nast hitkomna numret den längre serie af artiklar, som der fortgått under rubriken: Några ord om Sverges politiska ställning. Denna artikelserie, som började med lofordande af neutraliteten, slutar med följande krigiska betraktelser: Många anledningar häntyda på möjligheten, ati Sverge icke länge kan bibehålla sin bittills varande neutrala ställning. Det är ej de utomlands ifrån ingångna berättelserna om truppafsändningar till Östersjön, ej obestämda rykten inom vårt eget land, på hvilka vi dervid fästa afseende. Det är händelsernas egen utveckling, det är krigets gäng, det är förhållandenas inre nödvändighet, som synas böra göra oss beredda på denna möjlighet. Genom det att icke de tyska makterna, eller åtminstone ieke Preussen, med full pälitlighet förklarat sig öfver sin politik; genom det att kriget i Östersjön ännu icke haft några resultater; genom det att någo: krig till lands i betydligare skala icke kan på Östersjösidan i höst komma i fråga; genom det att vestmakternas flottor synas vilja vid vinterns annalkande öfvergifva Östersjön, har Rysslands makt på denna sidan af Europa förblifvit lika imponerande som förut, dess ställning oförändrad, dess politik sannolikt densamma. Rysslands bundsförvadt och gamla räddare ur de största faror, vintern, för hvilken Europas fastlandsmakter måste flykta, framkallas ännu en gäng till dess hjelp. Ryssland skall använda den till negociationer, men beväpnade. Det skall negociera med svärdet i hand. Att det skall negociera så äfven med Sverge, måste vi anse sannolikt. Äfven Sverge skall då nödgas Nya Wermlandstidningen afslutar i det mn