EN BIBELKOLPORTÖR SPANIEN.) Benedikt. O! ein Hexweib, en trollpacka; Galicierna kalla dem så på deras rotvälska, af hvilken jag knappt kan förstå ett ord. Jag samtyckte och de skickade efter meigan. Ach, welches Weib ist diese meiga! Jag såg aldrig en sådan qvinna; hou är lika stor som jag och har ett ansigte, rundt och rödt såsom solen. Hon gjorde mig en hel mängd frågor på sin galiciska och sedan jag sagt henne allt hvad hon behöfde veta, tog hon fram en mängd kort och lade dem på bordet på ett särdeles sätt och derpå sade hon att skatten var i Sant Hoques kyrka, och visst är att då jag gick till denna kyrka, öfverensstämde den i hvarje hävseende med min kamrats kännetecken. O, sie ist eine mächtige Hexe, denna meiga; hon är väl känd i grannskapet och har gjort mycken skada på boskapen. Jag gaf henne den halfva doliar, jag fått af er, för hennes besvär. Jag. Då handlade du som ett nöt; hon har sroft bedragit dig. Men om äfven skatten verkligen fiunes i kyrkan, du nämnde, är det dock ej troligt att du skall få tillåtelse att bryta upp golfvet i sakristian för att söka efter den. Benedikt. O, den saken har jag redan sörjt för. I går gick jag till en af presterna för att bikta och mottaga absolution och välsignelsen, icke derföre att jag just sätter något värde på dessa saker, men jag tyckte detta var det bästa sättet att börja med, så att jag biktade och talade derefter om mina resor för presten och slutligen berättade jag afven om z A. B. At 155, 156, 158, 166, 161, 163—-170 och 172.