visan gjorde dock inkast mot dessa egendomliga läror om det fullkomligaste godtycke. Alexander upptog åter OCatharinas lagstiftningsförslag. I farliga tider sökte han att skaffa fasthet genom lagarne. Speranskisammanskref år 1808 den ryska rätten; men härmed kunde unga, kraftfulla män ej nöja sig. Deras bemödanden gingo ut på att denna rätt skulle få anda och lif. Lifvad af kärlek till friheten, uppgjorde en ung man planen att skrifva en verklig rysk lagbok. Denne mans namn var Pestel, talangfull, praktisk, utan benägenhet att höja sig öfver de verkliga förhållandena. Han skapade ej ett Ryssland i inbillningen, utan tog detsom det var och lät det så blifva. Han förutsatte, att, då man gaf styrka åt hvarje särskild socken genom att bereda densamma friheten, genom att låta den tillämpa sin grundsats, gemensam odling af jorden, hade man fröet och den hufvudsakliga begynnelsen till en republik; att, när man förenade socknarne till större kretsar, dessa åter till än större, tilldess-.man kom till medelpunkten, kunde man från den äkta ryska grunden lättare bana sig väg till en republikansk styrelse, än till den tartariska Czarvärdigheten eller det tyska kejsardömet. Denne unge man, som då var officer samt vid sin död hade stigit till öfverste, deltog i fälttåget mot Frankrike, vid hvilket tillfälle han ådagalade en nästan öfverdrifven rättskänsla. Då han vid ankomsten till Bar-surAube fick se några bäjrare misshandla invånarne, lät han sina soldater skjuta på dem, utan att först förvissa sig om, huruvida dessa tyskar ej voro ryssarnes bundsförvandter. Vid denna tid visade Alexander det märkliga skådespelet af en frisinnad czar. Härat läto Pestels vänner narra sig samt anförtrodde kort derefter sina reformplaner åt kejsaren sjelf, men kommo något för sent. Alexander hade redan öfverlemnat sig åt fru Krideners mysticism, samt var ej längre kejsare, utan ett helgon. Han hade afklädt sig sin gamla menniska och derjemte hvarje minne om de