EN BIBELXOLPORTÖR SPANIEN.) Ja stoen veta ibland, huru de skola narra honompv, återtog hans kamrat; det finnes mycken list och elakhet hos stoen, likasom hos alla qvinnor; se dem, då de beta på fältet med deras unga ecria (föl) omkring sig. Nu uppstår alarm att vargen kommer; de springa vildt omkring för ett ögonblick, men det är allenast för ett ögonblick — hastigt samla de sig och bilda en cirkel med fålarne i midten. Nu kommer vargen fram, troende sig få göra sin middagsmåltid af hästkött; han har bedragit sig likväl, stoen hafva lurat honom och äro lika så sluga som han sjelf. Icke en svans är att se — icke ett bakben — men der står hela truppen med deras pannor emot honom, färdiga att emo.taga honom, och då han springer rundt omkring dem skällande och tjutande, resa de sig på sina bakben, färdiga att stampa honom till marken, om han skulle försöka skada deras cria eller dem sjelfva. Värre än varghannen, sade soldaten, pär varghonan; ty, såsom sennor pastorn har väl observerat, det är mera elakhet i qvinnorna än i männerna; att se en af dessa qvinliga demoner med en trupp hannar i hälarne, är verkligen förundransvärdt; hvart hon vänder sig, dit vända de sig, och hvad hon gör, det göra de, ty de synas vara förtrollade och hafva ingen makt, utom att efterhärma hennes handlingar. Då jag reste en gång med en kamrat öfver Galiciens berg, hörde vihastigt ett tjut. Detta är vargar,, sade min kamrat, låt oss gå ifrån vägen Vi gingo ifrån vägen och bestego sidan af en kulle ett htet stycke till en terrass, hvarest vinrankoi veste efter Galiciens sätt. Genast syntes en stor grå varghona, deshonesta, bitande och tjutande åt eu trupp demoner, som följde tätt efter med upplyftade svansar och ögon lika ) Se A. B. MM 155, 156, 158; 160 och 161.