nerhjelm, som på annan väg än utskottet ville fördyra krogbränvinet, ehuru han ansåg de föreslagna minima vara för höga. I stället för 15:e föreslog hr Braunerhjelm en ny, af innehåll att kyrkoherden skulle inlemna de ansökningar, som blifvit gjorda om försäljningsrätt, till taxeriogskommitte, som skulle bestämma det antal kannor dessa personer skulle skatta för. Detta mötte motstånd af flere och grefve Mörner, R. A., begärde förslaget på bordet, hvilket föranledde hr v. Hartmansdorff erinra om sin anhållan i förra plenum att, då man gått ifrån grunden för utskottets förslag, ej på stående fot lagstifta, utan då heldre äterremittera, hvartill tal. fann så mycket mera skäl, som den, som voterat med majoriteten, nu ansett sig böra begära bordläggning. Förslaget bordlades. — Presteståndet. Plenum den 8 Aug., kl. 6 e. m. Särskilda utskottets betänkande S6 11 och 12 gillades. 13. Prosten Melander önskade härvid antagande af friherre Raabs reservation, dock med nägon ändring, på så sätt nemligen att sockennämnden ensam skulle vara den priliminära auktoritet som, ionan frågans afgörande hos konungens befallningshafvande, skulle behandla densamma. Talaren ansäg att då sockennämnden har fått så många uppdrag, hade det varit bäst att till dess bestämmande öfverlemna frägan, huruvida och på hvilka ställen inom socknen utminutering af bränvin må ega rum. Härigenom kunna många olägenheter undvikas och många ledsamheter besparas pastor, hvilka bäda skulle inträffa om denna fråga skall förekomma på sockenstämma. En likhet vunnes äfven mellan stad och land, då pastor i stad är frän dessa angelägenheter helt och hållet befriad. Talaren ansäg hvarje fråga om krogar skola finnas eller icke finnas inom socknen för farlig, man bör ej väcka björnen som sofver. På dessa grunder framställer talaren ett förslag till redaktion af paragrafen. Prosten Cnattingius var af samma öfvertygelse och önskade återremiss för att få paragrafen i öfverensstämmelse med friberre Raabs reservation. Doktor Säve erkände företrädet i det Raabska förslaget, mem kunde ej gå in på prosten Melanders, eller frägans hela dragande från sockenstämman. Pastor blefve derigenom helt och hållet skiljd frän denna angelägenhet; men tal. ansåg nyttigt i mänga hänseenden att pastors åsigt äfven komme till konungens befallningshafvandes kunskap. Han önskade derför antagandet af friherre Raabs reservation. Lektor Sonden och hofpredikanten Hasselrot förordade äfven det Raabska förslaget, dock med den ändring, att lektor Sonden ville hafva orden 3:ne veckor utbytte till ofördröjligen, och hofpredikanten Hasselrot dessa 3:ne veckor till 6 veckor, säsom den missivtid, inom hvilken pastor bör till konungens befallningshafvande insända sockenstämmans protokoll. Hvad det öfverklagade obehaget för pastor vidkom, kunde det icke förnekas, men desse talare trodde att en pastor, som inser att han härigenom kunde gagna sin församling, ej för besvärligheternas skull ville undandraga det allmänna bästa sitt understöd. Vid votering antogs friherre Raabs reservation med 24 röster mot 12, som voro för återremiss. 14. Doktor Säve önskade friherre Raabs reservation antagen. Den skiljer sig så till vida från utskottets förslag, att auktionstiden kunde utsträckas till 3:ne är i stället för af utskottet föreslagen tid af blott 1 är. Prosten P. C. Arosenius trodde attauktionssystemet till den högstbjudande skall uppmana till ett omättligt utprånglande af bränvin. Talaren ansäg en viss bestämd skatt bättre än denna täflan att sälja så mycket som möjligt, hvarigenom det goda man velat afse med förslaget skall gå förloradt. Prosten Melen yrkade antagande af S:n. Olägenheten af auktionssystemet har man insett, men ej kännt nägot som vore bättre att sätta i stället. Första momentet af friherre Raabs reservation och andra momentet af utskottets förslag antogs såsom den 14 8. 15 godkändes. Ständet beslöt härefter föredragandet af 17 framför den 16:de då på antagandet af skatten pr kanna berodde bestämmandet af minimi kannebeloppet. 17. Professor Carlsson ville att uti denna paragraf skulle införas bestämmelsen att den skatt hvarom här är fråga skall erläggas oberäknad den, hvilken som bevillning bör utgå. I afseende på skatten önskade talaren den lika för minutören som krögaren. En kanna bränvin blifver aldrig annat än en kanna bränvin, den må köpas på magasinet eller krogen, och bör derför draga lika skatt. Effekten blir äfven densamma, ty bestämmande af minimibeloppet kommer att bero af skatten då auktionssumman å kannetalet blir så mycket mindre på krogen, som skatten pr kanna på densamma är högre än minutställets. Talaren föreslog 8 sk. skatt för bädadera. Prostarne Gahne och Melin instämde. Doktor Säve kunde ej medgifva denna skattelikhet; krögaren förtjenar 2 å 3 gånger mer på sin vara än minutören, och kan derföre betala mer i skatt. En lika skatt skulle blott lemna en alltför stor fördel åt krögaren, hvilket förslaget ingalunda har afsett att befrämja. Hofpredikanterne Hasselrot och Euren instämde. Lektor Sonden instämde med doktor Säve, men fästade uppmärksamheten derpå att förslaget blott afser de nya minutörerna. De gamla skola af taxeringskommitterna beskattas, men, om då minutören, hvad han äfven gör, säljer mer än krögaren, mäste kommitteen högre beskatta den förre än den sednare, hvilket icke är förslagets mening, då man önskar underlätta handeln i minut för att blifva qvitt kroglifvet. Professor Agardh ansåg det obilligt att den fattige, som ej har råd att köpa större qvantitet på en gäng, och derför måste på krogen förse sig med varan, skall betala mer för sitt bränvin än den förmögne, som i en större post furnerar sig på magasinet, der priset blir så mycket lägre, som den hundra procents lägre skatten understiger den på krogen lagda hundra procents högre beskattningen. Prosten P. C. Arosenius var af samma öfvertygelse. Prosten Almqvist tyckte äfven att skatten var för hög. Den borde vara lika för minutören och krögaren och tagas i betraktande vid bestämmandet af minimibeloppet. Hofpredikanten Hasselrot instämde med lektor Sonden och önskade paragrafen bibehållen sådan den är: Hofpredikanten Wensice ansäg att det borde vara skillnad i skatt mellan minutören och krögaren, men trodde den föreslagna för hög. Talaren ville hafva skatten satt till 4 sk. för den förra och 8 sk. för den sednare å hvarje kanna. Komminister Beckman instämde häruti. Doktor Sandberg: man har yrkat nedsättning af skatten för att motverka lönkrögeri; skall detta lyckas miste man väl låta de privilegierade försäljningsställena röra sig skattefritt. Tillika har man beklagat den fattige att han skulle nödgas köpa sitt bränvin sä dyrt; jag har i många är varit bekymrad öfver att brödet för den fattige varit dyrt, men bränvinet billigt; jag för min del skulle ej klaga, om den fattige finge brödet för billigare pris, äfven om han skulle betala mer än vanligt för bränvinet. Talmannen ansäg att frågan om bevillningen ej borde förekomma förr än vid den 23 . Vid votering mellan utskottets förslag och professor Carlsons eller 8 sk. lika skatt för bäda, segrade det förra med 15 röster mot 10. S 17. Prosten Almqvist ville hafva minimibeloppet för minuthandlanden nedsatt till 1000 kannor och för krögaren till 800 kannor, då båda äro boende i stad; på landet till 400 kannor. Prosten Melin önskade utskottets förslag antaget. Hofpredikanten Hasselrot ville hafva minimibeloppet för minutör och krögare i stad lika till 1000 k:r samt på landet 400 kannor. Professor Carlson 1000 kannor för minutören, 600 kannor för krögaren samt 400 kannor ä landet, likaså komminister Beckman. Vid votering mellan hofpredikanten Hasselrots förFn