vidare operationerna. Att Aland är ämnadt till hufvuddepot för de förenade flottorna och armeåerna i Östersjön torde kunna anses otvifvelaktigt; att vidare krigsoperationer mot vigtigare punkter derifrån komma att utgå redan detta år har all sannolikhet för sig. Det väckte för några veckor sedan en oerhörd sensation, när telegrafen berättade, att det officielt blifvit förkunnadt i parlamentet, att Napier ansåge Kronstadt och Sveaborg ointagliga. Alla de som omfatta den ytliga jargonen, som de sjelfva anse innebära stordjupsinnighet, att Ryssland är oöfvervinnerligt, fingo nytt vatten på sin qvarm. Det visade sig dock snart, att man gjort alltför mycken uppståndelse för en obetydlighet, och dragit slutsatser, till hvilka man icke varit berättigad. Då man fick redogörelsen för parlamentsdebatten, såg man att amiral Berkeley visserligen i underhuset haft ett dylikt yttrande, men att han tillika fästat uppmärksamheten derpå, att det endast vore ctt angrepp uteslutande från sjösidan som skull möta oöfvervinnerliga underkastadt och att han icke citerat några officiella depescher, utan endast bref från officerare, som trodde sig känna amiralernas åsigter. Engelska bladet Examiner, belyser ytterligare dessa citerade breffraser, ien artikel, ur hvilken vi meddela följande: Ingen hvars mening är något värd tror, att sir Charles Napiers händer äro bundna; ty om lord Aberdeens minister kunde binda amiralens händer, så är han sannerligen icke den man som skulle finna sig deri. Sir Charles Napier har vunnit ett namn, som han icke skall mista af en så usel grund, som den man anfört och som man icke skall kunna soutenera. Om Cronstadt sålunda icke blifvit angripet, så kan man draga den slutsatsen att en af de käckaste och utmärktaste officerare i tjensten har sina skäl att afhålla sig derifrån och invänta ett gynnsamt tillfälle, och vi tro, att amiral Berkeley hade handlat klokare, om han hade bedt, att man ville ha förtroende till sir Charles Napier, och han skulle icke då ha bedt förgäfves, än genom att uttala intetsägande meningar, som stödde sig på de mest ohållbara grunder. Amiral Chads klättrar upp i spetsen på ett fyrtorn och tager Kronstadt i ögonsigte, com han derefter från sitt fogelperspektiv förklarar vara fästen af solid granit, hvilkas angripande skulle medföra säker förstöring. Den säkra förstöringen är nu visserlicen gemensam för nästan alla angrepp. D.t:äste bli förstöring, der kulor och bomber kastas. Förstöringen var ganska säker vid irafalgar och Waterloo, och frågan var blott, på hvilkenderas sida vågskålen skulle sjunka djupast vid förstöringen. Om säker förödelse skall följa af ett angrepp på Kronstadt, så skulle det visst bli Kronstadts ödeläggelse; men sådan var icke den offierares mening, som, efter att ha jemfört de Kronstadtska murarnes soliditet med de förenade flottornas plankor, utfunderade, att de sistas styrka var underordnad i samma förhållande som trä är underordnadt sten. Det var en massa af solid granit! Hvaraf vet han, att den var af granit, och om det är granit, hvaraf vet han då, att den är solid. Om Englands bästa ingeniör sändes upp på toppen af monumestet, för att taga Westminsterbron i ögonsigte, ville jag fråga, hvilken aktning vi kunde få för hans mening, om han ville bestämma den efter ett sådant ögonblick. Och allt i Ryssland, med undantag af det afskyvärda klimatet, ser ut som allting annat än det som det är. En man, som kände Ryssland, sade mycket riktigt: Allt i Ryssland är en lögn och det är en ofantlig teater med målade dekorationer och ett gigantiskt skådespel fullt af illusion. Att se och höra är i Ryssland icke att tro; ty ögat kan bedragas så väl som örat.: Kronstadt är otvifvelaktigt så starkt som det kan göras; men om det har ett så utomordentligt solidt utseende, att det måste väcka förvåning hos en iakttagare på toppen af ett torn på ett kanonskotts afstånd, så kan man ha en misstanke om att ett sådant utseende är falskt, att det är förloradt att det är en bedragare till fästning, med ett ord, att det är ryskt, hvilket betyder mystifikation af alla slag. Hvarför skulle vi tro, att ryska fästningar äro bättre än ryska skepp och ryska armåer? För få månader sedan berättade man oss om de oerhörda armåer, som samlade sig vid Donau. Omer Pascha klättrade icke upp i ett torn, för att se på dem och straxt förtvifla. Han mätte icke tjockleken af deras kolonner, för att förklara, att säker ödeläggelse måste följa dem. Han grep sig an på ett annat sätt; gick öfver floden med sin arm emot dem och undersökte på det mest praktiska sätt hvad de voro gjorda utaf, i det han kände på dem med spetsen af svärdet. Men Omer Paseha är icke besvärad med alltför mycken konst och alltför mycken ansvarighet. Hans hufvudfråga är icke: tänk, om det misslyckas mig? utan: tänk, om jag segrar? och hans trupper äro icke för sköna eller dyrbara till groft arbete. Vi gå nu alltid till ytterligheterna. Det fanns tider då man icke talade om stenmurars öfverlägsenhet öfver trämurar, och erfarenheten har säkerligen försvarat denna mening; men utan något exempel på annat ha vi plötsligen kommit till den slutsatsen: att flottor icke kunna mäta sig med stenmurar, och säga med kineserna: stenar äro härdare än ägg. Och detta omslag i meningen har kommit med bruket af ånga, som så oberäkneligt ökat fördelen tör skeppen. Stenmuren har visserligen några fördelar framför trämuren; den är mera otillgänglig för skott; men å andra sidan kan den icke förändra ställning, eller draga sig ur elden, om omständigheterna skulle göra ett återtåg rådligt. Kasematter se mycket imponerande ut. Vi se dem i Koblenz på andra sidan Donau; Ehrenbreitstein ser ut som ett annat Gibraltar eller ett Kronstadt, eller Sebastopol, och man ser att kanonerna stå alldeles i säkerhet, och man tänker på huru ojemnt fördelad striden skulle bli mellan dem och ett skeppsmmanckan AM man fönvda att elann amnt dam Fr m— OR AS PR — CO Fy AA AM FS M AM fr — AA Ao RR Om HH Om AA FR RR