MES VIRSM RR) VER SE Or
Reservation af hr friherre Palmstjerna,
Carl Otto,
till höglofl. ridderskapet och adelns protokoll
den 5 Augusti e. m.
Då protokollerna för de plena, hvarunder ridder-
skapet och adelns beslut i tullfrågorna blifvit fattade,
ej upptaga de diskussioner som dervid förefallit, an-
håller jag- att få anmäla min reservation mot den
syftning som synes ligga till grund för de festa af
dessa beslut, De utgånemligen frän den i min tanke
oriktiga grundsats, att den inhemska industrien bör
ställas uti nära nog fri täflan med den utländska och
afse mera de varuförbrukandes förmån än arbetarnes
utkomst och trefnad.
Ett lands lycka består mera deruti, att hvar och en
af dess invånare kan finna sin bergning, än deruti
att den som har penningar skall vara i tillfälle att
tillfredsställa sina nyckfulla begär. Jag anser der-
före, att lagstiftningen borde göra mera afseende på
ernåendet af det förstnämnde vilkoret för folkets väl,
än på befordrandet af begärens tillfredsställande, helst
då detta sker på arbetets bekostnad. Ridderskapet
och adeln har vid sina beslut, i min tanke, ej gjort
afseende häruppå; de gynna rikedomen och njutnings-
lustan, men försvåra utvägårne till en tarflig berg-
ning för dem som ej ega annat kapital än sin helsa
öch sina krafter. Dessa obemedlades vilkor måste
framgent blifva alltför mycket beroende af den omät-
liga konkurrens som medgifvits utlänningen på vår
varumarknad, under det att vår industri blott uti nä-
gra få grenar skulle kunna träda i nägon täflan på
den utländska. Vårt afskilda läge och saknaden af
de flesta rävarorna fördyra förlagerna för vära fa-
briker; våra vintrars is förhindrar afsättningens je mna
gång och möjligheten att städse begagna konjunktu-
rerna på verldsmarknaden; den glesa befolknirgen
inskränker den inhemska förbrukningen. Dessa om-
ständigheter förenade sätta vära fabriker uti en an-
nan ställning än de utländska och utgöra hinder för
dem att utvidga sig i stor skala och att vinna för-
mäga att uppträda i täflan utomlands, — hinder,
hvilka af ingen lagstiftning kunna undanrödjas. Vära
fabriker måste grunda sig på endast inhemsk afsätt-
ning, och om denna försvåras genom en alltför myc-
ket underlättad utländsk konkurrens, måste arbets-
lönerna nedsättas och arbetarens utkomst förknappas.
Man kommer då snart derhän att han anses säsom
blott en machin, i stället för att han hittills eger
hopp att genom flit och sparsamhet kunna nägot för-
värfva till underhåll af hustru och barn samt tarflig
bergning på älderdomen. Det är ock att befara, att
husfliten, så vigtig för samhällstrefnaden, sedligheten
och landtbefolkningens utkomst, genom vid denna
riksdag fattade beslut skall undergräfvas på ett sätt,
som i framtiden medför de mest betänkliga följder.
Andra länders tillstånd företer nogsamt följderna af
den civilisation, som framgår med hufvudsakligt syfte
på kapitalernas öfvervigt. Rikedom och fattigdom
tillvexa bäda i en täflan, hvars fortgång af inga fat-
tigtaxor, om än så oerhörda, kan stäfjas och hvaraf
slutet kan återfinnas uti fordna tiders och staters hi-
storia. Jag önskade mitt fädernesland en bättre
framtid.
FfiJag anhåller att dessa få ord måtte få vittna om
de grundsatser hvaruppå jag stödjer min mening uti
de vigtiga frägor, som afgöras genom tullagstiftnin-
gens inverkan på näringarne.,
Läsaren skall väl knappt tro sina ögon då
han, efter tagen kännedom af ofvanstående
protest emot ridderskapets och adelns, d. v. 8.
1 nästan alla punkter Rikets Ständers, och i
många alla fyra riksståndens, beslut vid inne-
varande riksdag angående tull-lagstiftningen,
erfar att den värde friherren och reservanten
är samme man, som, oaktadt de tvenne riks-
stånd, hvilka representera både industrien,
näringarne och arbetet,, så godt som enhäl-
ligt begärt hans entledigande från det höga
embete hr friherren innehar, såsom chef för
finansdepartementet, likväl fortfar att beklila
detsamma. Förgäfves bjuder man till attför-
klara den politiska och moraliska möjlighe-
ten af ett sådant förhållande att; sedan en
minister öppet förklarat, att han anser de af
lagstiftande makten fattade beslut i de ären-
den, som närmast röra hans förvaltning, vara
icke blott stridande mot hans personliga me-
ning om det rätta, utan rent af förderfliga
och skadliga för fäderneslandet, ja snart sagdt
med undergång hota dess både nutid och
framtid, han icke desto mindre har — för att
begagna ett uttryck af en representant i bor-
gareståndet — tillräckligt god helsa att qvar-
stanna på sin ministerplats, för att blifva det
förnämsta organet för befordrande till verk-
ställighet af och i detta hänseende ansvara för
så beskaffade beslut, dem han ej allenast
inom sig ogillar, utan emot hvilka han an-
gett sig skyldig att såsom representant hög-
tidligen protestera. En så slafvisk uppoffring
af sin öfvertygelse höfves i sanning föga en
man, som gör anspråk på att kallas sjelf-
ständig,, och då, för bibehållandet af mini-
sterembetet, en sådan uppoffring och under-
gifvenhet kunna vara möjliga när det gäller att
foga sig endast efter Rikets Ständers mening —
huru skall man väl då bedöma samme mans
ståndaktighet och karakter, derest inom kon-
seljen konungens vilja ställdes i stid med
hans öfvertygelse om lag och rätt eller ri-
kets sannskyldiga nytta. I sanning, hr fri-
herre Palmstjerna har endast härigenom oåter-
kalleligen fällt sin egen politiska dom. En
man, mera mån om sitt rykte såsom konser-
vativ och statsman,, hade säkert på ett helt
annat sätt uppfattat sin ställning, helst sedan
borgare- och bondestånden, bland annat, der-
före att det tullagstiftningssystem, hvarom
Rikets Ständer vid denna riksdag lyckligtvis
blifvit ense, icke förlikte sig med hr finans-
ministerns åsigter, ansett sig, ej mindre af
aktning för dennes politiska karakter, än af
en ursäktlig farhåga i afseende på sättet för
verkställigheten af besluten under en fientlig
ledning, böra hos Kongl. Maj:t i underdånig-
het anhålla om samme ministers befrielse från
den hårda nödvändigheten att utfärda författ-
ningar, som i hans tanka skulle komma att
grundlägga rikets förderf.
Detta om sakens politiska sida. Vi vilja nu
betrakta dess statsekonomiska, för att i korthet
visa hela oriktigheten och skefheten, att icke
säga enfalden, i hr friherre Palmstjernas re-
sonnementer.
. Hr friberren börjar med en temligen an-
märkningsvärd antites. Han sätter nemligen
de varuförbrukande, eller konsumenterna, i
motsats till arbetarne,. Likasom de sednare
icke äfven vore konsumenter! Och är det
icke hufvudsakligen just för arbetarne och de
obemedlade, som frihandelsmännen strida, då
de i främsta rummet yrka godt köp på lifs-
medel, kläder eller andra nödvändighetsartik-
lar? Eller är det icke just fribandelns önsk-
ningsmål, att kunna åt den stora mängden —
och det m tte väl här i landet vara de par-
betande och icke lättingarne — bereda bättre
kams AL a 0 I PM ar KR ÖR
SS ee Aa AR Rn 0 PA PR -— R A A KK eS mm Em SS RA RA -— k— k—