visan gjorde dock inkast mot dessa egendom-
liga läror om det fullkomligaste godtycke.
Alexander upptog åter OCatharinas lagstift-
ningsförslag. I farliga tider sökte han att
skaffa fasthet genom lagarne. Speranskisam-
manskref år 1808 den ryska rätten; men här-
med kunde unga, kraftfulla män ej nöja sig.
Deras bemödanden gingo ut på att denna rätt
skulle få anda och lif. Lifvad af kärlek till
friheten, uppgjorde en ung man planen att
skrifva en verklig rysk lagbok.
Denne mans namn var Pestel, talangfull,
praktisk, utan benägenhet att höja sig öfver
de verkliga förhållandena. Han skapade ej
ett Ryssland i inbillningen, utan tog detsom
det var och lät det så blifva. Han förutsatte,
att, då man gaf styrka åt hvarje särskild soc-
ken genom att bereda densamma friheten, ge-
nom att låta den tillämpa sin grundsats, ge-
mensam odling af jorden, hade man fröet och
den hufvudsakliga begynnelsen till en repu-
blik; att, när man förenade socknarne till
större kretsar, dessa åter till än större, till-
dess-.man kom till medelpunkten, kunde man
från den äkta ryska grunden lättare bana sig
väg till en republikansk styrelse, än till den
tartariska Czarvärdigheten eller det tyska kej-
sardömet.
Denne unge man, som då var officer samt
vid sin död hade stigit till öfverste, deltog i
fälttåget mot Frankrike, vid hvilket tillfälle
han ådagalade en nästan öfverdrifven rätts-
känsla. Då han vid ankomsten till Bar-sur-
Aube fick se några bäjrare misshandla invå-
narne, lät han sina soldater skjuta på dem,
utan att först förvissa sig om, huruvida dessa
tyskar ej voro ryssarnes bundsförvandter.
Vid denna tid visade Alexander det märk-
liga skådespelet af en frisinnad czar. Härat
läto Pestels vänner narra sig samt anförtrodde
kort derefter sina reformplaner åt kejsaren
sjelf, men kommo något för sent. Alexander
hade redan öfverlemnat sig åt fru Krideners
mysticism, samt var ej längre kejsare, utan
ett helgon. Han hade afklädt sig sin gamla
menniska och derjemte hvarje minne om de