he!a den danska pressen oförbehållsamt utta-
sar, innebär ett direkt grundlagsbrott, då, en-
ligt den ännu i juridisk kraft qvarstående
konstitutionen af den 5 Juni 1849, ingen lag
får utfärdas utan att först ha erhållit danska
riksdagens samtycke.
Det har flera gånger i detta blad, liksom
äfven inom danska pressen, blifvit framhållet
att det nu herrskande junkerpartiet i Danmark
har i perspektiv en konungens tronafsägelse;
men denna borde icke komma alltför hastigt,
den kunde bli farlig för partiet, om icke
konungen först kunde göras impopulär och
afklädas den nimbus hvarmed folkopinionen
omgaf honom såsom nationalitetens och grund-
lagens upprätthållare. Häri har man nu om-
sider lyckats; konungens popularitet, som på
sednaste tiden varit i betydligt sjunkande, sy-
nes nu ha hunnit ned till fryspunkten. Om
också de vanliga skålarne och fraserna höras
på borgerskapets årliga högtid å Skydebanen
i Köpenhamn och hr H. P. Holst söker att
producera lika stort qvantum rimmad entu-
siasm som under de föregående åren, så vin-
ner allt detta numera ingen anklang hos na-
tionen. Folket känner sig stå ensamt, i sin
strid för friheten öfvergifvet af ministeren, af
konungen och till en del äfven af dess fordna
ledare. Vi hoppas att det nu skall utveckla
lika mycken kraft och outtröttlig ihärdighet,
som det gjorde i den kamp som före 1848
fördes för ernåendet af ett konstitutionelt
samhällsskick.
Det danska folket skall icke, trotts mini-
stårens mångfaldiga utmaningar, låta locka
sig till någon resning, utan lemna alla
olagligheterna på sina motståndares sida; men
dess representanter skola utan tvifvel använda
alla de yttersta medel som stå dem till buds
och som hittills blifvit sparade, att få en
landsförderflig ministåer aflägsnad. Måhända
skall den yttre politiken bli den klippa, på
hvilken denna minister strandar. Förblindade
af sina ryska sympatier synes det verkligen
som ville hrr Moltke, Hansen och Bille med
vapenmakt häfda en för Ryssland så för-
månliga neutralitetsförklaringen. Men kom-
mer det till strängt allvars detta hänseende,
så torde ministåörens stunder vara räknade; ty
sjeliva köpenhamnarne skola hellre gå ned
på gatan och slåss med hr v. Hansens hol-
steinska soldater, än de låta Köpenhamn bom-
barderas af engelsmännen till hrr Moltkes,
Hansens komp:s privata förnöjelse.
De inre motiverna till den danska politi-
ken under de sednaste åren, som länge varit
oförklarliga för den som befinner sig på nå-
got afstånd, börja omsider träda mera i da-
gen och förete då alltmera samma bedröfliga
skidespel som man länge varit vittne till i
Spanien, att ett ädelt folks öden och frihet
göras beroende af små hofintriger samt till-
fredsställandet af personliga tycken eller en
ocn annan individs personliga fåfänga. En
person i Köpenbamn ick: vär vanlige korre-
spondent), som genow sitt deltagande i det
ostentliga lifvet och genom sin nära beröring
med de handlande hufvudpersonerna varit i
t:l.fälle att följa de inre machinationerna på
spåren, har lemnat oss en kort, men upply-
side öfversigt deraf i ett bref, som vi wcd
hans tillåtelse här meddela:
Köpenhamn den 14 Aug.
Hvad som gifver vår historia under de sed-
nare åren dess karakter och förklarar de sär-
skilda, hvarandra så ofta motsägande händel-
serna, är vår politiks egendomliga förveckling
med hofvets angelägenheter. Som bekant iv-
gick konungen är 1850 ett äktenskap, som då
alls icke syntes ha någon politisk betydelse.
Aktenskapet slöts med Novemberministerens
bitill och invigdes af Sällands biskop. Vis-
serligen hade hela saken en temligen apo-
kryfisk karakter, i det ingen af tidningarne
meddelade något derom; man läste blott be-
rättelser derom i den tyska pressen, som un-
der den då herrskande stämningen betraktade
saken som en skandal. . Men den brist på
oftentlighet, som sålunda hade betecknat äk-
tenskapet, måste bli källan till en mängd
chikaner och genanta förhållanden och drifva
vederbörande att söka godtgöra hvad som
blifvit försummadt vid äktenskape:s afslutan-
de. Under det prinsarne och aristokratien
ansågo sig berättigade att ignorera ett äkten-
skap, hvarom man icke egde någon officiel
berättelse, sträfvade hofvet att genom de pu-
blicitetsmedel, som stodo till dess förfogande,
komma ur det tvetydiga halfmörsret och trycka
det offentliga erkännandets stämpel på sina af
aristokratien misskända förhållanden. Man före-
tog sommaren 1852 en formlig publicitetskam-
panj i Jylland, der dels konungens popularitet,
dels bondevännernas oförtrutenhet skaffade
grefvinnan Danner ett emottagande såsom H.
Maj:ts gemål, som icke hade kunnat vara
mera smickrande om hon hade varit drott-
ning. Hade bladen tegat stilla 1850, så voro
de så mycket mera högröstade i att meddela
allt hvad som föreföll på resan; isynnerhet
var Berlingske Tidende outtröttlig i reprodu-
cerandet :af den jutska enthusiasmen. Men
under det hotvet sålunda trodde sig hafva
vunnit-hvad som blef försummadt 1850, att ha
skaffat sina privatförhållanden en officiell ka-
rakter, som måste imponera på motståndarne,
voro dessa heller icke overksamma. De bör-
jade först:i broschyrer och sedermera i jun-
kertidningen Kjöbenhavnsposten att lemna
en skarp diplomatisk kritik öfver de jutska
demanstrationerna. son oick ut på att från-