mannens framställning derom blef äfven detta före
dragningssätt gällande.
Sedan föredragningen nu börjats med de särskilds
st, uppstod vid de flesta af dem en lilig debatt. Vi
förutskicka den upplysning, att, efter den utmönstring
ständet genom återremisser beslutade, endast följande
s4 godkändes, nemligen den 11, 31, 45, 47, 55
och 57:de.
Den l1:a , som bestämmer 60 kannor säsom mi.
nimum för partihandel med bränvin, och 15 kannoi
för bränvinstillverkare, ville hr Hasselroth hafva än-
drad sålunda, att de olika kategorierna skulle för-
svinna och 15 kannor antagas för dem bäda. Här-
uti understöddes han af hrr Gezelius, Ekenman, Ek-
holm, Berger, Palander, Rydin och Kock.
Andra äsigter uttalades af flere andre talare. Hr
Stolpe, som icke kunde gilla lydelsen af denna och
nägra följande 4 samt fördenskull framställde för-
slag till förändrad lydelse för densamma, utan att
likväl yrka desammas antagande säsom ståndets be-
slut, ansåg de ifrägavarande 60 kannorna böra ned-
sättas till 40. Dessutom ansäg tal., att utskottet i
sitt reglementerande ofta gätt öfver märket in på ett
område, der det tillhörde lokalmyndigheterna attreg-
lementera. Utan att vara egenkär, trodde tal. att
de föreskrifter avgående krogväsendet, för hvilka
han varit upphofsman och hvilka blifvit tillämpade
i Arboga, voro lika ändamälsenliga, som de af ut-
skottet föreslagna. Talaren yrkade återremiss. Hr
Gråå ansåg för partihandeln 30 kannor, eller ett halft
fat, vara lämpligaste minimum; i hvilken mening hr
Hesselgren förenade sig. Hr Brinck, som beklagade,
att utskottet så litet tagit norska lagen i detta ämne
till mönster, oaktadt det haft densamma under ögo:
nen, ville deremot i följd af coutyme vid grosshandel
hafva 100 kannor antagna såsom minimiqvantiteten
för pertihandel. Hrr Björck och Wern ansigo detta
minimum kunna nedsättas till en halfankare, enär
utländska spritdrycker voro satta i samma kategori
med bränvin. Hr Nygren yrkade återremiss af :n.
Vid votering, för hvilken återremiss blef ja-proposi-
tion och hr Hasselroths förslag kontraproposition, se-
srade den förstnämnde med 25 röster emot 22.
Vid 2 S, som bestämmer för minuthandel minst
!y,:dels kanna i stad och å landet minst en kanna,
ville br Ekenman hafva den förändring, att !,:dels
kanna bestämdes lika både för landet och staden.
Arr Hasselroth, Berger, Wern och Ilenschen delade
amma äsigt. Hrr Stolpe, Björck och Gråå yrkade
återremiss, hvilken efter votering jemväl beslöts med
26 röster emot 19, som voro för hr Ekenmans förslag.
3 S, som stod i sammanhang med de 2:ne före-
gående, äterremitterades utan diskussion.
Den 4 S, som stadgar, att varm mat alltid skall
finnas å utskänkningsställe, godkändes med uteslu-
tande af ordet varmp.
I 5:te stadgas, att minuthandel med bränvin ej
må utöfvas i förening med annan handel, till hvars
idkande särskildt tillstånd fordras. Hr Stolpe deremot
vill icke hafva nägo. särskild bränvinsminuthandels-
kår, utan anser denna minuthandel kunna lämpligast
ske i de vanliga handelsbodarne. De moraliska ga-
rantier, som skola adla bränvVinshandeln, finnas
mera hos den vanliga minuthandlaren, än hos dem
som uteslutande skola lefva af bränvinsrörelsen. I
Stockholm ersatte väl bränvinsmagasinerna behofvet,
men i småstäderna kunna sådane icke bära sig. Det
vore derföre bäst, att i de vanliga handelsbodarne
funnes bränvin på förseglade glaskärl om !; kanna,
försedde med etiketter. Varan ,adlades, då den
blefve så grannt utstyrd. Hr Björck delade hr Stol-
pes åsigter om minuthandeln med bränvin. Hr Eken-
man ville nu, såsom han äfven i utskottet gjort, på
det bestämdaste protestera emot bränvinsminutering
i handelsbodar. Hr Asker gillade ej S:ns redaktion.
Det finnes ett och annat slags handel, för hvars id-
kande särskildt tillständ ej fordras, t. ex. bokhandel.
Det kunde falla en bokhandlare i en småstad in, att, för
att ge lyftning åt det spirituela i sin handtering med det
spirituösa, slå sig på bränvinshandel. Det vore visserli-
sen ett eget fenomen att se bränvinsflaskan bredvid
aykterhetsskriften, hvilken kunde tilldelas köparen
såsom motgift. På flera talares yrkande blef :n
återremitterad. Samma öde drabbade äfven 6:e ,
der bränvinsminuthandlares och utskänkares qvalifi-
kationer uppdragas. Herr KStolpe ansög madamer
lämpligast till krögerskor och ville icke så noga hålla
på konsten att räkna och skrifva. Vid 7:de , som
bestämmer sättet för minuthandels- och krogrättighe-
ters erhållande, ville hr Stolpe slutligen hafva den
principfrägan afgjord, huruvida en särskild bränvins-
minuthandelsklass skulle finnas, och begärde proposi-
tion derom, hvilken dock af hr talmannen vägrades.
Efter flera talares yrkande derom blef S:n återremit-
terad.
Sedan nu dessa 4S, som kunna sägas innehålla
grunderna för den nya förordningen, blifvit återre-
mitterade, gick det nästan af sig sjelft att få de öf-
riga SS:ne att gå samma väg. Der ordet mi-
nuthandel i en förekom, var detta alltid ett skäl
för dess äterremitterande. Det är derföre öfverflö-
digt och skulle blifva alltför långt att redogöra för
diskussionen för hvarje . Vid 39 och de följande,
som innehålla straftbestämmelser för öfverträdande af
förordningen, torde nägot om diskussionen böra näm-
nas.
Hr Brodin ansäg bestämmelsen om straffarbete allt-
för sträng, då dessa öfverträdelser icke kunde jem-
föras med edsöresbrott. Den särskilda bestämmelsen
om böter, dä förbrytelsen skett på söndag, vore öf-
verflödig, enär allmänna lagen stadgar böter för sab-
batsbrott. Hr Henschen ansäg dessa böter för ringa,
hvarföre förbrytaren borde hafva de nu föreslagna på
köpet. Hr Björck ogillar strafflarbetet, men gillar
böterna. Hr Rydin gillar straftbestämmelserna. Den
som bestulit samhället genom itereradt lönkrögeri,
vore lika om ej mera demoraliserad än den vanliga
tjufven. Utskottet hade äfven föreslagit i 52 4 nya
bestämmelser angående böters förvandling. Enligt
dessa skulle en del af böterna kunna betalas och
iterstoden, då ej tillgång funnos, aftjenas med fän-
gelse vid vatten och bröd. Denna metod ogillades
af nägra talare. 58 S, som innehäller, så att säga,
en tillämpning af det hela, äterremitterades på hr
Arnbergs yrkande.
Bondeståndet.
Plenum i går afton.
Stalsutskottets utlåtande n:o 211, om förlängning
af arbetstiden för jernvägsanläggningen emellan Kö-
ping och Hult, bifölls. Häremot reserverade sig Jo-
hannes Nilsson, Nils Svensson från Blekinge, Mag-
nus Månsson från Östergöthland och Lagergren, hvil-
ka, med tillkännagifvande af oförändrade åsigter se-
dan propositionen först remitterades, yrkade afslag. An-
ders Andersson från Skaraborgs län, Henrik Anders-
son, Anders Persson från Örebro, Falk, Sahlström
m. fl. talade för bifall, emedan de funnit af utskot-
tets betänkande, att förlängningen vore nödvändig.
Förre talmannen Nils Persson biföll, på det man ej
skulle kunna förebära att Rikets Ständer genom en
vägran satt bolaget ur tillfälle att fullgöra kontrak-
tet; men ansåg äfven i detta fall osannolikt att det
fullgjordes. — Petter Jönsson instämde, ehuru han
trodde att det skulle blifva ett farligt prejudikat vid
andra möjligen blifvande jernvägsanläggningar, och
derför ej visste om det vore så bra att bifalla. Bengt
Gudmundsson hade kännedom om de tre ständens be-
slut; men skulle på förut anförda skäl hafva önskat
afslag.
Bevillningsutskottets betänkande n:o 19, om städer-
nas saluaccis, föredrogs derefter, och ståndet vidblef
sitt förra beslut, med godkännande af gjorda tillägg.
Samma utskotts betänkande n:o 20, angående post-
bevillningen, föranledde en längre diskussion, som slu-
tade med votering, hvilken utföll med 50 för bifall
och 40 för afslag i fråga om första punkten; likväl
med den ändring att för bref under 8 lod medgafs
en fjerdedels lods remedium. Efter denna utgång på
voteringen vid första punkten blef betänkandet bifal-
let i sin helhet, utom i fråga om 5:te punkten, som
afslogs. Flera reserverade sig emot heslutet.