det likväl att två stånds önskan skulle vara tillräck
lig för ävägabringande af gemensamt sammanträde
Grundlagen säger att när två ständ stanna mot två
ha de ej någon makt att få sin mening gällande
Man skulle med detta antagande ingå på en helt ar
nan bana. Tillstyrkte derf5öre att siffran 2 utbyte
mot 3, i den händelse att ridderskapet och adel
skulle anse förslaget nödigt och nyttigt.
Grefve Sparre ansåg meningarne ej kunna vara de
lade derom, att mycken nytta skulle uppstå af de
föreslagna öfverläggningssättet. Det vore redan
grundlagen medgifvet att stånden kunna gemensam
sammanträda på rikssalen, ehuru de ej der kunn:
fatta några beslut; frågan vore således blott om et
utvidgande af hvad grundlagen redan medgifver. An
ser utskottets förslag böra bifallas.
Frih. Raab, A. C., uttryckte sin fägnad öfver at
detta förslag i allmänhet rönt ett så gynsamt motta
gande, men hemställde derjemte om ett sådant til
ligg, som det grefve Lagerbjelke föreslagit, borde :
förslaget intagas (att öfverläggningarne skola röra all.
männa ärenden), -vore af behofvet påkalladt. Frih.
trodde ej något ständ kunna göra sig skyldigt till er
sådan brist på grannlagenhet att det skulle vilja ört
verlägga om en fråga som rör ett stånd särskildt.
Proposition gjordes först på hr von Hartmansdoffs
förslag, att ridderskapet och adeln skulle förklara ut-
skottets förslag hvarken nödigt eller nyttigt, hvil-
ken mening utan votering förkastades. Likaså hi
Printzenskölds, att 3 stånds sammanstämmande ön-
skan erfordrades för gemensam sammankomsts ut-
sättande. Deremot bifölls grefve Lagerbjelkes för-
slag, att det borde tilläggas att öfverläggingarne en-
dast kunna röra allmänna frågor.
Derefter förekommo en mängd särskilta utskotts-
betänkanden, som dels utan diskussion biföllos, dels
bordlades och dels lades till handlingarne.
Presteståndet.
Gårdagens aftonplenum.
Bevillningsutskottets betänkanden n:is 15 och 16
utgjorde föremäl för föredragningen. Det förra är
en återremiss på betänkandet n:o 3, angäende tull-
bevillningen. I afseende ä artikeln Metaller afträdde
ståndet från sitt och biträdde medständens beslut. ÅA
Tobak yrkade prof. Carlson en nedsättning till likhet
med af norska stortinget till 6 sk. pr I förhöjda tul-
leo. Tal. hade vid behandlingen af dechargebetän-
kandet, bland de anmärkningar som gjordes mot rege-
ringen, hört den förebräelsen atv så litet blifvit gjordt
för att tillvägabringa förening emellan och likhet uti
de förbundne rikenas kommerciella förhällanden. Dö
ständerna fordra detta af sin regering bör represen-
tationer väl ej underlåta att, hvad på den kan bero,
dertill bidraga, och dertill hörer att tullsatserna sät-
tas lika i båda länderna, för att ej befordra och upp-
muntra till smuggling rikena emellan. Prof. trodde
att tullen å Tobak borde bestämmas till 6 sk., på det
ej längst hela gränsen det vanliga smuggleriet skulle
få någon näring. .
Prostarne P. C. Arosenius och Lindberg trodde der-
emot, att i samma proportion som smuglingen varit
större då norska tullen var 5 sk. och den svenska 7,
skulle den förminskas, då den norska tullsatsen kom-
mer hädanefter att blifva 6 sk. För sin del önskade
dessa talare, lika högt som den föregående talaren,
harmopi i tullagstifningen båda rikena emellan, men
trodde denna ej beredas genom en nedsättning af 1
sk. på Tobaken, hvilken nedsättning, genom förmin-
skad tull ä den lofliga importen på rikets öfriga
kust, skulle blifva alltför känbar för statsverket. —
Ständet vidblef sitt beslut.
Tullen ä Vin hade ståndet uppskjutit till dess brän-
vinsbeskattningen vore bestämd. Två stånd hade gil-
lat utskottets tullsats, och utskottet vidblifver sin be
stämning, då det ej kan finna att vin och bränvin stå
i det omedelbara förhållande till hvarandra; att de
icke hvar för sig kunna afgöras. Ståndet vidhöll
dock sitt beslut, att ej bestämma tullen å vin förrän
bränvinsfrågan blifvit afgjord. 4
Vid artikeln Sparrar vidblef ståndet bäde sin derå
gifna definition och bestämda tullsats. Ständet antog
adelns inbjudning vid 5 och 13 44 af tulltaxeunder-
rättelserna; på den 15 vidhölls förut fattadt beslut;
den 22 godkändes. : .
Bevillningsutskottets betänkande n:o 16, med för-
slag till voteringspropositioner, bifölls. Vid de fall,
då ståndet ej antog de gjorda inbjudningarne att bi-
träda de öfriga ståndens beslut, gillades voteringspro-
positionerna.
Borgareståndet.
Gårdagens aftonplenum upptogs med föredragnin-
gen af bevillningsutskottets utlåtande n:o 15, i an-
ledning af erhållen återremiss i vissa delar af betän-
kandet n:o 3, angående tullbevillningen, samt af
samma utskotts memorial n:o 16, i anledning af riks-
ständens olika beslut angående tullbevillningen. Det
förstnämnda utlåtandet gillades till alla delar och det
sistnämnde föranledde ingen märkelig diskussion förrän
vid voteringspropositionen n:o 73, angående införsels-
tull å socker, i hvilken punkt ständet med 31 röster
emot 16 frånträdde sitt förra beslut och antog utskot-
tets inbjudning om en tull af 5 skillingar för skål-
pundet. Med denna punkt slutade föredragningen.
Bondeståndet.
Plenum i går afton.
Efter en längre protokollsjustering föredrogs en mo-
ion af Bengt Gudmundsson, syftande att få bränvins-
jevillningsfrågan hänvisad till bevillningsutskottets hand-
äggning i stället för att den vid denna riksdag hit-
ntills blifvit behandlad af särskilda utskottet. Motio-
hären utvecklade dels i ett vidlyftigt skriftligt anfö-
ande, dels under flera muntliga föredrag sina skäl,
nemtade ur ätskilliga paragrafer af grundlagarne, att
inse för grundlagsstridigt att uppdraga bevillnings-
rågors behandling åt något annat utskott än bevill-
ningsutskottet, samt förordade nu, att man måtte göra
valt på den grundlagsvidriga väg man kommit att be-
räda genom de tre öfriga ständens beslut om upp:
lragandet ät särskilda utskottet att äfven behandla
rågan om bränvinsbevillningen. För helgden af de
grundlagen stadgade former påkaliade han ståndets
nedverkan och ansäg det värdigt bondeståndet att, så-
om den grundlagliga ordningens anhängare, återföra
rågan i dess grundlagliga skick genom att söka me-
lelst inbjudningar förmå de öfriga stånden att ätergå
rån den beträdda banan.
En betydlig majoritet af ständet förklarade sig in-
tämma i Bengt Gudmundssons motion.
Förre talman Nils Persson var den förste som upp-
rädde emot motionen; han ansäg att om nägot varit
tt invända emot grundlagligbeten af det uppdrag
om tre stånd gifvit särskilda utskottet, så hade sädant
ort framställas innan bondeständet utsett ledamöter
ill detta utskott, och dä hade konstitutionsutskottet
Nlifvit domare i saken. Då likväl någon sådan an-
närkning i rättan tid ej framkom, utan ståndet tvert-
m behandlat särskilda utskottets första förslag i fråga
m bränvinsbevillningen, så fann han motionen ej
unna föranleda någon ätgärd, utan önskade att Bengt
sudmundsson måtte ätertaga sin motion.
Många instämde med förre talmannen Nils Persson.
Ola Månsson fann förre talaren hafva uttryckt de
sigter han velat uttala, och tillade hufvudsakligen
lott, att han ansäg grundlagen gifva full rätt åt tre
tänd att hänskjuta hvarje ärende som helst, i hvilket
tänderna ega besluta, till ett särskildt utskotts be-
andling. I detta fall hada deaecsentom icke någon