7 Huru skulle väl Ryleieff kunna hafva för-
mått sig att angifva sina vänner, han, som
lltifrån början fordrade att ensam få dö, i
let han förklarade, att den 14 December var
ans verk och att han var upphofsmannen
dertill ?
De starka, men lugna känslor, hvaraf Ry-
leietf under sakens gång var uppfylld, äro i
hans dikt uttryckta. Genom ett slags vision
nade hjelten skådat sitt eget öde samt på för-
nand sjungit sin egen dödssång. Det, som
förekom 088 i våra drömmar såsom en him-
jens skickelse, var ännu ej bestämdt att ske.
Tålamod ! Låt blott kolossen öka sina fel,
försvaga sig sjelf under sitt sträfvande att
inderkufva hela verlden! Låt den blott, upp-
olåst af högmod, stoltsera i solens strålar
Tålamod! Himlens vrede skall icke dess
mindre krossa den till stoft, ty hämnden hör
Herran till; han skall vedergälla det. Han
illåter ej, att den en gång utsådda synden
cke skall blifva mogen till skörd.
Emellertid visade den i 5 m:nader fortsatta
ansakningen en stor mängd skyldiga. Kej-
aren hade ej haft den ringaste aning om sin
ara. Den 14 December trodde han, att han
ndast hade att göra med några enskilda,
Konstantin tillgifna män; men i stället visade
ig för honom en mycket utsträckt mina, hvil-
sen öfverallt undergräft marken, hvarpå han
stod. Det fanns knappast en enda ansedd
amilj, hvaraf ej någon medlem hade del i
sammansvärjningen. Egentligen taladt var det
rela Ryssland, åtminstone det tänkande Ryss-
and, som afsvor czarvärdigheten och ville
mskapa sig. Hvar var nu grundvalen för
len tron som Nikolaus besteg? Den hvilade
ndast på slafvarnes vördnad, på deras hopp
tt förr eller sednare finna hjelp hos den af-
ägse, okände Gud, som dock aldrig beskyd-
lar. Under Paul, hvilken åtminstone hade
n lefvande rättskänsla, voro slafvarne mycket
la tjenta med att klaga för kejsaren; han
ann företaget så farligt, att han underrättade
ierrarne derom samt sände de olycklige till.
aka för att afstraffas. Under de 5 månader