MES VIRSM RR) VER SE Or Reservation af hr friherre Palmstjerna, Carl Otto, till höglofl. ridderskapet och adelns protokoll den 5 Augusti e. m. Då protokollerna för de plena, hvarunder ridderskapet och adelns beslut i tullfrågorna blifvit fattade, ej upptaga de diskussioner som dervid förefallit, anhåller jagatt få anmäla min reservation mot den syftning som synes ligga till grund för de festa af dessa beslut, De utgånemligen frän den i min tanke oriktiga grundsats, att den inhemska industrien bör ställas uti nära nog fri täflan med den utländska och afse mera de varuförbrukandes förmån än arbetarnes utkomst och trefnad. Ett lands lycka består mera deruti, att hvar och en af dess invånare kan finna sin bergning, än deruti att den som har penningar skall vara i tillfälle att tillfredsställa sina nyckfulla begär. Jag anser derföre, att lagstiftningen borde göra mera afseende på ernåendet af det förstnämnde vilkoret för folkets väl, än på befordrandet af begärens tillfredsställande, helst då detta sker på arbetets bekostnad. Ridderskapet och adeln har vid sina beslut, i min tanke, ej gjort afseende häruppå; de gynna rikedomen och njutningslustan, men försvåra utvägårne till en tarflig bergning för dem som ej ega annat kapital än sin helsa öch sina krafter. Dessa obemedlades vilkor måste framgent blifva alltför mycket beroende af den omätliga konkurrens som medgifvits utlänningen på vår varumarknad, under det att vår industri blott uti nägra få grenar skulle kunna träda i nägon täflan på den utländska. Vårt afskilda läge och saknaden af de flesta rävarorna fördyra förlagerna för vära fabriker; våra vintrars is förhindrar afsättningens je mna gång och möjligheten att städse begagna konjunkturerna på verldsmarknaden; den glesa befolknirgen inskränker den inhemska förbrukningen. Dessa omständigheter förenade sätta vära fabriker uti en annan ställning än de utländska och utgöra hinder för dem att utvidga sig i stor skala och att vinna förmäga att uppträda i täflan utomlands, — hinder, hvilka af ingen lagstiftning kunna undanrödjas. Vära fabriker måste grunda sig på endast inhemsk afsättning, och om denna försvåras genom en alltför mycket underlättad utländsk konkurrens, måste arbetslönerna nedsättas och arbetarens utkomst förknappas. Man kommer då snart derhän att han anses säsom blott en machin, i stället för att han hittills eger hopp att genom flit och sparsamhet kunna nägot förvärfva till underhåll af hustru och barn samt tarflig bergning på älderdomen. Det är ock att befara, att husfliten, så vigtig för samhällstrefnaden, sedligheten och landtbefolkningens utkomst, genom vid denna riksdag fattade beslut skall undergräfvas på ett sätt, som i framtiden medför de mest betänkliga följder. Andra länders tillstånd företer nogsamt följderna af den civilisation, som framgår med hufvudsakligt syfte på kapitalernas öfvervigt. Rikedom och fattigdom tillvexa bäda i en täflan, hvars fortgång af inga fattigtaxor, om än så oerhörda, kan stäfjas och hvaraf slutet kan återfinnas uti fordna tiders och staters historia. Jag önskade mitt fädernesland en bättre framtid. FfiJag anhåller att dessa få ord måtte få vittna om de grundsatser hvaruppå jag stödjer min mening uti de vigtiga frägor, som afgöras genom tullagstiftningens inverkan på näringarne., Läsaren skall väl knappt tro sina ögon då han, efter tagen kännedom af ofvanstående protest emot ridderskapets och adelns, d. v. 8. 1 nästan alla punkter Rikets Ständers, och i många alla fyra riksståndens, beslut vid innevarande riksdag angående tull-lagstiftningen, erfar att den värde friherren och reservanten är samme man, som, oaktadt de tvenne riksstånd, hvilka representera både industrien, näringarne och arbetet,, så godt som enhälligt begärt hans entledigande från det höga embete hr friherren innehar, såsom chef för finansdepartementet, likväl fortfar att beklila detsamma. Förgäfves bjuder man till attförklara den politiska och moraliska möjligheten af ett sådant förhållande att; sedan en minister öppet förklarat, att han anser de af lagstiftande makten fattade beslut i de ärenden, som närmast röra hans förvaltning, vara icke blott stridande mot hans personliga mening om det rätta, utan rent af förderfliga och skadliga för fäderneslandet, ja snart sagdt med undergång hota dess både nutid och framtid, han icke desto mindre har — för att begagna ett uttryck af en representant i borgareståndet — tillräckligt god helsa att qvarstanna på sin ministerplats, för att blifva det förnämsta organet för befordrande till verkställighet af och i detta hänseende ansvara för så beskaffade beslut, dem han ej allenast inom sig ogillar, utan emot hvilka han angett sig skyldig att såsom representant högtidligen protestera. En så slafvisk uppoffring af sin öfvertygelse höfves i sanning föga en man, som gör anspråk på att kallas sjelfständig,, och då, för bibehållandet af ministerembetet, en sådan uppoffring och undergifvenhet kunna vara möjliga när det gäller att foga sig endast efter Rikets Ständers mening — huru skall man väl då bedöma samme mans ståndaktighet och karakter, derest inom konseljen konungens vilja ställdes i stid med hans öfvertygelse om lag och rätt eller rikets sannskyldiga nytta. I sanning, hr friherre Palmstjerna har endast härigenom oåterkalleligen fällt sin egen politiska dom. En man, mera mån om sitt rykte såsom konservativ och statsman,, hade säkert på ett helt annat sätt uppfattat sin ställning, helst sedan borgareoch bondestånden, bland annat, derföre att det tullagstiftningssystem, hvarom Rikets Ständer vid denna riksdag lyckligtvis blifvit ense, icke förlikte sig med hr finansministerns åsigter, ansett sig, ej mindre af aktning för dennes politiska karakter, än af en ursäktlig farhåga i afseende på sättet för verkställigheten af besluten under en fientlig ledning, böra hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om samme ministers befrielse från den hårda nödvändigheten att utfärda författningar, som i hans tanka skulle komma att grundlägga rikets förderf. Detta om sakens politiska sida. Vi vilja nu betrakta dess statsekonomiska, för att i korthet visa hela oriktigheten och skefheten, att icke säga enfalden, i hr friherre Palmstjernas resonnementer. . Hr friberren börjar med en temligen anmärkningsvärd antites. Han sätter nemligen de varuförbrukande, eller konsumenterna, i motsats till arbetarne,. Likasom de sednare icke äfven vore konsumenter! Och är det icke hufvudsakligen just för arbetarne och de obemedlade, som frihandelsmännen strida, då de i främsta rummet yrka godt köp på lifsmedel, kläder eller andra nödvändighetsartiklar? Eller är det icke just fribandelns önskningsmål, att kunna åt den stora mängden — och det m tte väl här i landet vara de parbetande och icke lättingarne — bereda bättre kams AL a 0 I PM ar KR ÖR SS ee Aa AR Rn 0 PA PR -— R A A KK eS mm Em SS RA RA -— k— k—