anklagade. Man hånade den polska domstolen och Polen samt sände de olycklige till Siberien. Nu begynte man framställa för kejsaren, hurusom detta lilla land ej hade rätt att vara mer än hvarje annan rysk provins. Det var ett undantag, som borde föras tillbaka till regeln, dragas in i kejsardömets allmänna administration. De regenter, som beundra Napoleon, isynnerhet hans fel, söka förnämligast att likna honom i sträfvandet efter makten, genom att med samma lagar styra folk, hvilka talade 10 olika språk samt hade olika seder och bruk, till exempel Hamburg och Rom. De Jlagkunnige och embetsmännen, hvilka hade mycket att säga i Petersburg, förmådde kejsaren till två företag, den störa lagsamlingen och den orättvisa centralisationen. Han kastade sig öfver ett oförnuftigt offentligt arbete, under hvars utförande han var nära att arbeta sig till. döds, en fullständig sammansmältning af Polen och Ryssland, tillintetgörelsen af den polska nationaliteten. Den väg, man hade att följa, var redan angifven. Den atheistiska Katarina hade tagit den religiösa frågan till utgångspunkt för sitt handlingssätt mot Polen. Det är det bästa, det kraftigaste anfallsmedel. Först stöder man sig på den okunniga fromheten och den ryska fanatismen; vidare rör man vid Polen i en angelägenhet, hvari det icke kan räkna på Europas deltagande, som i detta fall tror, att det gäller prestregementet, samt framhärdar i sitt lugn, sin likgiltighet. Det som mest skadat Polen är dess papistiska försvarare, som visste det bundet vid det som dör och skall dö. Italien skall segra och lefva, emedan det brutit med hierarkien samt går framåt med Europa; Irland deremot håller fast dervid samt har derigenom ställt sig utanför Europa, förbundit sitt lif med det som dödt är. Polen är icke dödt; detär lefvande begrafvet och kommer ej ut ur grafven, så Jänge det oå upptäcker den inre motsägelse, om förlamar ess kraft samt utestänger det från förbindelsen med den lefvande verlden. Ett tolk med en hjeltemodig och frisinnad