lade han på tröskeln och föll. Han reste sig
likväl upp och började dundra på porten med
kolfven af sin musköt. Hvem är det? frå-
gade slutligen en mild qvinlig röst på galli-
ciska. El valiente de Finisterra, svarade
Antonio, hvarpå porten blef uppläst och v:
sågo framför oss en ung, mycket vacker
qvinna med ett ljus i handen. Hvad förer
er bit så sent, Antonio? frågade hon. Jag
medför två fångar, mi pulida! svarade An-
tonio. Ave Marial utropade hon; jag hop-
pas de ej skola göra oss något ondt. För
den ena svarar: jag, men hvad den andre an-
går så är han en nuveiro och har sänkt flera
skepp än alla hans bröder i Gallicien. Men
blif ej förskräckt, min sköna,, fortsatte han,
då flickan gjorde korstecknet; tillstäng först
orten och för mig sedan till alcalden. Jag
har mycket att säga honom. Porten stäng-
des och Antonio följde den unga flickan, un-
der det han bad oss stanna på gården, upp-
för en stentrappa, och vi stodo qvar i mörkret
Etter för:oppet af ungefir en qvarts timma
sågo vi åter ljuset lysa i trappan och der
unga fiickan kom ned.
Hon gick fram till mig och förde ljuset nära
mitt ansigte, på hvilket hon såg mycket upp-
märksamt. Efter en lång granskning gick
hon till min vägvisare och sedan hon ännu
mera noggrant besett honom, vände hon sig
till mig och sade på sin bästa spanska: Se-
nor Caballero, jag lyckönskar er till er be-
tjent. Han är den skönaste moz0 i hela Gal-
licien. Vaya! om han hade blott en rock
på sig och icke gick barfota, skulle jag med
ens: taga. honom till min novio, men jag bar
olyckligtvis gjort ett löfte, att aldrig gifta
mig med en fattig man, men endast med en.
som har en tung börs och kan köpa vackra
kläder åt mig. Jaså, ni är en OCarlist, för-
modar jag? Voy! Jag tycker ej om er sämre