STOCKHOLM, den 29 Jnli.
Då händelser af den största vigt i när-
varande st nd tima på den pyrenziska half-
ön och vi hvarje ögonblick kunna vänta att få
underrättelse derom, att en genomgripande re-
volution der bifvit genomförd, torde det vara
tjenligt att med ledning af den opartiska de-
len af den utländska pressen tillbakakalla i
minnet några af de sednaste tilldragelserna i
Spanien, på hvilka man förut mindre aktat.
då man icke kunde förutse, hvilken allvar-
sam vändning sakerna skulle taga och då upp-
märksamheten företrädesvis tagits i anspråk af
de orientaliska angelägenheterna.
I början af Mars detta år eror man genom
en telegrafdepesch, att ett uppror utbrutit i
Spanien och att hela landet blifvit förklarad:
i belägringstillstånd. Tålamodet var slut; de
förhoppningar man hade fästat vid den nya
ministeren, med grefve San Louis i spetsen.
voro fullkomligt svikna, i det den genast slö:
sig till den absolutistiska kamarillan vid hof-
vet. I stället för att uppträda bemedlande
och försonande, såsom han vid sitt inträde i
ministeren lofvat, följde han den gamla praxis
att skicka hem cortes, så snart de ej obe-
tingadt ville gåiregeringens ledband, och ier
lagstiftande församlingens upplösning i No-
vember 1853 åtföljdes dessutom af de mest
godtyckliga och grundlagsstridiga handlingar,
som icke lemnade något tvifvel öfrigt om der
nya regeringens afsigter, oaktadt den genon:
att återkalla Narvaez från hans landförvisning
hade försökt att gifva sig sken af att vara obe-
roende af den intriganta enkedrottningen, Chri-
stina, som var Narvaez bittraste fiende vic
hofvet. Det var isynnerhet pressen och oppo-
sitionens chefer, som voro föremål för mini-
stårens hat, och mot båda vidtogos de mes
terroristiska åtgärder; man häktade de li-
berala tidningsredaktörerna, den ena ef
ter den andra och bragte sålunda presser
nästan till tystnad och ODonnell, de bå-
da Conchas och många flera, som vågat
motsätta sig regeringen, skickades i landsflykt.
ODonnel och Jose de la Concha lyckade:
emellertid fly undan och hålla sig dolda i
Spanien; men San Luis utströk dem derföre
ur armeen. Samtidigt dermed började för-
fattningens revision bli det stående temat i
de oiticiella tidningarne, som sökte visa kon-
stitutionens obrukbarhet, då det omöjligen
skulle kunnat uppstå någon kollision med re-
presentationen, under det så förträffliga män
styrde staten, om icke grundlagen laborerade
med så stora brister att hvarje regering blefve
omöjlig. Så stodo sakerna i Januari.
Men de landförviste generalerna voro icke
sinnade att låta trampa sig under fötterna, och
redan i Febru ri månad framkallade de en
rörelse i Saragossa, der det IU:de regementet
med brigadgeneral Hore i spetsen började upp-
roret med töljande program: Cortes inkal-
lande samt de landsförvisade generalernas och
alla landsförviste ollicerares återkallande. —
Att folket icke skulle resa sig för ett sådant
ändamål, som egentligen blott kunde intres
sera militären, var lätt att förutse, och rege
ringen blef derföre snart och utan svårighet
herre öfver rörelsen, så att underrättelsen om
upprorets kufvande inträffade nästan på samma
gång som de närmare redogörelserna för dess
början, dess afsigt och de medel som stodo
till dess förfogande. Proklamationen om be-
lägringstillståndet, som ögonblickligen följde
på upproret, var dessutom väl egnad att hålla
folket tillbaka, äfven om det hade varit böjdt
att resa sig, och hela upproret misslyckades
derföre så totalt, att dess få krigare, sedan
Hore fallit i en strid mot regeringens trupper.
i största hast måste flykta till den franska
gränsen, der de afväpnades. Men denna
lätta seger blef källan till minister-ns under-
gäng. Den hängaf sig nu åt det bedragliga
boppet, att folket under den långa tiraljör
strden för författningen hade förslöats och
förlorat sinnet för den konstitutionella frihe-
ten, och började derföre från detta ögonblick
att sätta alla konsiderationer åsido; man bröt
mot formen, som likväl hittills hade respek-
terats, man regerade utan att fästa afseen-
de på Gortes beslut, och alla förb-redelser
gjordes uppenbart att åter införa absolutis-
men. -Mertill kom slutligen att finanserna
handhbafdes med samma oförsvarliga lättsinn:
under den nya ministeren som under dess -ö-
reträdare, och inkomsterna voro derföre långt
ifrån tillräckliga til landets utg fter. OCor-
tes hade enträget anhållit om besparin-
gar; men bärtill ville San Louis icke låna
örat, och det skulle heller icke varit honom
möjligt att införa reformer i denna riktning,
då hans gunst vid detlättsinniga hofvet, hvari
han. bade satt sitt högsta mål såsom politi-
ker, derigenom alldeles skulte gätt: förlöradr.
För att reda sig ur förlägenheten, grep han
derföre till en utväg, som verksamt bidragi
dertill att missnöjet ed regeringen utbredt
sig till hela folkmassan, i det han utskref ett
tvångslån, hvaraf hvarje kommun i Spanien
sku le erlägga en bestimd, af regeringen fast-
ställd del, och som tillika skulle indrifvas
med den största stränghet.
t Ställningen hade sålunda, då den sista in-
surrektionen utbröt, betydligt ändrat sig till
fördel för det konstitutionella partiet sedan
det misslyckade upproret i Februari må nad
och dock är det tvitfvel underkastadt, om det
skulle lyckats detsamma att uträtta något emot
regeringen, som tillräckligt hade visat, att den
endast skulle vika för makt n, om ODonnel
icke hade vunni. chefen för kavalleriet i Ma-
drid, general Dulee; ty denne man bragte ej
blott regeringens fiender en betydlig materiei
hjelp, utan hans affall måste tillika, i betrak-
tande af den hösa ställning han intog, starkt