det likväl att två stånds önskan skulle vara tillräck lig för ävägabringande af gemensamt sammanträde Grundlagen säger att när två ständ stanna mot två ha de ej någon makt att få sin mening gällande Man skulle med detta antagande ingå på en helt ar nan bana. Tillstyrkte derf5öre att siffran 2 utbyte mot 3, i den händelse att ridderskapet och adel skulle anse förslaget nödigt och nyttigt. Grefve Sparre ansåg meningarne ej kunna vara de lade derom, att mycken nytta skulle uppstå af de föreslagna öfverläggningssättet. Det vore redan grundlagen medgifvet att stånden kunna gemensam sammanträda på rikssalen, ehuru de ej der kunn: fatta några beslut; frågan vore således blott om et utvidgande af hvad grundlagen redan medgifver. An ser utskottets förslag böra bifallas. Frih. Raab, A. C., uttryckte sin fägnad öfver at detta förslag i allmänhet rönt ett så gynsamt motta gande, men hemställde derjemte om ett sådant til ligg, som det grefve Lagerbjelke föreslagit, borde : förslaget intagas (att öfverläggningarne skola röra all. männa ärenden), -vore af behofvet påkalladt. Frih. trodde ej något ständ kunna göra sig skyldigt till er sådan brist på grannlagenhet att det skulle vilja ört verlägga om en fråga som rör ett stånd särskildt. Proposition gjordes först på hr von Hartmansdoffs förslag, att ridderskapet och adeln skulle förklara utskottets förslag hvarken nödigt eller nyttigt, hvilken mening utan votering förkastades. Likaså hi Printzenskölds, att 3 stånds sammanstämmande önskan erfordrades för gemensam sammankomsts utsättande. Deremot bifölls grefve Lagerbjelkes förslag, att det borde tilläggas att öfverläggingarne endast kunna röra allmänna frågor. Derefter förekommo en mängd särskilta utskottsbetänkanden, som dels utan diskussion biföllos, dels bordlades och dels lades till handlingarne. Presteståndet. Gårdagens aftonplenum. Bevillningsutskottets betänkanden n:is 15 och 16 utgjorde föremäl för föredragningen. Det förra är en återremiss på betänkandet n:o 3, angäende tullbevillningen. I afseende ä artikeln Metaller afträdde ståndet från sitt och biträdde medständens beslut. ÅA Tobak yrkade prof. Carlson en nedsättning till likhet med af norska stortinget till 6 sk. pr I förhöjda tulleo. Tal. hade vid behandlingen af dechargebetänkandet, bland de anmärkningar som gjordes mot regeringen, hört den förebräelsen atv så litet blifvit gjordt för att tillvägabringa förening emellan och likhet uti de förbundne rikenas kommerciella förhällanden. Dö ständerna fordra detta af sin regering bör representationer väl ej underlåta att, hvad på den kan bero, dertill bidraga, och dertill hörer att tullsatserna sättas lika i båda länderna, för att ej befordra och uppmuntra till smuggling rikena emellan. Prof. trodde att tullen å Tobak borde bestämmas till 6 sk., på det ej längst hela gränsen det vanliga smuggleriet skulle få någon näring. . Prostarne P. C. Arosenius och Lindberg trodde deremot, att i samma proportion som smuglingen varit större då norska tullen var 5 sk. och den svenska 7, skulle den förminskas, då den norska tullsatsen kommer hädanefter att blifva 6 sk. För sin del önskade dessa talare, lika högt som den föregående talaren, harmopi i tullagstifningen båda rikena emellan, men trodde denna ej beredas genom en nedsättning af 1 sk. på Tobaken, hvilken nedsättning, genom förminskad tull ä den lofliga importen på rikets öfriga kust, skulle blifva alltför känbar för statsverket. — Ständet vidblef sitt beslut. Tullen ä Vin hade ståndet uppskjutit till dess bränvinsbeskattningen vore bestämd. Två stånd hade gillat utskottets tullsats, och utskottet vidblifver sin be stämning, då det ej kan finna att vin och bränvin stå i det omedelbara förhållande till hvarandra; att de icke hvar för sig kunna afgöras. Ståndet vidhöll dock sitt beslut, att ej bestämma tullen å vin förrän bränvinsfrågan blifvit afgjord. 4 Vid artikeln Sparrar vidblef ståndet bäde sin derå gifna definition och bestämda tullsats. Ständet antog adelns inbjudning vid 5 och 13 44 af tulltaxeunderrättelserna; på den 15 vidhölls förut fattadt beslut; den 22 godkändes. : . Bevillningsutskottets betänkande n:o 16, med förslag till voteringspropositioner, bifölls. Vid de fall, då ståndet ej antog de gjorda inbjudningarne att biträda de öfriga ståndens beslut, gillades voteringspropositionerna. Borgareståndet. Gårdagens aftonplenum upptogs med föredragningen af bevillningsutskottets utlåtande n:o 15, i anledning af erhållen återremiss i vissa delar af betänkandet n:o 3, angående tullbevillningen, samt af samma utskotts memorial n:o 16, i anledning af riksständens olika beslut angående tullbevillningen. Det förstnämnda utlåtandet gillades till alla delar och det sistnämnde föranledde ingen märkelig diskussion förrän vid voteringspropositionen n:o 73, angående införselstull å socker, i hvilken punkt ständet med 31 röster emot 16 frånträdde sitt förra beslut och antog utskottets inbjudning om en tull af 5 skillingar för skålpundet. Med denna punkt slutade föredragningen. Bondeståndet. Plenum i går afton. Efter en längre protokollsjustering föredrogs en moion af Bengt Gudmundsson, syftande att få bränvinsjevillningsfrågan hänvisad till bevillningsutskottets handäggning i stället för att den vid denna riksdag hitntills blifvit behandlad af särskilda utskottet. Motiohären utvecklade dels i ett vidlyftigt skriftligt anföande, dels under flera muntliga föredrag sina skäl, nemtade ur ätskilliga paragrafer af grundlagarne, att inse för grundlagsstridigt att uppdraga bevillningsrågors behandling åt något annat utskott än bevillningsutskottet, samt förordade nu, att man måtte göra valt på den grundlagsvidriga väg man kommit att beräda genom de tre öfriga ständens beslut om upp: lragandet ät särskilda utskottet att äfven behandla rågan om bränvinsbevillningen. För helgden af de grundlagen stadgade former påkaliade han ståndets nedverkan och ansäg det värdigt bondeståndet att, såom den grundlagliga ordningens anhängare, återföra rågan i dess grundlagliga skick genom att söka melelst inbjudningar förmå de öfriga stånden att ätergå rån den beträdda banan. En betydlig majoritet af ständet förklarade sig intämma i Bengt Gudmundssons motion. Förre talman Nils Persson var den förste som upprädde emot motionen; han ansäg att om nägot varit tt invända emot grundlagligbeten af det uppdrag om tre stånd gifvit särskilda utskottet, så hade sädant ort framställas innan bondeständet utsett ledamöter ill detta utskott, och dä hade konstitutionsutskottet Nlifvit domare i saken. Då likväl någon sådan annärkning i rättan tid ej framkom, utan ståndet tvertm behandlat särskilda utskottets första förslag i fråga m bränvinsbevillningen, så fann han motionen ej unna föranleda någon ätgärd, utan önskade att Bengt sudmundsson måtte ätertaga sin motion. Många instämde med förre talmannen Nils Persson. Ola Månsson fann förre talaren hafva uttryckt de sigter han velat uttala, och tillade hufvudsakligen lott, att han ansäg grundlagen gifva full rätt åt tre tänd att hänskjuta hvarje ärende som helst, i hvilket tänderna ega besluta, till ett särskildt utskotts beandling. I detta fall hada deaecsentom icke någon