ridd. af kongl. Wasaorden baron De Geer att nu afsyna detta arbete, och sedan sockenombuden jemvä: förklärat sig nöjde med den undersökuing och besigt ning, söm af bemälde hr baron komme attföretägas, verkställdes afsyningen och profningen i vederbörandes närvaro, hvarefter hr baronen förklarade ej mindre stenarbetet, än ock sjelfva jernbron vara fullkom ligt ändamaälsenlig, sävät till dess varaktighet för framtiden, som ock yttre form och konstruktion, ut: hvilket godkännande samtlige närvarande sockneombuden till alla delar instämde. Ifrågavarande jernbro lärer vara den enda i sit slag, som finnes inom riket, och är sammansatt efter en särdeles sionrik uppfioning, hvilket lätteligen kan slutas deraf att bron ligger uti rät sträckning, utan hvalf, öfver den betydliga ytan af 207 fot, med stöd endast uoder midten, och består af idel smidda jerastänger, hvilka blifvit med hvarandra så hopnagiade att desse, på 100 fots distance, uppbära icke blow deras egen, jemte den 8f dubbel plankbeläggning bestående körbanans tyngd, utan dessntom utbärda ev åtryckniog af ett skeppund på hvarje qvadrataslo. Den gamla bron var uppbyggd af trä och hvilade på flera stenkar, men utom sjelfva träbrons ovarakiighet, ville dessa aldrig uthärda den starka påtryckning som vid större vårfloder orsakades af det ovanliga isdref. som i Svartån eger rum, hvadan understundom hela brokaren bortfördes med isen. Nu synes deremo denna olägenhet vara i allo förebyggd genom de stora öppningar som förefinnas mellan landfästena oci midtelpiren, och vå härtill kommer att jernbrons uuderkant ligger en for högre än vattoet, enligt de äld sta anteckningar, någonsin stigit, tyckes all fara för dess framtida bestånd vara på det sorgfälligaste undanröjd. Samma tidning innehåller: Ett ohyggligt öfverväld begicks i måndags afton helt sent på domkyrkogärden härstädes. Tveone han delsbokhällare, hrr Malmgren och Molander, båda kända säsom ordentliga, stilla och fredliga personer, blefvo nemligen, under det de promencrade omkring domkyrkan, öfverfallva af en för vildsinthet och kits lighet förut noterad murarelärling vid namn Anders son, samt medelst knifhugg ganska svårt sårade, synligast i hufvudet, hvarjemie Malmgren blifvit hårdt klämd på bröstet. På det ställe, der våldet skett, fanns en sädan mängd blod, att man kunde tro det en större slagt der bliifvit verkstäld. Andersson är häktad, men undersöknivgen bar måst uppskjutas under afvaktan på de sårades tillfrisknande. Sedan undersökniogen försiggått skola vi värmare redogöra för förloppet vid väldets utöfvande; hvad som emellertic ryktesvis berättas är särdeles graverande icke allenast för väldsverkaren, utan äfven för nattväktarne, som påstås, oaktadt anrop, icke hafva skyndat till de öfverfallues hjelp. Under en baltillställning i Ladugårdskällans brunnssalong i söndags afion biefvo några af kavaljererna plötsligen anfallne af berserkerraseri, och följden deraf blef ett större slagsmål, dervid äfven glas och buteljer lära användts som vapen. Då Ladugårdskäl lan är belägen inom Åkerbo härad, lärer väl målet komma att anhängiggöras vid Äkerbo häradsrätt. Ef ter hvad som berättas, är det ganska troligt att slagskämparne få all anledning att med salig Fredman utropa: Tockna baler gör vår ruin! — Från Helsingborg skrifves den 21: Med anledning af den specielt för oss svenskar glädjande tidningen om Bomarsunds fall hölls i lördags afton i hr von Bergens trädgård här i staden en bankett, i hvilken deltogo omkring 70 personer a alla stånd. Efter intagen sexa tömdes åtskilliga båJar, dervid flera toaster utbragtes i omvexling med fo-terländska och krigiska musikstycken. Första skå.Jen gällde naturligtvis segerVinnarae vid Bomarsund, och talaren uttryckte deri den förhoppning, att denna fästning måtte hädanefter blifvaen säkerhetspost, utställd för Sverges dörr, i stället för en lurande tju, sökande tillfället att nattetid bryta sig in i vårt hus. En ännan skäl egnades åt de vid Bomarsund fallac krigare, en tredje för Carl den 12:tes minne, med det tillägg, att någon af hans bragder mot vär arifiende mätte ännu .en gäng kunna förnyas under samma anförarenamn, 0. s. v. Sällskapet bröt upp omkring kl. 10, och gjorde förr än man åtskildes et täg genom stadens gator med musiken i spetsen. — Man läser i Öresundsposten för den 21 Augusti: Denna gång är det då ändtigen icke någon anka. Det är den franska örnen, som med ett väldigt vingslag flyger från Bomarsunds tinnar ut öfver Europa. Man har sagt au general Baraguay VHilliers vore en god soldat, men en mättlig diplomat och alidetes intet hofman. Bomarsunds intagande har bekräftat det första af dessa omdömen, men det tyckes mig som deremot det sista blifvit på samma gång genom denna generalens affär motsagdt på ett ganska amelt sätt. Endast en hoiman synes mig kunna hafvs koncipierat den iden att just på sin monarks namnsdag st-lla till en dylik surpris. Medan alla andra endast haft blommor och kransar att oftra kejsaren på hans femtonde Augusti, kommer general Baraguay och presenterar honom 2000 ryssar med öfveroch underbefäl, kommendant, guvernör, jemte en fäst ning om jag vet icke rätt buru många hundra Finspongskanoner af gröfsta kaliber. Quant aux couronnes de fleurs moi je n en ai pas, sire, å vous oftrir; mais permettes moi de vous pråsenter aujourd hui une couronne — murale! Någonting ungefär så der föreställa vi oss att generalen yttrat eller åtminstone menat. Så parar sig courtoisien med bravouren. Vi behöfva icke säga att tidningen om de förenade vapoens framgång pp Åland hälsats mei 1ägad entusiasm öfver hela Sverges land; men vi böra icke heiler undanbålla den sanning att der väl äfven hos oss finnes en och annan, för hvilken den ryska löklukten har någonting aromatiskt och som säkerligen skall tycka det vara infamt handlsdt att hr Bodisco biifvit inqvarterad på samma engelska fartyg med länsmannen från Degerby. Dessa herrar måste man i sanning beklaga. Deras smärta är lojal. När de: gär illa för ens vänner och stallbröder, hvad under att maa blir ledsen? . . . Och bestridas kan det vä: numera icke att det dock går i det hela taget fan så illa för ryssen. Vid Donau fär ban stryk. I sina örlogshamnar ligger han fångad i egen kula. På Aland sprängs han i luften. 1 Finland . . . . det är hvad sem härnäst skall visa sig. Alltså, om det är sannt att statsråderna Palmstjerna och Reuterdahl äro ryssvänner, hvilket jag icke vet, mäste de vara bedröfvade i sina sinnen, och om stats: rådet Sparre sympatiserar för ukas-regementet, må ste han nu hafva sömnlösa nätter. Men om det är sannt, hvilket jag ej heller vet, att konung Oscar är in petto utsedd till generalissimus i Finland, måste hans hjerta hoppa af fröjd öfver att ögonblicket nalkas, och om det är sannt att lifgardet till häst begärt som en kunglig näd att få vara den fö.sta sven ska trupp, som kastas öfver till Finlan;, likt en munsbit i hyenans spärrade gap, sä måste i sanning grefve Stedingk, dess tappre chef, vid detta lag vara sj laglad . . . . .a — Rörande de kolerafall invid Götheborg, hvarom vi pr telegraf för icke längesedan erhöllo underrrättelse, erhålles närmare upplysuns genAM fölianda