deles vinstgifvande, i följd af de många förluster som uppstodo. Bland flera andra talare, som delade denna åsigt, uppträdde hr Arnberg i Hera särskilda föredrag och skildrade med verklig rörelse den stora våda som låg deri att en låneanstalt funnes der nybörjaren och den obemediade, utan annan valuta än sitt namn, kunde erhälla penningar, som oftast obetänksamt anv ndes. Detta system ansäg talaren lika skadligt som bruket af starka drycker. Hr Ekenman hade ett långt anförande i samma syftning. Hr Björck, som icke delade de föregående talarnes äsigt om bankens stora förluster af diskontväsendet, hvilka förluster talaren funnit i medeltal hafva uppgått endast till en femtedel af den influtna räntan, slöt sig likväl till deras äsigt som önskade diskonternas upphörande. Mera bankmessighet, hvarmed talaren förstod möjligheten för långifvaren att när som helst äterfå sina penningar och löftesmännen sina namn, vore högeligen att önska; i följd hvaraf ett nytt system småningom borde införas. Andra sidans anhängare, som förnämligast representerades af hrr Rydin, Henschen och Hörnstein, ansågo bankens diskontrörelse vara under närvarande förhållande nödvändig. Den mindre låntagaren hade icke nägot annat håll att vända sig till. Det lätt sinniga begagnande af diskontlån, som de föregående talarne omtalat, vore vederlagdt genom de ringa förluster bankodiskonten fått vidkännas. De vore nu, såsom alltid, en strid emellan fattigdomen och rike domen. Den rike anser sig ensam berättigad att på sina valutor låna penningar; den fattige bör hafsa samma rättighet på sitt ärliga namn, då han genom arbete och redlighet lyckats förskaffa sig borgen. — Då nu diskussionen ändtligen var slutad, afslogs utskottets hemställan med 21 röster emot 18. Emot detta beslut anmältes många reservationer. Föredragningen afbröts härmed. Förmiddagens plenum. Föredragningen af bankoutskottets utlåtande J4 48, apgående reglering af lankens läneoch kreditivrörelse, fortsattes och afslutades. Sedan ständet, i likhet med presteständet, beslutat, att 4 momentet i 50 punkten af förslaget skulle utgå, öfvergick ständet, med godkännande af öfrige hemställanden, till öfverläggning om förslaget till författning rörande filialbankerna. Vid mom. 2 uppstod en temligen vidlyftig diskussion, föranledd af hr Wallenbergs yrkan de, att detta moment skulle undergå den redaktionsförändring som talaren i sin reservation föreslagit och af ridderskapet och adeln vore beslutad, nemligen att 1,300,000 rdr skulle ansläs till fond för filialbanker, oberoende deraf huruvida privatbankerna komme att upphöra. Då Rikets Ständer afslagit den väckta frägan om privatbankernas upphörande, vore momentet, sådant det af utskottet blifvit föreslaget, en oegentlighet. Arr Ekenman, Hörnstein och Rydin understödde hr Wallenbergs förslag, hvaremot hrr Palander och Kock talade för bifall till utskottets förslag, att dessa medel skulle utgå endast i den mån privatbankerna upphörde. Säsom skäl dertill åberopade de hufvudsakligen vådan att med denna nya summa öka bankens nog stora sedelstock. Samma betänkligheter hyste äfven hr Björck i afsoende på sedelstockens-förökande, men ville likväl ej motsätta sig hr Wallenbergs förslag. Detta förslag blef äfven genom votering antaget med 33 röster emot 15. I 3 mom. litt. h. yrkade hr Wallenberg jemväl en redaktionsförändriog i öfverensstämmelse med det beslut, ridderskapet och adeln fattat, att nemligen derifrän skulle uteslutas den del som stadgar begränsning af räntan ä filialbankernas utlåningsoch kreditivrörelse till likhet med den, som för bankodiskonterna vore föreskrifven. Hrr Björck, Kock och Hörnstein, m. fl. talare, förenade sig i samma yrkande om fri ränta under det i Jagen bestämda maximum, emedan under vissa tider den högsta räntan kunde erhällas, då deremot andra omständigheter kunna inträffa, då det vore fördelaktigt för banken att utlemna penningar mot 3 eller 4 procent. Hr Wallenbergs sörslag i denna punkt blef äfvenledes utan votering antaget. 4:de mom. undergick de redaktionsförändringar, som blefvo en följd af ständets i öfriga punkter fattade beslut; hvarjemte ute löts stadgandet derom, att bankofullmäktige skulle ega använda de medel, som till förstärkning af filialbankernas fonder voro afsedda, till diskontering för handel och näringar intilldess de kunde för filialbankerna behöfvas. Talmannen tillkännagaf, att en underrättelse från statsutskottet vore meddelad, att i morgon afton kl. 5 ett försök med en fältbroslagning vid Carlberg skulle komma att anställas, hvilken de af förstärkta statsutskottets ledamöter, som sädant önskade, egde att öfvervara. —— Bondeståndet. Plenum i går afton. Efter en längre protokollsjustering upplästes ett anförande af Petter Jönsson med anledning af kongl. roposition om anslag till Norbergs jernväg. Petter önsson afstyrkte i detsamma bifall till den kongl. propositionen. Förre talmannen . Nils Persson och många som med honom voro af samma tanke instämde med Petter Jönsson. Dessa anmärkningar remitterades. Derefter föredrogos åtskillige konstitutionsutskottets memorialer med förslag till voteringspropositioner och biföllos utan diskussion. Statsutskottets utlåtanden från och med n:o 226 kill och med n:o 237 biföllos utan diskussion, utom n:o 227, vid hvilket förre talmannen Nils Persson ge1 nom ett yttrande föranledde några ledamöter att utala sig. Förre talmannen ville nemligen protesterar emot upphäfvandet af rättigheten att få göra naturaprestationer och införandet af skyldigheten att lösa med penningar samt önskade att ståndet skulle med gillande lägga utlåtandet till handlingarne. MNägra alare yttrade sig i samma syfte, men Erik Ersjon från Gefleborgs län yttrade sig deremot; med nära få ord, i hvilka talaren tycktes uttala en inre örtrytelse öfver förre talmannens förslag, erinrade van om hvad man yrkat i längliga tider och frågade om man nu ville ogilla hvad man så länge önskat; lott få uttalade att de instämde med Erik Ersson, nen vid proposition på bifall till utskottets förslag uttalades ett så öfvervägande ja, att förre talmannen ler hans anhängare icke ens begärde votering. Statsoch ekonomiutskottets memorial n:ris 3, 4 ch 5 biföllos äfven utan diskussion. Plenum i dag f. m. Ständet har i dag diskuterat om det skulle företaga ler uppskjuta ett par frågor, som funnos på föreIragningslistan, och uppskofsmeningen har segrat. Vilare har det bestämt ett vite för det härad, som hade flidne riksdagsfullmäktigen Rutberg till representant, ör underlåtenhet att ställa annan riksdagsman efter ans död. Slutligen har det vidblifvit sina förra belut i ett par frågor och laggt betänkanderna derom ill handlingarne. — tt