mannens framställning derom blef äfven detta före dragningssätt gällande. Sedan föredragningen nu börjats med de särskilds st, uppstod vid de flesta af dem en lilig debatt. Vi förutskicka den upplysning, att, efter den utmönstring ständet genom återremisser beslutade, endast följande s4 godkändes, nemligen den 11, 31, 45, 47, 55 och 57:de. Den l1:a , som bestämmer 60 kannor säsom mi. nimum för partihandel med bränvin, och 15 kannoi för bränvinstillverkare, ville hr Hasselroth hafva ändrad sålunda, att de olika kategorierna skulle försvinna och 15 kannor antagas för dem bäda. Häruti understöddes han af hrr Gezelius, Ekenman, Ekholm, Berger, Palander, Rydin och Kock. Andra äsigter uttalades af flere andre talare. Hr Stolpe, som icke kunde gilla lydelsen af denna och nägra följande 4 samt fördenskull framställde förslag till förändrad lydelse för densamma, utan att likväl yrka desammas antagande säsom ståndets beslut, ansåg de ifrägavarande 60 kannorna böra nedsättas till 40. Dessutom ansäg tal., att utskottet i sitt reglementerande ofta gätt öfver märket in på ett område, der det tillhörde lokalmyndigheterna attreglementera. Utan att vara egenkär, trodde tal. att de föreskrifter avgående krogväsendet, för hvilka han varit upphofsman och hvilka blifvit tillämpade i Arboga, voro lika ändamälsenliga, som de af utskottet föreslagna. Talaren yrkade återremiss. Hr Gråå ansåg för partihandeln 30 kannor, eller ett halft fat, vara lämpligaste minimum; i hvilken mening hr Hesselgren förenade sig. Hr Brinck, som beklagade, att utskottet så litet tagit norska lagen i detta ämne till mönster, oaktadt det haft densamma under ögo: nen, ville deremot i följd af coutyme vid grosshandel hafva 100 kannor antagna såsom minimiqvantiteten för pertihandel. Hrr Björck och Wern ansigo detta minimum kunna nedsättas till en halfankare, enär utländska spritdrycker voro satta i samma kategori med bränvin. Hr Nygren yrkade återremiss af :n. Vid votering, för hvilken återremiss blef ja-proposition och hr Hasselroths förslag kontraproposition, sesrade den förstnämnde med 25 röster emot 22. Vid 2 S, som bestämmer för minuthandel minst !y,:dels kanna i stad och å landet minst en kanna, ville br Ekenman hafva den förändring, att !,:dels kanna bestämdes lika både för landet och staden. Arr Hasselroth, Berger, Wern och Ilenschen delade amma äsigt. Hrr Stolpe, Björck och Gråå yrkade återremiss, hvilken efter votering jemväl beslöts med 26 röster emot 19, som voro för hr Ekenmans förslag. 3 S, som stod i sammanhang med de 2:ne föregående, äterremitterades utan diskussion. Den 4 S, som stadgar, att varm mat alltid skall finnas å utskänkningsställe, godkändes med uteslutande af ordet varmp. I 5:te stadgas, att minuthandel med bränvin ej må utöfvas i förening med annan handel, till hvars idkande särskildt tillstånd fordras. Hr Stolpe deremot vill icke hafva nägo. särskild bränvinsminuthandelskår, utan anser denna minuthandel kunna lämpligast ske i de vanliga handelsbodarne. De moraliska garantier, som skola adla bränvVinshandeln, finnas mera hos den vanliga minuthandlaren, än hos dem som uteslutande skola lefva af bränvinsrörelsen. I Stockholm ersatte väl bränvinsmagasinerna behofvet, men i småstäderna kunna sådane icke bära sig. Det vore derföre bäst, att i de vanliga handelsbodarne funnes bränvin på förseglade glaskärl om !; kanna, försedde med etiketter. Varan ,adlades, då den blefve så grannt utstyrd. Hr Björck delade hr Stolpes åsigter om minuthandeln med bränvin. Hr Ekenman ville nu, såsom han äfven i utskottet gjort, på det bestämdaste protestera emot bränvinsminutering i handelsbodar. Hr Asker gillade ej S:ns redaktion. Det finnes ett och annat slags handel, för hvars idkande särskildt tillständ ej fordras, t. ex. bokhandel. Det kunde falla en bokhandlare i en småstad in, att, för att ge lyftning åt det spirituela i sin handtering med det spirituösa, slå sig på bränvinshandel. Det vore visserlisen ett eget fenomen att se bränvinsflaskan bredvid aykterhetsskriften, hvilken kunde tilldelas köparen såsom motgift. På flera talares yrkande blef :n återremitterad. Samma öde drabbade äfven 6:e , der bränvinsminuthandlares och utskänkares qvalifikationer uppdragas. Herr KStolpe ansög madamer lämpligast till krögerskor och ville icke så noga hålla på konsten att räkna och skrifva. Vid 7:de , som bestämmer sättet för minuthandelsoch krogrättigheters erhållande, ville hr Stolpe slutligen hafva den principfrägan afgjord, huruvida en särskild bränvinsminuthandelsklass skulle finnas, och begärde proposition derom, hvilken dock af hr talmannen vägrades. Efter flera talares yrkande derom blef S:n återremitterad. Sedan nu dessa 4S, som kunna sägas innehålla grunderna för den nya förordningen, blifvit återremitterade, gick det nästan af sig sjelft att få de öfriga SS:ne att gå samma väg. Der ordet minuthandel i en förekom, var detta alltid ett skäl för dess äterremitterande. Det är derföre öfverflödigt och skulle blifva alltför långt att redogöra för diskussionen för hvarje . Vid 39 och de följande, som innehålla straftbestämmelser för öfverträdande af förordningen, torde nägot om diskussionen böra nämnas. Hr Brodin ansäg bestämmelsen om straffarbete alltför sträng, då dessa öfverträdelser icke kunde jemföras med edsöresbrott. Den särskilda bestämmelsen om böter, dä förbrytelsen skett på söndag, vore öfverflödig, enär allmänna lagen stadgar böter för sabbatsbrott. Hr Henschen ansäg dessa böter för ringa, hvarföre förbrytaren borde hafva de nu föreslagna på köpet. Hr Björck ogillar strafflarbetet, men gillar böterna. Hr Rydin gillar straftbestämmelserna. Den som bestulit samhället genom itereradt lönkrögeri, vore lika om ej mera demoraliserad än den vanliga tjufven. Utskottet hade äfven föreslagit i 52 4 nya bestämmelser angående böters förvandling. Enligt dessa skulle en del af böterna kunna betalas och iterstoden, då ej tillgång funnos, aftjenas med fängelse vid vatten och bröd. Denna metod ogillades af nägra talare. 58 S, som innehäller, så att säga, en tillämpning af det hela, äterremitterades på hr Arnbergs yrkande. Bondeståndet. Plenum i går afton. Stalsutskottets utlåtande n:o 211, om förlängning af arbetstiden för jernvägsanläggningen emellan Köping och Hult, bifölls. Häremot reserverade sig Johannes Nilsson, Nils Svensson från Blekinge, Magnus Månsson från Östergöthland och Lagergren, hvilka, med tillkännagifvande af oförändrade åsigter sedan propositionen först remitterades, yrkade afslag. Anders Andersson från Skaraborgs län, Henrik Andersson, Anders Persson från Örebro, Falk, Sahlström m. fl. talade för bifall, emedan de funnit af utskottets betänkande, att förlängningen vore nödvändig. Förre talmannen Nils Persson biföll, på det man ej skulle kunna förebära att Rikets Ständer genom en vägran satt bolaget ur tillfälle att fullgöra kontraktet; men ansåg äfven i detta fall osannolikt att det fullgjordes. — Petter Jönsson instämde, ehuru han trodde att det skulle blifva ett farligt prejudikat vid andra möjligen blifvande jernvägsanläggningar, och derför ej visste om det vore så bra att bifalla. Bengt Gudmundsson hade kännedom om de tre ständens beslut; men skulle på förut anförda skäl hafva önskat afslag. Bevillningsutskottets betänkande n:o 19, om städernas saluaccis, föredrogs derefter, och ståndet vidblef sitt förra beslut, med godkännande af gjorda tillägg. Samma utskotts betänkande n:o 20, angående postbevillningen, föranledde en längre diskussion, som slutade med votering, hvilken utföll med 50 för bifall och 40 för afslag i fråga om första punkten; likväl med den ändring att för bref under 8 lod medgafs en fjerdedels lods remedium. Efter denna utgång på voteringen vid första punkten blef betänkandet bifallet i sin helhet, utom i fråga om 5:te punkten, som afslogs. Flera reserverade sig emot heslutet.