om Wasa, och hade seglat i en liten öppen
båt öfver den breda Bottniska viken för att
mot salt utbyta sin smörlast.
— Träffaden J ej några engelsmän på vä-
gen? .
— Jo, vi såg en, men han brydde sig ej
om 0sgs.
— J ären väl nu mycket förbittrade på en-
gelsmännen?
— Inte ä vi just det. Det är ej oss som
engelsmännen vill åt, utanryssen, och honom
bry vi oss ej om. Vi vilja bara vara i fred.
— Men engelsmännen lemna er ej i fred
när de bränna i Uleåborg och Brahestad.
— Åh! oss bönder göra de inte något ondt,
fastän de brännt upp bräderna och tjäran, som
man kan bygga skepp af. För se, att de
vilja förstöra ryssens flotta. Bara vi hålla oss
still så få vi nog vara i fred för engels-
männen.
— Men JI stridden ju med ryssen mot en-
gelsmännen i Karleby.
— Det var bara någras påhitt, som ville
behålla sina bräder och ställa sig in hos kej-
sarn. För se, han vill nog att vi ska bli
soldater, men ingen enda från vår socken har
ban fått. Vi bry oss inte om ryssen och vilja
bara vara i ro, ty det är bäst.
— Jag har hört sägas att finnen blifvit ond
på svensken för det att han vill engelsman väl.
— Inte ä vi onda på er. Nog ä ni bra.
— Hvad skulle finnarne säga om vi en
vacker dag komma öfver till er?
— Vi trodde att ni ren i våras skulle
komma. Inte blir det för ryssen farligt förr
än ni kommer. Engelsmännen ha bara skepp
och med dem kunna de ej göra ryssen något
stort ondt.
— Om vi svenskar komma öfver, skulle
finnarne då hjelpa oss?
— Inte skulle vi just hjelpa er, men inte
skulle vi göra er något ondt heller. Det är
säkert det.
Dessa böndernas sista ord skulle troligtvis
blifva en sanning om en svensk här inryckte
Finland. Finnen skulle ej resa sig och
gripa till vapen för att bjelpa oss, ty han är
i det längsta trogen sin svurna ed och är i
allmänhet trög att få i rörelse, men han skulle
I hvad han förmådde väl emottaga oss, ty i
djupet af hans bröst slumrar en viss omed-
veten tillgifvenhet för svenskarne. Trumpen,
men djupt känslig för det som är, som varit
honom kärt, skulle han, om Finland åter-
vunnes, inom kort tid blifva samma tappre,
trogne, varme finne som år 1808.