ban äfven bibehålllt emot de andre afrikanerna, Chan-!
garnier, Bedeau, Lamoriciere, ehuruhan sjelf är
afrikan och hemtat sin nuvarande grad i Algier.
Då han blef oense med de turkiska ministrarne an-
gående de kristnas rättigheter, ville han med pock
genomdrifva sin vilja. Detta misslyckades. Kejsa-
ren källade honom tillbaka, gaf honom befälet öfver
Östersjöarmeen och han har i dessa dagar fullgjort
sitt uppdrag på Åland.
Redan 1813 utnämndes han till riddare af heders-
legionen och den 20 November 1851 erhöll han denna
ordens storkors. Hans mor är född i Mainz. Fadren
lärde känna henne, då haa marscherade till Tyskland
med den franska revolutionshären, hvilken han följde
såsom ifrig sansculotte och i hvilken han snart svängde
sig upp till stabschef hos Custine.
Generalen har tvenne systrar, som begge blefvo gifta
med ryktbara män, generalerna Foy och Damremont.
Under restaurationen var slägten af olika politiska
tänkesätt. Modren och general Damremont voro if-
riga legitimister, Foy var moderat republikan af Mo-
reaus skola och sonen Baraguay var bonapartist. Begge
systrarna blefvo enkor och erhöllo pensioner, den ena
af folket, den andra af regeringen. Då general Foy
dog 1825 öppnades en nationalsubskription för enkan,
som inom få månader belöpte sig till 900,000 francs.
Hon är känd såsom författarinna och utgaf efter sin
mans efterlemnade papper Kriget på Pyreneiska
halfön 1808—1813,. Den andra svägern, general
Damremont, stupade den 12 Oktober 1837 vid Con-
stantines belägring. Man tror att han sökte döden,
dä han blef öfvertygad om fästningens ointaglighet;
så mycket är ätminstone säkert, att han dröjde länge
på en af de mest blottställda punkter, der det form-
ligen regnade fiendtliga kulor. Regeringen ville be-
vilja enkan och barnen en pension af 10,000 francs
såsom nationalbelöning, men kamrarne nedsatte sum-
man till 6000 francs.
General Baraguay är ingen obehaglig personlighet;
hans karakters fasthet är tydligt utpräglad i haps
yttre. Den afskjutna venstra armen höjer det krigi-
ska uttrycket.