STOCKHOLM, den 29 Jnli. Då händelser af den största vigt i närvarande st nd tima på den pyrenziska halfön och vi hvarje ögonblick kunna vänta att få underrättelse derom, att en genomgripande revolution der bifvit genomförd, torde det vara tjenligt att med ledning af den opartiska delen af den utländska pressen tillbakakalla i minnet några af de sednaste tilldragelserna i Spanien, på hvilka man förut mindre aktat. då man icke kunde förutse, hvilken allvarsam vändning sakerna skulle taga och då uppmärksamheten företrädesvis tagits i anspråk af de orientaliska angelägenheterna. I början af Mars detta år eror man genom en telegrafdepesch, att ett uppror utbrutit i Spanien och att hela landet blifvit förklarad: i belägringstillstånd. Tålamodet var slut; de förhoppningar man hade fästat vid den nya ministeren, med grefve San Louis i spetsen. voro fullkomligt svikna, i det den genast slö: sig till den absolutistiska kamarillan vid hofvet. I stället för att uppträda bemedlande och försonande, såsom han vid sitt inträde i ministeren lofvat, följde han den gamla praxis att skicka hem cortes, så snart de ej obetingadt ville gåiregeringens ledband, och ier lagstiftande församlingens upplösning i November 1853 åtföljdes dessutom af de mest godtyckliga och grundlagsstridiga handlingar, som icke lemnade något tvifvel öfrigt om der nya regeringens afsigter, oaktadt den genon: att återkalla Narvaez från hans landförvisning hade försökt att gifva sig sken af att vara oberoende af den intriganta enkedrottningen, Christina, som var Narvaez bittraste fiende vic hofvet. Det var isynnerhet pressen och oppositionens chefer, som voro föremål för ministårens hat, och mot båda vidtogos de mes terroristiska åtgärder; man häktade de liberala tidningsredaktörerna, den ena ef ter den andra och bragte sålunda presser nästan till tystnad och ODonnell, de båda Conchas och många flera, som vågat motsätta sig regeringen, skickades i landsflykt. ODonnel och Jose de la Concha lyckade: emellertid fly undan och hålla sig dolda i Spanien; men San Luis utströk dem derföre ur armeen. Samtidigt dermed började författningens revision bli det stående temat i de oiticiella tidningarne, som sökte visa konstitutionens obrukbarhet, då det omöjligen skulle kunnat uppstå någon kollision med representationen, under det så förträffliga män styrde staten, om icke grundlagen laborerade med så stora brister att hvarje regering blefve omöjlig. Så stodo sakerna i Januari. Men de landförviste generalerna voro icke sinnade att låta trampa sig under fötterna, och redan i Febru ri månad framkallade de en rörelse i Saragossa, der det IU:de regementet med brigadgeneral Hore i spetsen började upproret med töljande program: Cortes inkallande samt de landsförvisade generalernas och alla landsförviste ollicerares återkallande. — Att folket icke skulle resa sig för ett sådant ändamål, som egentligen blott kunde intres sera militären, var lätt att förutse, och rege ringen blef derföre snart och utan svårighet herre öfver rörelsen, så att underrättelsen om upprorets kufvande inträffade nästan på samma gång som de närmare redogörelserna för dess början, dess afsigt och de medel som stodo till dess förfogande. Proklamationen om belägringstillståndet, som ögonblickligen följde på upproret, var dessutom väl egnad att hålla folket tillbaka, äfven om det hade varit böjdt att resa sig, och hela upproret misslyckades derföre så totalt, att dess få krigare, sedan Hore fallit i en strid mot regeringens trupper. i största hast måste flykta till den franska gränsen, der de afväpnades. Men denna lätta seger blef källan till minister-ns undergäng. Den hängaf sig nu åt det bedragliga boppet, att folket under den långa tiraljör strden för författningen hade förslöats och förlorat sinnet för den konstitutionella friheten, och började derföre från detta ögonblick att sätta alla konsiderationer åsido; man bröt mot formen, som likväl hittills hade respekterats, man regerade utan att fästa afseende på Gortes beslut, och alla förb-redelser gjordes uppenbart att åter införa absolutismen. -Mertill kom slutligen att finanserna handhbafdes med samma oförsvarliga lättsinn: under den nya ministeren som under dess -öreträdare, och inkomsterna voro derföre långt ifrån tillräckliga til landets utg fter. OCortes hade enträget anhållit om besparingar; men bärtill ville San Louis icke låna örat, och det skulle heller icke varit honom möjligt att införa reformer i denna riktning, då hans gunst vid detlättsinniga hofvet, hvari han. bade satt sitt högsta mål såsom politiker, derigenom alldeles skulte gätt: förlöradr. För att reda sig ur förlägenheten, grep han derföre till en utväg, som verksamt bidragi dertill att missnöjet ed regeringen utbredt sig till hela folkmassan, i det han utskref ett tvångslån, hvaraf hvarje kommun i Spanien sku le erlägga en bestimd, af regeringen fastställd del, och som tillika skulle indrifvas med den största stränghet. t Ställningen hade sålunda, då den sista insurrektionen utbröt, betydligt ändrat sig till fördel för det konstitutionella partiet sedan det misslyckade upproret i Februari må nad och dock är det tvitfvel underkastadt, om det skulle lyckats detsamma att uträtta något emot regeringen, som tillräckligt hade visat, att den endast skulle vika för makt n, om ODonnel icke hade vunni. chefen för kavalleriet i Madrid, general Dulee; ty denne man bragte ej blott regeringens fiender en betydlig materiei hjelp, utan hans affall måste tillika, i betraktande af den hösa ställning han intog, starkt