Article Image
om Wasa, och hade seglat i en liten öppen båt öfver den breda Bottniska viken för att mot salt utbyta sin smörlast. — Träffaden J ej några engelsmän på vägen? . — Jo, vi såg en, men han brydde sig ej om 0sgs. — J ären väl nu mycket förbittrade på engelsmännen? — Inte ä vi just det. Det är ej oss som engelsmännen vill åt, utanryssen, och honom bry vi oss ej om. Vi vilja bara vara i fred. — Men engelsmännen lemna er ej i fred när de bränna i Uleåborg och Brahestad. — Åh! oss bönder göra de inte något ondt, fastän de brännt upp bräderna och tjäran, som man kan bygga skepp af. För se, att de vilja förstöra ryssens flotta. Bara vi hålla oss still så få vi nog vara i fred för engelsmännen. — Men JI stridden ju med ryssen mot engelsmännen i Karleby. — Det var bara någras påhitt, som ville behålla sina bräder och ställa sig in hos kejsarn. För se, han vill nog att vi ska bli soldater, men ingen enda från vår socken har ban fått. Vi bry oss inte om ryssen och vilja bara vara i ro, ty det är bäst. — Jag har hört sägas att finnen blifvit ond på svensken för det att han vill engelsman väl. — Inte ä vi onda på er. Nog ä ni bra. — Hvad skulle finnarne säga om vi en vacker dag komma öfver till er? — Vi trodde att ni ren i våras skulle komma. Inte blir det för ryssen farligt förr än ni kommer. Engelsmännen ha bara skepp och med dem kunna de ej göra ryssen något stort ondt. — Om vi svenskar komma öfver, skulle finnarne då hjelpa oss? — Inte skulle vi just hjelpa er, men inte skulle vi göra er något ondt heller. Det är säkert det. Dessa böndernas sista ord skulle troligtvis blifva en sanning om en svensk här inryckte Finland. Finnen skulle ej resa sig och gripa till vapen för att bjelpa oss, ty han är i det längsta trogen sin svurna ed och är i allmänhet trög att få i rörelse, men han skulle I hvad han förmådde väl emottaga oss, ty i djupet af hans bröst slumrar en viss omedveten tillgifvenhet för svenskarne. Trumpen, men djupt känslig för det som är, som varit honom kärt, skulle han, om Finland återvunnes, inom kort tid blifva samma tappre, trogne, varme finne som år 1808.

19 augusti 1854, sida 3

Thumbnail