STOCKHOLNM, den 19 Ang. — Bankoutskottets betänkande n:o 34, om reglering af bankens låneoch kreditivrörelse innefattade ett undvikande svar på den vigkiga frågan, huruvida privatbanker med egen sedelutgifningsrätt skulle fortfara. Såsom skäl angafs bland annat, att bankooch lagutskotten skulle gemensamt utarbeta förslag till en ny privatbanklag, som skulle undanrödja de olägenheter allmänna rörelsen haft af nuvarande privatbanker. Tre riksstånd beslöto på denna grund att icke aflåta någon und. skrifvelse om privatbankernas upphörande, och bankooch lagutskottens trägna arbete på den nya privatbanklagen fortgår, så att intet tvifvel förefinnes om möjligheten att medhinna sakens afgörande innan rissdagens slut. Under sådana förhållanden har det väckt någon förvåning, att bankoutskottet fortfarande i sitt nya betänkande n:o 48 tillstyrker Rikets Ständer, att skrinlägga 1,300,000 rdr för att dermed ersätta möjligen inom nästa riksdag upphörande privatbanker, hvilket hade varit fullkomligt riktigt om Rikets Ständer fattat något beslut att samma privatbanker borde uppböra. Då detta icke skett, kan man taga skäligen för gifvet att, i händelse Riksstånden godkänna hvad utskottet föreslagit, en betydig summa, nu afsöndrad från bankens länefonder, afsättes för ett fall, som omöjhgen kan inträffa, enär Rikets Ständer redan i sjelfva verket medgifvit privatbankernas fortsättande. Uti förra betänkandet hade utskottet cke afsett något för nya filialbanker, och nu har man dertill afsett endast 800,000 rdr. Då det är alldeles klart, aft hvarje ny bank, med eller utan sedelutgifningsrätt, inkräktar på de nu befintliga privatbankernas fördelar, torde det kunna antagas, att privatbankernas varmaste anhängare, hvilka visat sig icke gilla orivatbankväsendet såsom banksystem, utan blott såsom affär, nu söka motsätta sig allt som kan främja nya filialbankers uppkomst och derföre heldre se riksbankens länetillgångar skrinlagda än att dessa skulle, genom nya filialbanker i orter som hituils saknat all bankinrättning, komma allmänaa rörelsen till godo. Någon annan rimig anledning är svår att finna, hvarföre itskottet ej, då vid sista riksdag 1,500,0U0 dr på försök afsattes till filialbankers bildande, och det sedan visat sig att försöket lyckats, nu föreslagit åtminstone en lika summa eller hellre den tillgång af 2,100,000 rår, som verkligen finnes och som ej torde böra lragas från det med riksbankens låneoch sreditivrörelse åsyftade ändamål: allmänna oenningerörelsens underlättande.