att vid dessa negociationer, som Ryssland skall öppne
dermed, gripa till svördfästet.
Hvad som kunde i Mars och April, kort före isloss.
ningen, göra möjligt för Sverge att undvika ett freds
brott med Ryssland, nemligen neutralitetsförklaringen,
skall ej vara tillräckligt vid början af den annal
kande vintern, om vestmakternas flottor äro afseglade
eller infrusna, och kriget bivuakerar vid Sverges
I gränser, färdigt att gå öfver den brygga, som hvarje
år lägger sig emellan Rysslands och Sverges kuster.
Ryssland fär 6 månader att negociera med Sverge.
Ryssland skall sannolikt göra samma fordringar som
i Mars och April, och hvilka det, enligt hvad det sy-
nes, aldrig eftergifvit. Det skall göra dem med ännu
mera ihärdighet än i våras.
Sverges norra provinser ligga öppna för en ocku-
pation, liksom Donaufurstendömena voro det, hvilka
äfven besattes före vinterns början. Sverge har icke
i sina norra provinser något Silistria och RBustschuck,
som kan hejda ryssarnes marsch. Och framför Sver-
ges hufvudstad ligger icke något Balkan att öfver-
stiga, icke ens en Trajani vall.
Sverge skulle dä komma att försvara sig i öppen
strid, i sitt eget land.
Det är sannt, striden skulle icke vara längre än
under de sex vintermånaderna. Derefter komma äter
flottorna, och stänga för fienderna återvägen, om de
ej förut skyndat tillbaka. Men krigets alla lidanden
skola emellertid hafva träffat en betydande del af
vårt land, alla krigets faror, alla krigets offer; —
härjningen af Norrland, Gefle skeppsvarf, utbyte för
Brahestads, sköflivgen af Upsalas ädla skatter, plun-
dringen af hufvudstadens rikedomar. Allt detia skulle
dä stå på spel.
Skulle under sådana förhållanden Sverge lyssna till
vestmakternas uppmaning, så mäste detta ske så ti
digt, at. krigets olyckor under instundande vinter må
aflägsnas från våra gränser.
Antingen måste Sverge redan i höst öppna sina
hamnar för deras flottor och emottaga hjelptrupper
till afvärjandet af en rysk invasion, eller måste vi
nästa vinter bereda oss på möjligheten att emottaga
ett krig mot Ryssland inom vårt eget sköte.
I förra fallet skulle Sverges försvar samme nbindas
med ätertagandet af Åland, som ligger mycket när-
mare till Sverge, hvarmed det telegraferar, än till
Ryssland, är bebodt af äkta, ärliga svenskar, och
skall utgöra yttersta bastionen för Stockholms försvar.
Ryssland skulle under sädana förbällanden knappast
våga att under vintern göra en invasion i Sverge.
Hela planen under det förflutna året att öfver Fin-
land gå till Petersburg, så storartad den var, hade ett
ohjelpligt fel. Anfallet saknade en bas, således det
vigtigaste i alla anfall, i allt försvar. Derigenom att
Sverge blefve denna bas, skulle planen återställas och
lemna mera hopp om framgång. Vestmakterna hafva
insett vigten häraf och skola sannolikt göra allt för
avt åstadkomma en föreniog med Sverge: erbjuda
subsidier, och garantier för framtiden.
Man kan säga: hvad äro 30,000 svenskar, då stri-
den föres mellan härar af hundra tusentals soldater?
Men det var aldrig de hundra tusen, som afgjorde
segrarne, det var oftast en liten del deraf, som slut
ligen afgjorde dem; det var mängen gäng blott dei
gamla gardet, eller en division, eller ett regemente.
Det var icke heller mer än 30,000 svenskar, som lan-
dade med Gustaf II Adolf få Pommerns strand ; det
var icke mer än 30,000 svenskar, som följde Carl
Johan under de stora manövrerna som förberedde segern
vid Leipzig; och 30;000 man på Finlands af sjöar,
kärr, floder, ljunghedar, skogar och bergäsar afbrutna
mark, i detta land af thermopyler, der så många sven
ska och finska Spartaner offrat sig för fäderneslandet,
skulle mer än motsvara de största härar på Polens,
Ukräns eller Tysklands slätter.
Lemnom åsido dessa spekulationer pä det speciella
som skall vinnas genom Sverges deltagande i den
nya jettestriden, och huru allt skall åter organiseras
i freden. Låtom oss hvila vid den öfvertygelsen, att
hela Europa nu inser nödvändigheten af bildandet af
en stor och mäktig stat i norden, och att Skandina-
vien skall göra sig värdigt att äter intaga den plais
inom Europas stater, som det fordom med så många
bragder tillkämpat sig, med så mycken ära under så
många århundraden bevarade, och endast genom svek
och trolöshet har förlorat.
Alltifrån vi började inse svårigheterna för den i är
följda krigsplaneu i Östersjön, hafva vi förutsett detta
möjliga alternativ af Sverges politik. Men vi hafva
icke ansett lämpligt att framkomma med denna öf-
vertygelse, förrän verkliga handlingar, icke tidnings-
rykten, förvissade oss om, att ett sådant alternativ allt
mer och mer påtränger sig Sverge. För sädana hand
lingar anse vi dels den redan påbörjade inskeppnin-
gen af fransyska trupper till Östersjön, dels kejsar
Napoleons dagorder den 12 Juli till de inskeppade
soldaterna.
Kejsarens ord i denna dagorder, utdelad till hvarje
soldat, bevisa att vestmakternas krig med Ryssland
är fullt allvar, ej blott en demonstration för att äter-
bringa status quo, och att det ej nu är mer fråga
om blott ett sjökrig, utan tillika om ett landkrig åt
Östersjösidan.
Frankriken, heter det, har väpnat 500,000 af sina
söner för detta krig, hvaraf den törsta afdelningen
nu skickas till Östersjön. Mälet för detta krig är
försvaret af den svagares rätt, Europas frihet och
Frankrikes ära; och de bragder, som af denna nya
arme förväntas, äro segrar sädana som vid Austerlitz,
Eylau, Friedland och Moskaw.
Frankrike, efter århundradens troget förbund, glömde
en gång Sverge, då det skänkte det åt Ryssland,
eller öfverlemnade det åt Rysslands godtycke. Det
har en skuld till Sverge att gälda, en oförrätt att för-
sona. Och ett så mäktigt, ett så ädelt folk skall ej
göra det till hälften.
Till Redaktionen af Aftonbladet! -