STOCKHOLNM, den 19 Ang.
— Bankoutskottets betänkande n:o 34, om
reglering af bankens låne- och kreditivrörelse
innefattade ett undvikande svar på den vig-
kiga frågan, huruvida privatbanker med egen
sedelutgifningsrätt skulle fortfara. Såsom skäl
angafs bland annat, att banko- och lagutskot-
ten skulle gemensamt utarbeta förslag till en
ny privatbanklag, som skulle undanrödja de
olägenheter allmänna rörelsen haft af nuva-
rande privatbanker. Tre riksstånd beslöto på
denna grund att icke aflåta någon und. skrif-
velse om privatbankernas upphörande, och
banko- och lagutskottens trägna arbete på den
nya privatbanklagen fortgår, så att intet tvif-
vel förefinnes om möjligheten att medhinna
sakens afgörande innan rissdagens slut. Un-
der sådana förhållanden har det väckt någon
förvåning, att bankoutskottet fortfarande i sitt
nya betänkande n:o 48 tillstyrker Rikets Stän-
der, att skrinlägga 1,300,000 rdr för att der-
med ersätta möjligen inom nästa riksdag upp-
hörande privatbanker, hvilket hade varit full-
komligt riktigt om Rikets Ständer fattat något
beslut att samma privatbanker borde upp-
böra. Då detta icke skett, kan man taga skä-
ligen för gifvet att, i händelse Riksstånden
godkänna hvad utskottet föreslagit, en betyd-
ig summa, nu afsöndrad från bankens läne-
fonder, afsättes för ett fall, som omöjhgen
kan inträffa, enär Rikets Ständer redan i sjelf-
va verket medgifvit privatbankernas fortsät-
tande. Uti förra betänkandet hade utskottet
cke afsett något för nya filialbanker, och nu
har man dertill afsett endast 800,000 rdr. Då
det är alldeles klart, aft hvarje ny bank,
med eller utan sedelutgifningsrätt, inkräktar
på de nu befintliga privatbankernas fördelar,
torde det kunna antagas, att privatbankernas
varmaste anhängare, hvilka visat sig icke gilla
orivatbankväsendet såsom banksystem, utan
blott såsom affär, nu söka motsätta sig allt
som kan främja nya filialbankers uppkomst
och derföre heldre se riksbankens länetill-
gångar skrinlagda än att dessa skulle, ge-
nom nya filialbanker i orter som hituils
saknat all bankinrättning, komma allmän-
aa rörelsen till godo. Någon annan rim-
ig anledning är svår att finna, hvarföre
itskottet ej, då vid sista riksdag 1,500,0U0
dr på försök afsattes till filialbankers bil-
dande, och det sedan visat sig att försöket
lyckats, nu föreslagit åtminstone en lika sum-
ma eller hellre den tillgång af 2,100,000 rår,
som verkligen finnes och som ej torde böra
lragas från det med riksbankens låne- och
sreditivrörelse åsyftade ändamål: allmänna
oenningerörelsens underlättande.