detta ärende vara omfattadt med vida mera
intresse än nu. Den d. v. landshöfdingen i
Elfsborgs län (Sandelhjelm) afgaf till Kongl.
Maj:t ett fullständigt förslag till menighets-
styrelser för socknarne och länen, hvilket
Kongl. Maj.t lät på statens bekostnad till
trycket befordra samt anbefallde samtlige sine
befallningshafvande att deröfver meddela sina
utlåtanden; hvarefter dessa, jemte anmärknin-
gar af den d. v. frisinnade statssekreteraren för
inrikes-ärenden Danckwardt, öfverlemnades till
den år 1833 förordnade s. k. fattigvårdskom-
mitteen, hvilken var sammansatt af flera sär-
deles utmärkta personer, jemväl från lands-
orterna, och bland hvars mest förtjenstfulla
Farbeten bör nämnas ett förslag till icke blott
j socken-, utan ock härads- och länsnämnder.
i Kort förut hade också i brödrariket Norge
konung Carl Johan, under den 14 Januari 1837,
utfärdat lagen om Formandskab, hvilken i
Norge visat sig så verksam och nyttig och
derifrån åtskilligt efterföljansvärdt äfven för
Sverge skulle kunna hemtas. Dåvarande tron-
följaren, numera H. M. Konungen, följde den
tiden med oaflåtlig uppmärksamhet och det
lifligaste intresse dessa angelägenheter, hvil-
kas vigt för ett älskadt fosterland han lika
klart insåg som han förstod att på ett enkelt
och öfvertygande sätt framställa detta inför
allmänheten. Vi återläsa i detta hänseende
med den största tillfredsställelse Sveriges
Statstidning, (N:o 69) för den 22 Mars 1839;
och då den vigtiga frågan i dessa dagar kom-
mer under diskussion, kan det icke vara utan
stort nöje att återkalla i minnet ett och annat
af hvad deri yttras.
I en tido — så inledes artikeln Några
ord om municipalstyrelser, i anledning af norska
lagen om Förmanskaper och med tillämpning på
Sverige — då nästan hvarje från brödrariket
ankommande post innehåller förnyade ut-
tryck af norska folkets tacksamhet för er-
hållna municipalinstitutioner samt af konun-
gens välvilliga och faderliga instämmande i
den allmänna tillfredsställelsen, torde det
icke vara utan intresse att fästa svenska lä-
sares uppmärksamhet på detta vigtiga foster-
länd ska ämnep).
Sedan deruppå författaren efter den
snillrike Tocqueville framhållit distink-
tionen mellan centralstyrelse och centralför-
valtning, den förra, som omfattar nationens
gemensamma angelägenheter, hvaröfver sty-
relsen alltid bör centraliseras, och den sed-
nare ledningen af de mera enskilda och lo-
kala ärenden, hvilkas centralisering i läng-
den förlamar folkets anda och kraft, som
möjligen gifver segern på en stridsdag och
kan ypperligt befordra en enda mans öfver-
gående storhet, men i längden försvagar sta-
tens vanliga lifsrörelse och hindrar en fort-
gående utveckling hos ett folk — yttrar den
höge författaren:
Kommunalförvaltning uteslutes af intet slags re-
geringssätt. Dea passar lika väl i det aristokratiska
England, som i det demokratiska Amerika; den är
lika förenlig med den monarsiska, som med den re-
publikanska styrelseformen. Den är så mycket min-
dre hotande. för samhällets lugn, eller fiendilig mot
den bestående ordningen, som den egeatiigen icke be-
fattar sig med statens allmänna angelägenheter, utan
inskränker sia verksamhet till kommunens vård och
trefnad.
Municipalinrättningen har icke allenast den fördel,
att anförtro kommunens angelägenheter i de personers
vård, som bäst känna och kunna bedöma ortens lo-
kala och speciela förhållanden; den medför äfven en
annan märklig nytta, den nemligen: att befria cen-
tralstyrelsen från en mängd för det hela mu! 5 Vig
tiga, men dock tidsödande göromål, och sålunda lemna
densamma tillfälle att grundligare och med mera ode-
lad uppmärksamhet följa och värda nationens allmänna
intressen.,
Förf. beklagar sig, likasom Tocqueville,
öfver bristen på public spirit inom nutidens
samhällen samt yttrar derefter följande tänk-
värda ord:
Att söka uppväcka dena slumrande känslan för of-
fentliga värf och motarbeta den mycket rädande ego-
istiska liknöjdheten för medmenniskors väl och upp-
lysning, är regeringeas och hvarje redlig medborga-
res pligt. Det är visserligen icke nog act skrifva la
gar; men det kan likväl icke nekas, att en enkel och
frisinnad lagsiftning är ett verksamt medel att utveckla
den ädla och fosterländska sinnesstämning, som sedan
utgör institutionernas säkraste grundval och förnämsta
vilkoret för deras fortfarande bestånd och verksamhet.
Om man, i anseeade till mindre vana vid sådana
värf och bristande deltagande för kommunens ange-
lägenheter, ej genast får vänta all den verksamhet,
allt det gaga man skulle önska, sä kommer likväl
denna vigtiga del af national-uppfostran att säkerligen
utveckla sig fortare, än mången torde förmoda. I brö-
drariket var, efter en långvarig vana vid enväldet,
den enskilda hågen visserligen icke vänd ät munici-
palstyrelsen, med dess ätföljande ansvar och oundvik-
liga besvärligheter. Folket var nästan helt och hål-
let skildt ifrån värden och kännedomen om sina kom-
munalangelägenheter, hvilka förvaltades af fogden,
nära nog utan ansvar och offentlighet. Lagstiftaren
vägade också, till en början, så litet påräkna en all-
män beredvillighet att åtaga sig municipala uppdrag,
att lagen om förmanskaper stadgar, i 4 10, detingen
fär afsäga sig den befattning, hvartill han blifvit
vald, och 18 innehåller, att om en förman utan
laga förfall uteblifver från nägot sammanträde, hvar-
till han är förbunden att infinna sig, erlägger han en
af förmanskapet ådömd plikt. Att förmanskapen lik-
väl redan lemnat prof på en välgörande verksamhet,
är tillräckligen bekant, och huru norrmännen värdera
denna inrättning synes bäst af de till konungen ställda
tal och adresser.
Norska lagen om förmanskaper företer ena grundlig
uppställning af municipalförvaltningen och en väl
beräknad utveckliog af kommunens angelägenheter,
ända till den gräns, der de enskilda frågorna öfvergå
till allmänna, då. åtgärderna måste hänskjutas till
centralssyrelsens ompröfvande. Denna lag tagerian-
språk den medborgerliga verksamheten, och vet att
sätta densamma i behörigt samband med statsembets-
mannabefattningen, så att begge dessa krafter, långt
ifrån att: motarbeta hvarandra, enigt samverka till
rr EFT tack EE sa far VOTE TOT dög RO År nrg vn ch SÅ RA FRK