ban äfven bibehålllt emot de andre afrikanerna, Chan-! garnier, Bedeau, Lamoriciere, ehuruhan sjelf är afrikan och hemtat sin nuvarande grad i Algier. Då han blef oense med de turkiska ministrarne angående de kristnas rättigheter, ville han med pock genomdrifva sin vilja. Detta misslyckades. Kejsaren källade honom tillbaka, gaf honom befälet öfver Östersjöarmeen och han har i dessa dagar fullgjort sitt uppdrag på Åland. Redan 1813 utnämndes han till riddare af hederslegionen och den 20 November 1851 erhöll han denna ordens storkors. Hans mor är född i Mainz. Fadren lärde känna henne, då haa marscherade till Tyskland med den franska revolutionshären, hvilken han följde såsom ifrig sansculotte och i hvilken han snart svängde sig upp till stabschef hos Custine. Generalen har tvenne systrar, som begge blefvo gifta med ryktbara män, generalerna Foy och Damremont. Under restaurationen var slägten af olika politiska tänkesätt. Modren och general Damremont voro ifriga legitimister, Foy var moderat republikan af Moreaus skola och sonen Baraguay var bonapartist. Begge systrarna blefvo enkor och erhöllo pensioner, den ena af folket, den andra af regeringen. Då general Foy dog 1825 öppnades en nationalsubskription för enkan, som inom få månader belöpte sig till 900,000 francs. Hon är känd såsom författarinna och utgaf efter sin mans efterlemnade papper Kriget på Pyreneiska halfön 1808—1813,. Den andra svägern, general Damremont, stupade den 12 Oktober 1837 vid Constantines belägring. Man tror att han sökte döden, dä han blef öfvertygad om fästningens ointaglighet; så mycket är ätminstone säkert, att han dröjde länge på en af de mest blottställda punkter, der det formligen regnade fiendtliga kulor. Regeringen ville bevilja enkan och barnen en pension af 10,000 francs såsom nationalbelöning, men kamrarne nedsatte summan till 6000 francs. General Baraguay är ingen obehaglig personlighet; hans karakters fasthet är tydligt utpräglad i haps yttre. Den afskjutna venstra armen höjer det krigiska uttrycket.