Nyqvist yrkade väl förut att preposition skulle fram-
ställas på hvarje paragraf, och tycktes önska, ehuru
han ej uttryckligen yrkade sådant, att man skulle af-
göra till och med särskilda delar af samma pragra-
graf särskildt, om ämnet tilläfventyrs sä föranledde,
men han tycktes stå ensam om denna tanke; det re-
dän fattade beslutet om punktvis föredragning tyddes
så, att man tog hela författningsförslaget i klump
och på detta sätt är lagutskottet lika osäkert efteråt,
som förut om bondeständets äsigt rörande flera vig-
tiga delar, vid hvilka visserligen anmärkningar gjor-
des af några talare, men som äter försvarades af an-
dra. Så hade t. ex. flere talare yttrat sig för än-
drad gradation af olofliga tillgrepp, så att gränsen
mellan snatteri och stöld skulle flyttas betydligt hö-
gre upp; å andra sidan hade några försvarat den nu-
varande indelningen. Vidare tycktes de flesta vara
af den åsigten, att rån med väld å person eller an-
vändande af hot, som innebär trängande fara för lif
eller helsa, af lagutskottet blifvit alltför mildt bedömdt
och mänga yrkade lifsstraffets bibehållande; men nå-
gra gillade dock utskottets förslag i denna del. Dessa
öch flera andra delar af författningsförslaget blefvo
väl anfallna och försvarade, men intet beslut fatta-
des, som afgjorde hvad man gillade eller hvad man
ogillade.
Deremot biföllos andra punkten, som upphäfver spö-
och risstraffen, samt tredje punkten, som stadgar att
kyrkoplikt skall ej hädanefter nägon ådömas. Den
fjerde, som föreskrifver enskildt skrift och aflösning
för vissa slags förbrytare innan de skola få begå den
heliga nattvarden, återremitterades. Man hade dervid
gjort några anmärkningar, hufvudsakligen att detta
skriftermål med aflösning borde ske i prestens hem
och. icke i sakristian, så att all uppståndelse måtte.
undvikas och allt sken af skam derifrån aflägsnas.
Då talmannen framställde proposition på andra
punkten om spöstraffets afskaffande, hade nägot slags
förvillelse troligen uppstått, ty man ropade som det
tycktes öfvervägande nej, hvilket talmannen ock för-
klarade sig anse vara flertalets votum, och då Ola
Månsson härpå begärde votering, uppstod mycken rö
relse och man tillropade honom att afstå, men dä vo-
teringspropositionen blifvit tydligt uppläst samt vote
ringen och rösträkningen skett, befanns det att 53
voro för spöstraffets afskaffande och blott 27 för dess
bibehällande.
Det skulle blifva alltför vidlyftigt att redogöra för
hvarje talare särskildt, då fyrtiofyra uppropades och
många yttrade hvad föregångarne redan sagt. Alla
tycktes vara för skärpning af straffen, och att utskot-
tet föreslagit strängare straff för första och andra re-
san stöld, det erkändes temligen allmänt. Deremot
voro meningarne delade om det föreslagna straffet
för tredje resan stöld är strängare eller mildare än
det nuvarande. spöstraffet, som egentligen ingen ville
bestämdt förorda, men som isynnerhet förre talman
Nils. Persson och åtskillige som slöte sig till honom,
såsom Jöns Persson, Ola Persson från Blekinge m.
fl., Medin, Petter Jönsson, Petter Clesson, Sandberg,
Sahlen, Bäckström och Lagergren ansågo vara krafti-
gåre verkande och mera fruktadt än det nu föreslagna.
Petter Jönsson tycktes dock i allmänhet mera luta
för bifall till utskottets mening och komplimenterades
derföre af länskamraten Petter Mårtensson, som redan
vid 1840 ärs riksdag väckt motion i ämnet och då
räknat Petter Jönsson bland stna ifrigaste motstån-
dåre. Lagergren ville hafva lifstids fästning för tredje
resan stöld.
Anders Andersson i Walla, vice talm. Svartling,
Johan Petter Danielsson, Ola Månsson och Petter Ga-
brielsson, Dahlgren, Lindby, Nils Nilsson från Örebro
län m. fl. som med Ola Mänsson instämde, Nils Pers-
son från Skäne, Rudberg, Gustaf Nilsson, Per Nilsson,
f. vice talm. Nils Persson i Boda, och Henrik An-
dersson, Lars Gustaf Andersson, Jöns Andersson, Hult-
man, Anders Ersson frän Dalarne samt flere som med
v. talm, Nils Persson instämde, Nyqvist, Erik Jansson,
Falk, Olaus Eriksson, Håkan Pettersson, Matts Persson,
Lars Larsson, Ola Svensson, med hvilken Nils Andersson,
Johannes Bengtsson och flere andra instämde, Jonas
Christoffersson, Nils Svensson i Skåne, Anders Persson
frän Örebro lån, Bjerkander, Petter Mårtensson, Lars
Rasmusson, Johannes Nilsson från Skäne, med hvilken
Joh. Nilsson från Bohus län instämde, Johan Petter
Andersson, Olaus Börjesson och Måns Månsson Voro
alla för utskottets förslag med mer eller mindre vig-
tiga förändringar.
Erik Ersson från Gefleborgs län och Nils Nilsson
från Wermland, som äro ledamöter af utskottet, upp-
togo de gjorda anmärkningarne. till genmäle och för-
svarade utskottets ätgöranden.
Anders Persson från Jönköpings län var ej emot
att bifalla utskottets förslag och instämde hufvudsak-
ligen med förre talmannen, men ville hafva ett skam-
straff i stället för spöstraffet och kyrkoplikten, samt
afgaf i detta ändamål ett detaljeradt förslag. Han
ville att. den som vore dömd för stöld skulle föras
till närmaste stad för att der så länge som bonde-
ständet är i plenum eller ffän kl. 10 till 2 skämmas
på salutorg nägon torgdag. För detta ändamål skulle
en tre alnar läng kubb af jern, vägande 10 pund, re-
sas rätt upp och ned på ett synligt ställe af torget
och vid den skulle fästas en jernkedja om ett skep-
punds tyngd och 20 alnar lång, som med andra än-
dan förmedelst en jerngördel vore fästad kring delin
qventens lif. På 20 alnars afständ från kubben
skulle platsen vara innesluten af ett jernostaket, in-
nänför hvilket tjufven skulle med sammanlänkade
händer gå omkring och samtala med äskådarne, vil-
jande Anders Persson, om syndaren visade änger och
var fattig, gerna gifva honom en slant till att der-
med ersätta den bestulne, men om han var förhär-
dad eller rik, så borde han begabbas af folket. Om
han ville skaffa reda, på de medskyldige och angifva
ståndsbröderna, så borde han ytterligare erhälla 20
å 30 procent.