STOCKHOLM, den 1? Ang.
Utrikes Korrespondens-artikel.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Köpenhamn den 5 Aug.
Ni har måhända undrat, att jag icke förr
skrifvit till er rörande utfärdandet af helstats-
författningen och det intryck som denna ovän-
tade kupp gjort på det fredliga danska folket.
Men sanningen att säga har orsaken till min
tystnad varit min egen stora förvåning öfver
detta dumdristiga statsstreck, ur hvilken jag
först måste hemta mig, innan jag kunde ob-
servera allmänheten. Jag har varit litet rädd
för att den stora massan skulle låta vilseleda
sig af den i sanning klokt uttänkta formen,
hvari statskuppen blifvit inklädd, och inbilla
sig, att den väl hotade såsom någonting fö-
restående, men ännu icke vore fullbordad.
Lyckligtvis har dock folkets instinkt ledt det
på den rätta vägen och ersatt hvad som sak-
nades i egentlig politisk bildning; man har
med rätta undrat öfver att något kunde ut-
komma såsom förordning utan att förut ha
blifvit förelagdt den lagligen bestående repre-
sentationen och då man sett nogare till, har
man funnit, att skattebevillningsrätten — den
rättighet, som tilltalar alla, höga och låga,
emedan genom den en appell sker till pun-
gen — blifvit upphäfd, och att det nya riks-
rådetv, som till den grad saknar hvarje na-
tionell prägel, att förhandlingarne icke äro
offentliga, att regeringen utnämner president
och vicepresident och att 20 menniskor skola
representera öfver 2 millioner, och som icke har
merän rådgifvande myndighet, förer oss tillbaka
till absolutismen. Detta står redan klart för
folket, så klart att regeringspennornas sofiste-
rier icke kunna i ringaste mån fördunkla denna
insigt.
Hvad skall nu följden bli af statskuppen?
frågar man väl. Den omedelbara följden
häraf har varit, att folket har förhållit sig all-
deles lugnt, utan att knysta: den medelbara
följden skall visa sig, då riksdagen, uppbu-
ren af den inneslutna förbittrade folkmenin-
gen, träder tillsammans till Oktober. Riks-
dagen har ännu, icke blott legalt, utan till
oeh med efter aktstycket af den 26 Juli, i
sin makt att sätta en bom for allt, att säga
nej, att vägra att gå in på hvarje förändring,
som med afseende på helstatsförfattningen
skölle bli nödvändig i den bestående grund-
lagen för konungariket. Skall riksdagen
kunna undandraga sig den påtryckning, som
det genom författningarne för Slesvig oeh
Holstein faktiskt etablerade Slesvigholstein
skulle utöfva och med kraft afvisa alla desså
tilltag? Jag tror det och jag går ännu läng
re. För så vidt jag känner stämningen hos
de mera betydande medlemmarne af riksda-
gen — ty egentliga ledare ega vi icke —
skall Folkethinget börja med att fordra en
riksrätt. nedsatt. emot, ministeren, och om
denna då icke vill tacka af, åter vända sig
till konungen med anhållan att den måtte af-
lägsnas, och om denna anhållan, som sanno-
likt skall bli understödd af en monstre-adress
direkte från folket, hvartill man redan gör
förberedande steg, får samma resultat som
förra gången, skrida. till det allrayttersta kon-
stitutionella medlet, skattevägran; och på att
medverka härtill måste tillsvidare all agitation
bland folket gå ut. Jag tror att man slutli-
gen skall besluta sig att gå derhän, ty man
har efterhand fått klart för sig att denna di-
plomatisering, denna temporisering icke förer
till någonting, eftersom man icke heller und-
går derigenom hvad man velat afvärja: brot-
tet, grundlagsbrottet. Man skall nu ändtli-
gen ha mod till att, om man icke segrar,
jåta slå sig och efter nederlaget åter samla sig.
Emellertid kan man ännu hoppas att kraft-
medel, sådana som de ofvannämnda, möjli-
gen kunna bli onödiga, ty den inom sig sjelf
oeniga ministeren torde lätt, innan någon vän
tar det, falla öfver sina egna ben och dervid
rycka öfver ända hela den stolta kortbyggna-
den. Jag menar genom dess inbördes olika
åsigter öfver förhållandet till utlandet. I mi-
niståren sitta helt visst män, som inse det
galna uti att vilja stå på någon annan sida
än .vestmakternas i det nuvarande kriget; der
finnas. äfven män, som utan sympati hvarken
för den ena eller andra makten vilja neutra
litet quand måme; men det finnes också nå-
gra, hvilkas sympatier äro rent af ryska.
hvilkas idder äro czarens- och hvilkas princ:p
är den rena absolutismen. Dessa olika åsig-
ter skola förr eller sednare komma i fejd, ty
det är ju omöjligt att tänka sig, att vestmak-
terna till hösten skulle tillåta en så förträff.ig
mellanstation som Danmark förblifva neutral,
och redan nu, omedelbart efter ministerens
seger af den 26 Juli, har denna verkliga
neuropeiska nödvändighet, föranledt en kris.
hvars åskväder dock lyckligen gått undan öf.
ver de särskilda ministrarnes hufvuden, ehurt
den gjort ministeren såsom helhet något sva:
gare i sina fogningar. Anledningen härtil
var en begäran att Danmark i vinter: skull
mottaga 60,000 fransmän .och ett motsvaran
de antal skepp. Russomanerna ha, som sagdt
tillsvidare behållit fältet; konungen har i dag
rest till Skåne för att bese ett der för gref
vinnan Danner af kammarherre Berling köp
gods, krigsministern står i begrepp .att ;be
me lf latnriska anlägonin.