vidare operationerna. Att Aland är ämnadt till
hufvuddepot för de förenade flottorna och ar-
meåerna i Östersjön torde kunna anses otvifvel-
aktigt; att vidare krigsoperationer mot vigti-
gare punkter derifrån komma att utgå redan
detta år har all sannolikhet för sig. Det
väckte för några veckor sedan en oerhörd
sensation, när telegrafen berättade, att det
officielt blifvit förkunnadt i parlamentet, att
Napier ansåge Kronstadt och Sveaborg oin-
tagliga. Alla de som omfatta den ytliga jar-
gonen, som de sjelfva anse innebära stordjupsin-
nighet, att Ryssland är oöfvervinnerligt, fingo
nytt vatten på sin qvarm. Det visade sig
dock snart, att man gjort alltför myc-
ken uppståndelse för en obetydlighet, och
dragit slutsatser, till hvilka man icke va-
rit berättigad. Då man fick redogörelsen
för parlamentsdebatten, såg man att amiral
Berkeley visserligen i underhuset haft ett dy-
likt yttrande, men att han tillika fästat upp-
märksamheten derpå, att det endast vore ctt
angrepp uteslutande från sjösidan som skull
möta oöfvervinnerliga underkastadt och att
han icke citerat några officiella depescher,
utan endast bref från officerare, som trodde
sig känna amiralernas åsigter. Engelska bla-
det Examiner, belyser ytterligare dessa cite-
rade breffraser, ien artikel, ur hvilken vi med-
dela följande:
Ingen hvars mening är något värd tror, att
sir Charles Napiers händer äro bundna; ty
om lord Aberdeens minister kunde binda ami-
ralens händer, så är han sannerligen icke den
man som skulle finna sig deri. Sir Charles
Napier har vunnit ett namn, som han icke
skall mista af en så usel grund, som den man
anfört och som man icke skall kunna soute-
nera. Om Cronstadt sålunda icke blifvit an-
gripet, så kan man draga den slutsatsen att
en af de käckaste och utmärktaste officerare
i tjensten har sina skäl att afhålla sig der-
ifrån och invänta ett gynnsamt tillfälle, och
vi tro, att amiral Berkeley hade handlat klo-
kare, om han hade bedt, att man ville ha
förtroende till sir Charles Napier, och han
skulle icke då ha bedt förgäfves, än genom
att uttala intetsägande meningar, som stödde
sig på de mest ohållbara grunder.
Amiral Chads klättrar upp i spetsen på ett
fyrtorn och tager Kronstadt i ögonsigte, com
han derefter från sitt fogelperspektiv förkla-
rar vara fästen af solid granit, hvilkas an-
gripande skulle medföra säker förstöring.
Den säkra förstöringen är nu visserlicen
gemensam för nästan alla angrepp. D.t:ä-
ste bli förstöring, der kulor och bomber ka-
stas. Förstöringen var ganska säker vid ira-
falgar och Waterloo, och frågan var blott, på
hvilkenderas sida vågskålen skulle sjunka
djupast vid förstöringen. Om säker förödelse
skall följa af ett angrepp på Kronstadt, så
skulle det visst bli Kronstadts ödeläggelse;
men sådan var icke den offierares mening,
som, efter att ha jemfört de Kronstadtska mu-
rarnes soliditet med de förenade flottornas
plankor, utfunderade, att de sistas styrka var
underordnad i samma förhållande som trä är
underordnadt sten.
Det var en massa af solid granit! Hvaraf
vet han, att den var af granit, och om det
är granit, hvaraf vet han då, att den är solid.
Om Englands bästa ingeniör sändes upp på
toppen af monumestet, för att taga West-
minsterbron i ögonsigte, ville jag fråga, hvil-
ken aktning vi kunde få för hans mening, om
han ville bestämma den efter ett sådant ögon-
blick.
Och allt i Ryssland, med undantag af det
afskyvärda klimatet, ser ut som allting an-
nat än det som det är. En man, som kände
Ryssland, sade mycket riktigt: Allt i Ryss-
land är en lögn och det är en ofantlig teater
med målade dekorationer och ett gigantiskt
skådespel fullt af illusion. Att se och höra
är i Ryssland icke att tro; ty ögat kan be-
dragas så väl som örat.:
Kronstadt är otvifvelaktigt så starkt som
det kan göras; men om det har ett så utom-
ordentligt solidt utseende, att det måste väcka
förvåning hos en iakttagare på toppen af ett
torn på ett kanonskotts afstånd, så kan man
ha en misstanke om att ett sådant utseende
är falskt, att det är förloradt att det är en
bedragare till fästning, med ett ord, att det
är ryskt, hvilket betyder mystifikation af alla
slag.
Hvarför skulle vi tro, att ryska fästningar
äro bättre än ryska skepp och ryska armåer?
För få månader sedan berättade man oss om
de oerhörda armåer, som samlade sig vid Do-
nau. Omer Pascha klättrade icke upp i ett
torn, för att se på dem och straxt förtvifla.
Han mätte icke tjockleken af deras kolonner,
för att förklara, att säker ödeläggelse måste
följa dem. Han grep sig an på ett annat sätt;
gick öfver floden med sin arm emot dem
och undersökte på det mest praktiska sätt
hvad de voro gjorda utaf, i det han kände
på dem med spetsen af svärdet.
Men Omer Paseha är icke besvärad med
alltför mycken konst och alltför mycken an-
svarighet. Hans hufvudfråga är icke: tänk,
om det misslyckas mig? utan: tänk, om jag
segrar? och hans trupper äro icke för sköna
eller dyrbara till groft arbete.
Vi gå nu alltid till ytterligheterna. Det
fanns tider då man icke talade om stenmu-
rars öfverlägsenhet öfver trämurar, och erfa-
renheten har säkerligen försvarat denna me-
ning; men utan något exempel på annat ha
vi plötsligen kommit till den slutsatsen: att
flottor icke kunna mäta sig med stenmurar,
och säga med kineserna: stenar äro härdare
än ägg. Och detta omslag i meningen har
kommit med bruket af ånga, som så oberäk-
neligt ökat fördelen tör skeppen.
Stenmuren har visserligen några fördelar
framför trämuren; den är mera otillgänglig
för skott; men å andra sidan kan den icke
förändra ställning, eller draga sig ur elden,
om omständigheterna skulle göra ett återtåg
rådligt.
Kasematter se mycket imponerande ut. Vi
se dem i Koblenz på andra sidan Donau;
Ehrenbreitstein ser ut som ett annat Gibral-
tar eller ett Kronstadt, eller Sebastopol, och
man ser att kanonerna stå alldeles i säkerhet,
och man tänker på huru ojemnt fördelad stri-
den skulle bli mellan dem och ett skepps-
mmanckan AM man fönvda att elann amnt dam
Fr m— OR AS PR —
CO Fy - AA AM FS M AM fr — AA Ao RR Om
HH Om AA FR RR