EN BIBELXOLPORTÖR
SPANIEN?)
Huru mörka och hemlighetsfulla äro ej
källorna till hvad man kallar brott och dygd!
Om detta olyckliga barn blir framdeles en
rånare likasom hans fader, är han att tadla?
smekt af röfvare, redan klädd som en röf-
vare, född af en röfvare, hvars egen histo-
ria var kanske lika. O menniska, sök ej
att forska i mysteriet af moraliskt godt och
oadt; bekänn dig sjelf en mask, kasta dig till
jorden och hviska med dina läppar i stoftet:
Gud !
Hvad som mest öfverraskade mig med af-
seende på fångarne, var deras goda uppfö-
rande; Jag kallar det godt, då man tager allt
i betraktande och Jå jag jemför dem med den
vanliga klassen af fångar i andra länder. De
hade sina tillfälliga utbrott af vild glädje,
sina tillfälliga strider, hvilka de brukade af-
göra med sina långa knifvar i ett hörn af
den inre gården; resultatet var ej sällan dö-
den eler ett förfärligt gapande sir i ansigtet
eller underlifvet; men på det hela var derae
uppförande oändligt öfverlägset det man kunde
vinta af ett dylikt ställes invånare.
Detta var dock ej följden af tväng eller nå-
gon omsorg Man hade Om dem, ty kanske äro
1 ingen del af verlden fångarve så lemnade åt
sig sjelfva och så ytterligt försummade som i
Spanien. Auktoriteterna bry sig nemligen ej
vidare om dem, än att de blott förekomma
att de rymma; icke den minsta uppmärk-
samhet fästes vid deras moraliska uppförande,
och ej en tanke skänkeg dei om deras hel-
8a, beqvämlighet eller förbittring under den
vd, de äro inom fängelsets murar. Men i
detta fingelse, och jag kan säga i spanska
fängelser i allmänhet — ty jag har varit in-
vånare i mer än ett — blifva aldrig den be-
sökandes öron sårade af förfärliga hädelser
och skändligheter, som i andra länders f
?) Se A. B, 26 155, 156, 158, 160, 161, 163—170,
172, 173, 175, 176 och 179,
än