— Tiderna förändras. Det synes som skulle
ingen ha så mycket skäl att önska, att en glömskans
slöja kunde dragas öfver tilldragelserna 1848 som ko-
nungen af Preussen. Och dock gör han allt för att
upplifva minnet deraf genom tal och monumenter.
Man vet, att i Invalidparken vid Berlin uppföres ett
stort monument till de fallna gardisternas ära, hvaraf
tvenne miniaturkopior i silfver äro utförda, den ena
för kejsarens af Ryssland, den andra för konung
Fredrik Wilhelms egen räkning. Efter det synes vara
den sistnämnde monarkens önskan, tyckes det sålunda
vara allt skäl att emellanåt friska upp minnet om
dessa händelser. I anledning af en stor minnestafla,
som konung. Fredrik Wilhelm i dessa dagar låtit upp-
sätta på sjelfva bankhuset, skrifver en korrespondent
från Berlin af den: 12 dennes:
Då jag den 19 Mars 1848 gick på Königsstrasse
såg jag konung Fredrik Wilhelm den fjerde komma
ridande, omgifven af borgare och ifriga demokrater,
som buro svartrödgyllne fanor. Den 22 Mars stod jag
på en balkong midt emot slottet. Slottsplatsen var
fylld af menniskor, hvilkas hållning var allvarlig och
imponerande; af polis och soldater såg jag intet spår,
och. blott här och der visade sig en 2ivilklädd borgare
med ett gevär, en början till det sednare borgargar-
det, men mängden upprättuöll sjelf den mest exem-
plariska ordning. Plötsligen afbröts stillheten af en
sorgmarsch, och omkring hörnet kommo i flera af-
delningar en läng rad af kistor, som gömde stoftet af
de under Marsdagarne dödade borgrarne;. der funnos
bäde liken af dem, som föllo för soldaternas kulor
och af dem, som blifvit utkastade frän fönsterna i
andra och tredje våningen eller frän vinden, dit hu-
sens fredliga invånare flyktade, när de förbittrade
soldaterna bröto in i deras boningar och slutligen af
dem, som: vid samma tillfälle blefvo genomborrade
med bajonetter för att släcka svär herrliga krigshärs
hämndlust. Hvar gång en ny afdelning af kistor kom
nedanför slottets balkong, trädde H. M. Konung
Fredrik Wilhelm den fjerde fram med blottadt huf-
vud- och helsade ödmjukt de fallna på vägen till
deras sista hviloställe. I Juni 1848 deltog jag, en
bland de många tusen, i en stor och högtidlig pro-
cession, som drog. ut till Friedrichshain, der de fall-
nes: minne hedrades med entusiastiska tal och i alla
offentliga blad uppmanades till subskription för att
upprätta värdiga monumenter öfver de fallna Marshjel-
tarne. Magistraten mottog pligtskyldigast, bidrag. —
I går gick jag genom Jägerstrasse och säg en stor
mängd menniskor stå och kika upp på en stor mar-
mortafia, som enligt kopgl. anordning blifvit uppsatt
på bankbyggnaden. Jag läste på taflan inristadt med
blodröda bokstäfver:
Grenadieren Theipsen föll här,
såsom första offret för revolten, genom lönnmord,
den 18 Mars 1848, såsom trogen soldat.
Hans minne hedras af
Komwmng Fredr. Wilhelm IV.