstäld. Andersson är
häktad, men undersöknivgen bar måst uppskjutas un-
der afvaktan på de sårades tillfrisknande. Sedan un-
dersökniogen försiggått skola vi värmare redogöra för
förloppet vid väldets utöfvande; hvad som emellertic
ryktesvis berättas är särdeles graverande icke alle-
nast för väldsverkaren, utan äfven för nattväktarne,
som påstås, oaktadt anrop, icke hafva skyndat till de
öfverfallues hjelp.
Under en baltillställning i Ladugårdskällans brunns-
salong i söndags afion biefvo några af kavaljererna
plötsligen anfallne af berserkerraseri, och följden
deraf blef ett större slagsmål, dervid äfven glas och
buteljer lära användts som vapen. Då Ladugårdskäl
lan är belägen inom Åkerbo härad, lärer väl målet
komma att anhängiggöras vid Äkerbo häradsrätt. Ef
ter hvad som berättas, är det ganska troligt att
slagskämparne få all anledning att med salig Fred-
man utropa: Tockna baler gör vår ruin!
— Från Helsingborg skrifves den 21:
Med anledning af den specielt för oss svenskar
glädjande tidningen om Bomarsunds fall hölls i lör-
dags afton i hr von Bergens trädgård här i staden
en bankett, i hvilken deltogo omkring 70 personer a
alla stånd. Efter intagen sexa tömdes åtskilliga bå-
Jar, dervid flera toaster utbragtes i omvexling med
fo-terländska och krigiska musikstycken. Första skå-
.Jen gällde naturligtvis segerVinnarae vid Bomarsund,
och talaren uttryckte deri den förhoppning, att denna
fästning måtte hädanefter blifvaen säkerhetspost, ut-
ställd för Sverges dörr, i stället för en lurande tju,
sökande tillfället att nattetid bryta sig in i vårt hus.
En ännan skäl egnades åt de vid Bomarsund fallac
krigare, en tredje för Carl den 12:tes minne, med
det tillägg, att någon af hans bragder mot vär ari-
fiende mätte ännu .en gäng kunna förnyas under
samma anförarenamn, 0. s. v. Sällskapet bröt upp
omkring kl. 10, och gjorde förr än man åtskildes et
täg genom stadens gator med musiken i spetsen.
— Man läser i Öresundsposten för den 21
Augusti:
Denna gång är det då ändtigen icke någon anka.
Det är den franska örnen, som med ett väldigt ving-
slag flyger från Bomarsunds tinnar ut öfver Europa.
Man har sagt au general Baraguay VHilliers vore
en god soldat, men en mättlig diplomat och alidetes
intet hofman. Bomarsunds intagande har bekräftat
det första af dessa omdömen, men det tyckes mig
som deremot det sista blifvit på samma gång genom
denna generalens affär motsagdt på ett ganska am-
elt sätt. Endast en hoiman synes mig kunna hafvs
koncipierat den iden att just på sin monarks namns-
dag st-lla till en dylik surpris. Medan alla andra en-
dast haft blommor och kransar att oftra kejsaren på
hans femtonde Augusti, kommer general Baraguay
och presenterar honom 2000 ryssar med öfver- och
underbefäl, kommendant, guvernör, jemte en fäst
ning om jag vet icke rätt buru många hundra Fin-
spongskanoner af gröfsta kaliber. Quant aux cou-
ronnes de fleurs moi je n en ai pas, sire, å vous
oftrir; mais permettes moi de vous pråsenter aujourd
hui une couronne — murale! Någonting ungefär så
der föreställa vi oss att generalen yttrat eller åtmin-
stone menat. Så parar sig courtoisien med bravou-
ren.
Vi behöfva icke säga att tidningen om de förenade
vapoens framgång pp Åland hälsats mei 1ägad en-
tusiasm öfver hela Sverges land; men vi böra icke
heiler undanbålla den sanning att der väl äfven hos
oss finnes en och annan, för hvilken den ryska lök-
lukten har någonting aromatiskt och som säkerligen
skall tycka det vara infamt handlsdt att hr Bodisco
biifvit inqvarterad på samma engelska fartyg med
länsmannen från Degerby. Dessa herrar måste man
i sanning beklaga. Deras smärta är lojal. När de:
gär illa för ens vänner och stallbröder, hvad under
att maa blir ledsen? . . . Och bestridas kan det vä:
numera icke att det dock går i det hela taget fan
så illa för ryssen.
Vid Donau fär ban stryk. I sina örlogshamnar
ligger han fångad i egen kula. På Aland sprängs
han i luften. 1 Finland . . . . det är hvad sem
härnäst skall visa sig.
Alltså, om det är sannt att statsråderna Palmstjerna
och Reuterdahl äro ryssvänner, hvilket jag icke vet,
mäste de vara bedröfvade i sina sinnen, och om stats:
rådet Sparre sympatiserar för ukas-regementet, må
ste han nu hafva sömnlösa nätter. Men om det är
sannt, hvilket jag ej heller vet, att konung Oscar är
in petto utsedd till generalissimus i Finland, måste
hans hjerta hoppa af fröjd öfver att ögonblicket nal-
kas, och om det är sannt att lifgardet till häst be-
gärt som en kunglig näd att få vara den fö.sta sven
ska trupp, som kastas öfver till Finlan;, likt en
munsbit i hyenans spärrade gap, sä måste i sanning
grefve Stedingk, dess tappre chef, vid detta lag vara
sj laglad . . . . .a
— Rörande de kolerafall invid Götheborg,
hvarom vi pr telegraf för icke längesedan er-
höllo underrrättelse, erhålles närmare upplys-
uns genAM fölianda