STOCKHOLM, jen 10 Aug.
— Vi hafva med afsigt dröjt ait fästa all-
mänhetens särskilda uppmärksamhet vid den
i vårt blad (JV 177) förut refererade diskus-
sion, som onsdagsafton i förra veckan före-
föll inom högvördiga presteståndet, i anled-
ning af statsutskottets betänkande om under-
stöd af allmänna medel till tullstatens pen-
sionskassa. Denna debatt, öfver hvilken vi
förgäfves väntat att se några kommenta-
rier af den ministeriela tidningen, som el-
jest är så ömtålig om yttranden och ord,
hvilka kunna fällas af någon oborstad leda-
mot inom borgare- och bondestånden, eller af
någon oppositionstidning, var eljest en af de
i sitt slag märkligaste och mest oförbehåll-
samma som troligen inom presteståndet egt
rum sedan frihetstiden, då de bekanta admo-
nitionerna beslötos till konung Fredriks mä-
tress. Den afhandlade nemligen ingenting
mer eller mindre än en af hofvets mest för-
klarade favoriter, friherre Carl Gyllenhaal, i
hans egenskap af högste styresman öfver tull-
verket. Derom yttrades så stränga ord, att
hvad som blifvit sagdt i bondeståndet om de
mest misshagliga personer, i jemförelse der-
med, är nästan ett intet. Så anförde t. ex.
biskop Hallström, att det vore en sägen, all-
män på torg och gator, om hvars verkliga
tillvaro hr biskopen vore temligen säker, att
det funnes något ruttet i befordringssystemet
inom tullverket, hvarföre biskopen icke an-
såg rådligt att under tullstyrelsens nuvarande
dåliga förvaltning gifva anslag, hvars rigtiga
användande man hade skäl att betvifla.
Häruti instämde flera prostar, såsom Has-
selrot, Wåhlander, Nordlander och Björkman
m. fl. Ett par andra, prostarne Tellbom och
Holmberg, talade väl för bidrag till pensions-
kassan, men anförde såsom motiv derför, bland
annat, att det ej vore skäl att låta verkets
embetsmän sota för sin chefs skull. Prosten
Qviding ville indirekt understödja fonden och
hemställde derföre, om icke generaltulldirek-
stören kunde åläggas att af de stora emolumen-
pter, han uppbär vid tulltjensters tillsättande, be-
tala en viss afgift till pensionskassan, som
derigenom kunde utan någons direkta betun-
gande komma på goda fötter. Doktor Säve
ansåg det ej vara skäl plåstra med ett verk,
som fordrar en så grundlig reorganisation
från hufvudet till lemmarne, hvartill ett för-
derfligt befordringssystem (hvilket, som be-
kant är, beror ensamt af generaltulldirektören)
utgör den rätta orsaken.
Vi vilja för egen del icke yttra oss angå-
ende den parlamentariska lämpligheten af en
dylik debatt, der chefen för en af landets vig-
tigaste förvaltningsgrenar rent ut beskylles att
taga mutor vid bortgifvandet af statens tjen-
ster, och der det i öfrigt insinueras att an-
slagen icke skulle användas för sina ända-
mål; men vi anmärka såsom etttecken,hvil-
ket synes oss betyda rätt mycket, att sådana
yttranden fått passera, utan att den mycket
devuerade biskop Heurlin, som för tillfället
förde ordet i presteståndet, afbröt talarne med
sin klubba, och utan att, såsom vi nämnt,
regeringens organ inom pressen derom haft
något annat att förmäla, än att han vid refe-
rerandet af diskussionen, som af officiella bla-
det blifvit helt och hållet supprimerad, ute-
slutit allt, som kunde vara stötande för den
höge embetsmannen.
Det blir nu intressant att se om samma
debatt undgår jemväl hr tinansministerns upp-
märksamhet eller föranleder något slags un-
dersökning, huru med de uppgifna temligen
svåra omständigheterna rätteligen hänger till-
sammans, eller om man förblifver lika döf
för denna väckelse, som för de rykten, hvilka
i åratal allmänt i dessa hänseenden kringlu-
pit med en mängd mer eller mindre skanda-
lösa tillsatser och detaljer, äfvensom de fak-
tiska notiser den offentliga pressen en och
annan gång innehållit angående befordrings-
systemet inom tullverket och den demorali-
sation, som deraf måste blifva en oafvislig
följd. Rikets Ständer hafva vid denna riks-
dag uppgjort en tulltariff på ganska liberala
grunder, och hvilken synes göra tullbevak-
ningen för framtiden lättare, i mån som den
olofliga införseln mindre blir ett slags nöd-
tvång eller tullförsnillningen ett mindre lö-
nande yrke. Väl hafva vi redan förnummit det
inom ett konstitutionelt land snart sagdt otro-
liga faktum, att finansministern hr frih. Palm-
stjerna till ridd. och adelns protokoll reserverat
sig mot den af Rikets Ständer beslutade tull-
tariffen, såsom i hans tanka för landet skadlig
— och ändå sitter orubblig på sin taburett,
för att bringa samma beslut till verkställig-
het!! men detta onda bör väl icke ökas med
att jemväl bibehålla en chef för tullverket,
som genom eget exempel och ett förderfligt
befordringssystem skulle kunna tillintetgöra
nästan all helsosam både moralisk och finan-
ciel verkan af hvilken tulltariff som helst.
Enligt vår och troligen hela allmänhetens
tanka ligger det fördenskullen stor vigt uppå,
att förhållandet i denna del varder med all
möjlig omsorg och stränghet undersökt, då
sanningen otvifvelaktigt skall framträda, blot-
tad i hela .dess nakenhet, såvida icke den
höge, redan pensionsmessige, chefen föredra-
ger att dessförinnan sjelfmant draga sig undan.
SETS POOR AN
— H. M. Enkedrottningen har i går afton
återrest till Rosersbergs lustslott.
— Sedan storbritanniska och preussiska
TTT oh