hos pluraliteten icke redan skulle vara bestämd
derom, att de stadganden K. M:t föreslagit att
sättas i stället för tryckfrihetsförordningen
äro i nästan intet hänseende betryggande för
svenska folkets nu egande och i grundlagen
försäkrade rätt, att det skall vara hvar och
pen fritt och öppet att, utan något af den
offentliga makten i förväg lagdt hinder, sina
tankar uttrycka och meddela i alla ämnen,
pi hvad skrifart som helst och ehvad föremå-
let skulle vara detta rike enskildt eller främ-
mande länder, ett närvarande tidehvarf eller
de förflutna, lefvande personer eller aflidna;
att handlingar och protokoll i hvad mål som
helst, de protokoll undantagna, som uti stats-
rådet och hos Konungen i ministeriela ären-
den och kommandomål föras, må ovilkorligen
genom trycket kunna utgifvas,; att vidare
lagligheten af åtalade tryckta skrifter skall
pröfvas af en jury eller nämnd, hvars sam-
mansättning grundlagen jemväl bestämmer,
med det mera, som dermed står i oskiljaktigt
samband och följaktligen icke kan ur grund-
lagen uteslutas.
Vi fråga konstitutionsutskottets majoritet,
på samvete, om den lydelse af 86 Rege-
ringsformen, Kongl. Maj:t föreslagit, är så
uppställd, att den kan anses i någon mån
tillfyllestgörande för att trygga bevarandet sf
den rätt, svenska folket i detta hänseende för
närvarande åtnjuter, som innefattar den dyr-
baraste konstitutionela frihet ett folk eg.r,
och som jemväl mer än snart sagdt allt an-
nat betryggar hvarje individs frihet emot för-
trycket och orättvisorna, på samma gång som
den utgör den måhända tillförlitligaste och
mest verkande kontrollen på styrelsens sätt
att utöfva sin myndighet och sköta landets
angelägenheter. Vi fråga om den nya redak-
tionen ens ovilkorligen stadgar att tryckfrihet
eger rum, då den S, som första gången uppta-
ger ordet tryckfrihet, endast utgör en defini-
tion eller beskrifning hvad med tryckfrihet
förstås,; vi fråga om det kan vara betryggan-
de, att grundlagen väl försäkrar hvarje svensk
mans rätt att, utan någon på förhand af of-
fentlig myndighet anställd granskning, eller
annat i förväg lagdt hinder,, utgifva skrifter,
men i samma mening hänvisar till en särskild
lag, som skulle kunna uppställa hvilka hin-
der som helst emot skrifters utgifvande? Vi
fråga om det ens är logiskt förstånd att i-en
grundlag införa ett positift stadgande, hvari-
från en annan underordnad lag skulle kunna
göra undantag, som helt och hållet upphäfde
grundlagen? Vi fråga om det kan göra till-
fyllest, att grundlagen bestämmer att laglig-
heten af tryckta skrifter skall pröfvas af eni
stadgad ordning utsedd jury, då, genom en anrian
stadga, denna jury skulle kunna komma att
sammansättas efter en sådan metod, att den
blefve den mest partiska och ensidiga af alla
domare? Vi fråga om icke sjelfva trygghe-
ten och fördelen af att dömas af jury ensamt
består i dess sammansättning? Vi fråga om
den vigtiga rättigheten, att från trycket kunna
utgifva offentliga handlingar, kan anses vara
af grundlagen betryggad, då det öfverlemnas
åt en annan författning att bestämma undanta-
gen, hvilka sålinda kunna i sjelfva verket
upphäfva regeln eller inskränka den så, att
den är värd ingenting? Vi fråga om det icke
må vara vådligt att, enligt det föreslagna tilläg-
get till 88 Regeringsformen, åt regeringen
inrymma rättigheten att, med biträde af trenne
utaf samma regering tillsatta ledamöter i hög-
sta domstolen, mellan riksdagarne utfärda
förklaringar af tryckfrihetslagen, hvilka se-
dermera blifva gällande såsom lag, så vida
de icke ogillas af majoriteterna inom tre stånd?
Vi fråga slutligen, om icke på detta sätt man
snart nog skulle kunna få en tryckfrihetslag
med förklaring på förklaring, med hinder på
hinder, med undantag på undantag, hvilka
slutligen tillintetgjorde den i grundlagen så
vilkorligt, som regeringens nu ifrågavarande
proposition, försäkrade tryckfriheten?
Genom denna enkla kritik af den kgl. propo-
sitionen hafva vi icke ingått hvarken på beve-
kelsegrundernas eller de politiska deklama-
tionernas eller de filosofiska samhällsfördrags-
teoriernas område. Vi anse detta hvarken
här behöfligt eller på sitt ställe. Afsigten
med denna proposition må hafva varit huru
välment som helst; lagar stiftas icke endast
för dagen, endast för de personer som nu
lefva; man eger således icke rätt att deruti
nedlägga ett förtroendevotum, äfven derest
man skäligen kunde vara böjd att lemna ett
sådant åt en regering, om hvars mest infly-
telserika ledamöters entledigande ur rådskam-
maren majoriteten af de representanter, som
äro valda af folket, nyligen beslutit en un-
derdånig skrifvelse till konungen. Vi äro
såsom publicister, och Rikets Ständer såsom
lagstiftare, skyldiga att granska lagens både
innehåll och form och tillse att dess ordaly-
delse är sådan, att den icke kan misstydas
eller förvrängas eller begagnas såsom ett för-
såtli,t giller för friheten och till eluderande
af den rätt, som är ämnad att af lagen .be-
tryggas. Vi hade föreställt oss, att åtmin-
stone de ledamöter af konstitutionsutskottet,
hr grefve Lagerbjelke och friherre af Ugglas,
hvilka ega anspråk på lagkunskap och do-
mareförstånd, bort besinna denna första regel
för all lagstiftning, och att således, om de
ärligt velat åt svenska folket förvara tryck-
friheten, de icke af en politisk servilism sko-
lat låta förmå sig att tillstyrka bifall till en
grundlag, som eger alla de omförmälda for-
mela bristerna, och som uti en godtycklig,
despotisk eller endast nyckfull regerings hän-
der utlägger så farliga snaror för en af folkets
dyrbaraste friheter.
Reservationer vid betänkandet äro anförda
af hrr Rinman, Björk, Ekholm, Billström,
Brinck och Falhem, samt riksdagsfullmäktige
Pehr Sahlström från Stockholms län, Pehr
Eriksson från Wermlands, Carl Ersson från
Westmanlands och Johan Pehrsson från Up-
sala län. j
KOTA
— Posttidningen meddelar följande rege-
ringsbeslut:
Sedan de för utrönande af orsakerna till den bland
manskapet vid Svea lifgarde rådande stora sjuklig-
heten utsedde kommitterade, inkommit med berättelse I
om af dem i detta afseende verkställd undersökning,