EN BIBELXOLPORTÖR
SPANIEN.)
Ja stoen veta ibland, huru de skola narra
honompv, återtog hans kamrat; det finnes
mycken list och elakhet hos stoen, likasom
hos alla qvinnor; se dem, då de beta på fäl-
tet med deras unga ecria (föl) omkring sig.
Nu uppstår alarm att vargen kommer; de
springa vildt omkring för ett ögonblick, men
det är allenast för ett ögonblick — hastigt
samla de sig och bilda en cirkel med fålarne
i midten. Nu kommer vargen fram, troende
sig få göra sin middagsmåltid af hästkött;
han har bedragit sig likväl, stoen hafva lu-
rat honom och äro lika så sluga som han
sjelf. Icke en svans är att se — icke ett
bakben — men der står hela truppen med
deras pannor emot honom, färdiga att emo.-
taga honom, och då han springer rundt om-
kring dem skällande och tjutande, resa de
sig på sina bakben, färdiga att stampa honom
till marken, om han skulle försöka skada de-
ras cria eller dem sjelfva.
Värre än varghannen, sade soldaten, pär
varghonan; ty, såsom sennor pastorn har väl
observerat, det är mera elakhet i qvinnorna
än i männerna; att se en af dessa qvinliga
demoner med en trupp hannar i hälarne, är
verkligen förundransvärdt; hvart hon vänder
sig, dit vända de sig, och hvad hon gör, det
göra de, ty de synas vara förtrollade och
hafva ingen makt, utom att efterhärma hen-
nes handlingar. Då jag reste en gång med
en kamrat öfver Galiciens berg, hörde viha-
stigt ett tjut. Detta är vargar,, sade min
kamrat, låt oss gå ifrån vägen Vi gingo
ifrån vägen och bestego sidan af en kulle ett
htet stycke till en terrass, hvarest vinrankoi
veste efter Galiciens sätt. Genast syntes en
stor grå varghona, deshonesta, bitande och
tjutande åt eu trupp demoner, som följde tätt
efter med upplyftade svansar och ögon lika
) Se A. B. MM 155, 156, 158; 160 och 161.