EN BIBELKOLPORTÖR
SPANIEN.)
Benedikt. O! ein Hexweib, en trollpacka;
Galicierna kalla dem så på deras rotvälska,
af hvilken jag knappt kan förstå ett ord. Jag
samtyckte och de skickade efter meigan. Ach,
welches Weib ist diese meiga! Jag såg al-
drig en sådan qvinna; hou är lika stor som
jag och har ett ansigte, rundt och rödt såsom
solen. Hon gjorde mig en hel mängd frågor
på sin galiciska och sedan jag sagt henne
allt hvad hon behöfde veta, tog hon fram en
mängd kort och lade dem på bordet på ett
särdeles sätt och derpå sade hon att skatten
var i Sant Hoques kyrka, och visst är att då
jag gick till denna kyrka, öfverensstämde den
i hvarje hävseende med min kamrats känne-
tecken. O, sie ist eine mächtige Hexe, denna
meiga; hon är väl känd i grannskapet och
har gjort mycken skada på boskapen. Jag
gaf henne den halfva doliar, jag fått af er, för
hennes besvär.
Jag. Då handlade du som ett nöt; hon
har sroft bedragit dig. Men om äfven skat-
ten verkligen fiunes i kyrkan, du nämnde,
är det dock ej troligt att du skall få tillå-
telse att bryta upp golfvet i sakristian för att
söka efter den.
Benedikt. O, den saken har jag redan sörjt
för. I går gick jag till en af presterna för
att bikta och mottaga absolution och välsig-
nelsen, icke derföre att jag just sätter något
värde på dessa saker, men jag tyckte detta
var det bästa sättet att börja med, så att jag
biktade och talade derefter om mina resor för
presten och slutligen berättade jag afven om
z A. B. At 155, 156, 158, 166, 161, 163—-170 och
172.