STOCKHOLM, den 1? Ang. Utrikes Korrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) Köpenhamn den 5 Aug. Ni har måhända undrat, att jag icke förr skrifvit till er rörande utfärdandet af helstatsförfattningen och det intryck som denna oväntade kupp gjort på det fredliga danska folket. Men sanningen att säga har orsaken till min tystnad varit min egen stora förvåning öfver detta dumdristiga statsstreck, ur hvilken jag först måste hemta mig, innan jag kunde observera allmänheten. Jag har varit litet rädd för att den stora massan skulle låta vilseleda sig af den i sanning klokt uttänkta formen, hvari statskuppen blifvit inklädd, och inbilla sig, att den väl hotade såsom någonting förestående, men ännu icke vore fullbordad. Lyckligtvis har dock folkets instinkt ledt det på den rätta vägen och ersatt hvad som saknades i egentlig politisk bildning; man har med rätta undrat öfver att något kunde utkomma såsom förordning utan att förut ha blifvit förelagdt den lagligen bestående representationen och då man sett nogare till, har man funnit, att skattebevillningsrätten — den rättighet, som tilltalar alla, höga och låga, emedan genom den en appell sker till pungen — blifvit upphäfd, och att det nya riksrådetv, som till den grad saknar hvarje nationell prägel, att förhandlingarne icke äro offentliga, att regeringen utnämner president och vicepresident och att 20 menniskor skola representera öfver 2 millioner, och som icke har merän rådgifvande myndighet, förer oss tillbaka till absolutismen. Detta står redan klart för folket, så klart att regeringspennornas sofisterier icke kunna i ringaste mån fördunkla denna insigt. Hvad skall nu följden bli af statskuppen? frågar man väl. Den omedelbara följden häraf har varit, att folket har förhållit sig alldeles lugnt, utan att knysta: den medelbara följden skall visa sig, då riksdagen, uppburen af den inneslutna förbittrade folkmeningen, träder tillsammans till Oktober. Riksdagen har ännu, icke blott legalt, utan till oeh med efter aktstycket af den 26 Juli, i sin makt att sätta en bom for allt, att säga nej, att vägra att gå in på hvarje förändring, som med afseende på helstatsförfattningen skölle bli nödvändig i den bestående grundlagen för konungariket. Skall riksdagen kunna undandraga sig den påtryckning, som det genom författningarne för Slesvig oeh Holstein faktiskt etablerade Slesvigholstein skulle utöfva och med kraft afvisa alla desså tilltag? Jag tror det och jag går ännu läng re. För så vidt jag känner stämningen hos de mera betydande medlemmarne af riksdagen — ty egentliga ledare ega vi icke — skall Folkethinget börja med att fordra en riksrätt. nedsatt. emot, ministeren, och om denna då icke vill tacka af, åter vända sig till konungen med anhållan att den måtte aflägsnas, och om denna anhållan, som sannolikt skall bli understödd af en monstre-adress direkte från folket, hvartill man redan gör förberedande steg, får samma resultat som förra gången, skrida. till det allrayttersta konstitutionella medlet, skattevägran; och på att medverka härtill måste tillsvidare all agitation bland folket gå ut. Jag tror att man slutligen skall besluta sig att gå derhän, ty man har efterhand fått klart för sig att denna diplomatisering, denna temporisering icke förer till någonting, eftersom man icke heller undgår derigenom hvad man velat afvärja: brottet, grundlagsbrottet. Man skall nu ändtligen ha mod till att, om man icke segrar, jåta slå sig och efter nederlaget åter samla sig. Emellertid kan man ännu hoppas att kraftmedel, sådana som de ofvannämnda, möjligen kunna bli onödiga, ty den inom sig sjelf oeniga ministeren torde lätt, innan någon vän tar det, falla öfver sina egna ben och dervid rycka öfver ända hela den stolta kortbyggnaden. Jag menar genom dess inbördes olika åsigter öfver förhållandet till utlandet. I ministåren sitta helt visst män, som inse det galna uti att vilja stå på någon annan sida än .vestmakternas i det nuvarande kriget; der finnas. äfven män, som utan sympati hvarken för den ena eller andra makten vilja neutra litet quand måme; men det finnes också några, hvilkas sympatier äro rent af ryska. hvilkas idder äro czarensoch hvilkas princ:p är den rena absolutismen. Dessa olika åsigter skola förr eller sednare komma i fejd, ty det är ju omöjligt att tänka sig, att vestmakterna till hösten skulle tillåta en så förträff.ig mellanstation som Danmark förblifva neutral, och redan nu, omedelbart efter ministerens seger af den 26 Juli, har denna verkliga neuropeiska nödvändighet, föranledt en kris. hvars åskväder dock lyckligen gått undan öf. ver de särskilda ministrarnes hufvuden, ehurt den gjort ministeren såsom helhet något sva: gare i sina fogningar. Anledningen härtil var en begäran att Danmark i vinter: skull mottaga 60,000 fransmän .och ett motsvaran de antal skepp. Russomanerna ha, som sagdt tillsvidare behållit fältet; konungen har i dag rest till Skåne för att bese ett der för gref vinnan Danner af kammarherre Berling köp gods, krigsministern står i begrepp .att ;be me lf latnriska anlägonin.