SK U UM UM, UC 10 SA. ——e Utrikes Korrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris d. 9 Juli. Ingen väntade från ryska kejsarens sida ett svar, som kunde tillfredsställa stormakterna. Hvad som nu förljudes om detta svar väcker . således ingen förvåning. Se här 1 korthet hvilka re9exioner detta svar framkallar hos det ringa antal personer, som ännu tala någonting om politiken: Den innersta tanken hos Ryssland, säger man, är alltjemnt densamma. Czaren utgår från den synpunkten, att han har ett slags suveränitetsrätt öfver Porten. Denna rätt vill han utöfva under den religiösa formen, hvilket otvifvelaktigt skulle leda till .n utöfning deraf äfven i afseende på andra förhållanden. Sådana äro hans anspråk. Om man antager. denna synpunkt och dessa anspråk, så är czarens beteende mycket logiskt och följdriktigt. Sultanen vägrar honom utöfningen afl hans rätt; czaren bemäktigar sig ett stycke af sultanens landområde. Ingenting är mera rätt och billigt. Sultanen och hans allierade, som vilja hjelpa honom, underhandla med czaren; de uppmana honom att gå sin väg från sultanens territorium. OCzaren svarar: gån bort sjelfva, så skall jag också gå; ingenting är mera logiskt, så snart man sätter sig in i czarens system och ställer sig på hans ståndpunkt. Om sultanens allierade ha haft rätt att komma in på sultanens område, så har czaren också rätt dertill. Om han skall uppoffra denna sin rätt, så är det billigt att äfven de offra sin. Sådan är hela denna transaktion. Alltsammans är riktigt, utom utgångspunkten. I afseende på denna upprepar man hvad som redan blifvit sagdt hundra gånger. När har likheten i religion begynnt att gifva en suverän rätt att vara protektor för en annan suveräns undersåter? Om nu sultanen skulle vilja spela samma roll med de muselmän, som finnas i Ryssland? ty hvarföre skulle icke detsamma anses lofligt för sultanen från czarens sida, som från sultanens sida för czaren? Quia nominor leo. Något annat skäl är omöjligt att uppgifva. Czaren kan icke dölja för sig att hans system och räsonnement i denna fråga äro stridande mot och trampa under fötterna all politisk rätt. Han vill derföre också ha en annan grund för sin påstådda rätt; det är tron, hans religiösa medvetande, som icke tillåta honom att afstå härifrån; med andra ord czaren ställer sig helt och hållet på den avtokratiska, öfverstepresterliga ståndpunkten. Sådan är källan och grunden för hans rätt; men hvilken europeisk makt kan då smickra sig med att undgå utöfningen af de ryska sjelfherrskarnes rätt? Det är icke blott Turkiet, som hotas af denna påstådda rätt, detär hela den icke ortodoza menskligheten. Ni vet, att det är mindre riktigt att säga, att kejsar Nicolaus, om de allierade draga sig tillbaka, vill utrymma det ottomaniska området, alldenstund han vill hålla Serethlinien besatt och sålunda fortfarande besätta Moldau. Det är lätt att gissa vigten ooh betydelsen af denna strategiska linie, då man erinrar sig hvad som förut skett. Hvad detta de krigförandes samtidiga återtåg, som fordras af kejsar Nicolaus, angår, så finnes knappt någon som på allvar vill jemföra den ryska våldsockupationen med den på Portens begäran och med bifall skedda ockupation, som har till afsigt att upphäfva den förra och hindra att den icke oftare upprepas. Ingen tror sålunda här, att några nya förhandlingar skola öppnas på grund af kejsar Nicolai svar. De trupper, som under Baraguay dHilliers afsändas till Östersjön skola enligt åtskilliga uppgifter uppgå ända till 25,000. I förtroende sagdt tror jag denna siffra vara något öfverdrifven. Man begynner nu afstå från sin förväntan att under detta års kampanj få se några storverk utförda i ert grannskap. Napier, säger man, vill icke angripa Kronstadt, innan man fått i stånd en reservflotta, som England skall uppställa. Deremot väntar man i Svarta hafvet några allvarsamma affärer, angrepp mot Odessa eller Sebastopol. De offentliga arbetena fortgå här oafbrutet. Industripalatset har, som ni vet, varit utsatt för ett missöde; skadan är nu i det närmaste reparerad; det visar redan ofvanom elyseiska fältens träd sina stora och vackra kupoler. Allt ger anledning att förmoda, det 1855 års exposition skall förtjena namnet af verldsexposition. Den kommission, som skall bedöma alstren, har blifvit sammansatt i en helt och hållet opartisk anda och företer i afseende på specialkunskaper alla möjliga garantier. Hvad angår det mottagande, som den stora massan af fremlingar här skall röna, så är tillräcklig borgen härför i den fransyska karakteren. Från alla verldens trakter har man redan anmält sitt deltagande i expositionen. Jag vill i detta hänseende endast åberopa en skrifvelse från kommissionen för expositionen. i Sydenham, hvilken också erhållit uppdrag att träffa nödiga anordningar för Englands deltagande i 1855 års verldsexposition. Man finner af denna skrifvelse: . att Liverpool, Glasgow, Greenock och Bir