af representanterna för Stockholm, vore detsamina
som att utbyta klassvalen mot allmänna val, hvilket
strede mot hvad som gäller för representationen i sin
helhet. För förslaget talade grefve Lagerbjelke, fri-
herrarne Raab, 4. C., och Stjernstedt, samt hr Adel-
borg. Med förslaget åsyftades ingenting annat än att
sätta Stockholm i samma kategori som andra städer.
Stockholm borde väl ej mera än t. ex. Mariefred och
Trosa förmenas att välja sina representanter ur hvil-
ken klass af borgare det behagade. Proposition gjor-
des på hr von Hartmansdorffs bemställan att utskot-
tets förslag borde anses hvarken nödigt eller nyttigt,,
hvilken äsigt vid anställd, af hr Printzensköld begärd,
votering förkastades med 27 nej mot 18 ja och blef
således förslaget af det höglofliga ständet antaget att
hvila till nästa riksdag.
Derefter förekom samma utskotts memorial n:o 18,
med förslag till ett så lydande nytt moment af 26 s
riksdagsordningen : Stånden vare medgifvet att på ett
rum till gemensam öfverläggning sammanträda, likväl
utan rättighet att der besluta; och före dervid landt-
marskalken ordet. Önskar ett stånd sådant samman-
träde, varden öfriga stånden derom och om föremålet
för den äskade öfverläggningen underrättade. Biträder
något stånd denna önskan, skall sammanträde af alla
stånden ske. Landtmarskalk och talmännen öfverens-
komme om tid och ställe för sammanträdet och varde
kallelse af landtmarskalken utfärdad. Med anslag till
sådant sammanträde förhålles såsom om anslag till stån-
dens plena sagdt är. I sammanhang härmed före-.
:slär utskottet några ändringar i ätskilliga andra 8S.
af R. O. och R. F.
Öfver det sälunda föreslagna grundlagstillägget yt-
trade sig först
Hr von Hartmansdorff. Första frågan bör vara den:
hvad skall vara föremål för dessa gemensamma öf-.
werläggningar? Riksdagsordningen nämner gemen-
samma frägor och sådana som röra hvarje stånd sär-
skildt. Naturligtvis borde vid dessa sammankomster
ej förekomma andra än allmänna frågor. Men un-
der oroliga tider kunde det möjligen hända att man
droge under öfverläggning sådana som väl tyckas stå
på gränsan till de allmänna, men egentligen angä
nägot särskildt stånd; t. ex. frågan om bänkmän hos
adeln: Om ett ständ begärde att få öfverlägga an-
gående en sådan fråga och ett annat stånd förenade
sig dermed, skulle man kunna vägra det? Det hade
derföre bort vara närmare bestämdt, hvilka frågor
kunna komma under öfverläggning vid dessa ge-
mensamma sammankomster, nemligen att det bör
wara allmänna frågor. Dernäst kommer frågan: vore
det skäl att hålla sädana gemensamma sammankom-
ster? Vinnes dermed någonting af särdeles vigt?
Talaren hade sjelf flera gånger deltagit i sådana
samqväm, v ex. vid 1840 ärs riksdag, då represen-
tationsfrägan förevar, men ej funnit dem gagna till
nägonting. Det har eö blifvit bestämdt, om proto-
koll skall föras vid dessa sammankomster, eller hvem
som skall föra det, eller om protokollen skola tryc-
kas. Ej heller om åhörare må ega tillträde. Der-
emot har utskottet ansett sig böra bestämma, hvem
som skall utsätta tid och ställe för dessa samman-
träden, och till hvad ansvar den gör sig förfallen,
som vid ständens gemensamma sammanträden den
andre med hugg och slag öfverfaller, hvilket tycks
förutsätta att utskottet ansett ej mycken enighet kom-
ma att räda vid dessa tillfällen. Det vore äfven en
fara förenad med dessa sammanträden. Om plena
hölls genast efter dem, och en stor talareförmåga nyss
förut bänfört sinnena åt ett visst håll, så kunde det
lätt hända att beslut fattades, som man sedan kom-
sme att ångra. Man äfventyrade på det sättet att få
ett slags enkammarsystem. Talaren hade ingenting
emot att sådana gemensamma sammankomster hällas,
han hade sjelf flera gånger deltagit i dem; men de
böra vara enskilta, det bör ej stadgas nägonting der-
om i grundlagen. Talaren slutade derföre med att
anse förslaget hvarken nödigt eller nyttigt.
Grefve Lagerbjelke genomgick och gendref punkt
för punkt hvar och en af de anmärkningar, som af
den föregående talaren blifvit gjorda mot utskottets
förslag. Ar von Hartmansdorff hade anmärkt att
det ej i förslaget blifvit bestämdt, om protokoll
skulle föras vid dessa sammankomster, och hvem
som skulle föra dem. Men grundlagen innehål-
ler ej heller någonting om huru det i detta af-
seende bör förfaras, nu då stånden sammanträda
hvart och ett för sig. Detta beror säledes på
ständen att sjelfva afgöra. Likaså hvad åhörare på
läktaren bevräffar; derom innehåller ej heller nu
grundlagen nägonting. Den föregående talaren har
vidare anfört som en inkonseqvens, att ehuru försla-
get i dessa hänseenacn ej innehåller någonting, före-
skrifver det likväl att tilen för de gemensamma sam-
mankomsterna skall bestämmas af landtmarskalken
och de öfriga ståndens talmän; men detta har natur-
ligtvis skett derföre, att ej någon kollision mellan
dessa sammankomster och ståndens särskilda plena
må ega rum. Hr v. Hartmansdorff har vidare gjort
sig lustig öfver att det blifvit föreskrifvet till hvad
ansvar den gör sig förfallen som med hugg och
slag, någon annan öfverfaller; han borde dock ha er-
änrat sig, att detta är ett lika stadgande med det
som redan i grundlagen är intaget med afseende på
uppträden inom de särskilda stånden. Den föregående
talaren har också anmärkt, att en stor talare skulle
kunna föranleda till förhastade beslut. Men, för det
första, kan sådant inträffa äfven nu, ehuru inom
hvarje ständ särskildt; och för det andra torde det
väl blifva svårt att utsätta de gemensamma samman ,
komsterna på så lagom lång tid förut, att de andra
plena skulle kunna komma straxt efter. — Grefven
fästade derefter uppmärksamheten på att den största
olägenheten af värt nuvarande representationssätt är
just den; att de olika stånden stå i alltför liten berö-
ring med hvarandra, att skäl som framföras i ett
ständ gå förlorade för de öfriga ständen, ehuru de
mången gång skulle kunnat inverka på de öfriga
ståndens beslut. Det vore derföre ganska sanno-
Jikt att dessa sammankomster skulle blifva af mycken
nytta. Hr von Hartmansdorff bar sagt, att de äfven
nu kunde ske, ehuru derom ingenting föreskrifves i
grundlagen. Men i de sammankomster, som nu ega
rum, deltaga endast likatänkande; i de nu föreslagna
skulle äfven olika tänkande sammanträffa, hvilket
skulle medföra en betydlig nytta. I ett afseende
medgaf talaren att hr von Hartmansdorff egde rätt,
nemligen att dessa öfverläggningar böra angå all-
männa frägor. Det hade aldrig fallit utskottet in, att
två ständ kunde begära att få öfverlägga om ett an-
nat ständs enskilda frägor. Emellertid ville talaren
gerna att ett så beskaffadt tillägg måtte göras i det
föreslagna momentet, att öfverläggningen skall angå
pallmänna vid riksdagen under öfverläggning varande
änmnenr.
Hr Adelborg ansåg äfven, i likhet med grefve La-
gerbjelke, att en stor fördel skulle uppstå af dylika
gemensamma öfverläggningar, men höll före att för-
slaget bort innehälla, att efter dylik gemensam öf-
verläggning borde de särskilda ständen omedelbart
sammanträda och utan vidare diskussion besluta.
Trodde likväl att man borde nöja sig med förslaget
, ådant det är och önskade det derföre framgång.
rv Printzensköld ansäg sig — trogen den grundsats
han a. Itid sökt göra gällande, nemligen att vär re-
presentav.onsförfattning ej behöfver nägon förändring
eller förbät. ViDg — ej behöfva uttala något omdöme
den föreslagna grundlagsförändringen.
04 ttan a. jr
Nver ny vsccerlig MN Synas som skulle möjligen något
mm mm m ke mm - LL
NR R a— be