motivera förvägrandet af kaparebref åt enskil-
da; men det är klart, att samma grundsatts
strider mot förstörandet af privat egendom till
lands, som icke inbringar någon verklig för-
del. Amiral Plumridge medgaf också verk-
ligen i sin egen proklamation vid Uleåborg,
att det var hans pligt och afsigtatt icke till-
foga privata personer eller deras egendom
skada eller förlust, utan blott att förstöra kej-
sarens af Ryssland fästningar oeh försvars-
verk, skepp och egendomar,. Den fråga, hr
Gibson framställde och som snarare undveks
än besvarades af sir J. Graham, var: om de
skepp och sjömagasiner, som förstördes ge-
nom denna brand, voro privategendom eller
om de hörde till den kejserliga regeringens
marinetablissenenter. Några af berättelserna
från de anställda officerarne vittna uttryckli-
gen om att de tjärtunnor o. s. v., som för-
stördes vid Brahestad, voro märkta med den
kejserliga kronan och att mjölförrådet, som
man man ansåg för privat egendom, skona-
des. Vi vilja derför icke tillägga dervarande
officerare någon önskan att på ett lättsinnigt
sätt förorätta inbyggarne på Finlands kust el-
ler öfverskrida amiralens instruktioner; men
vi kunna ej utan förbehåll vara ense med för-
sta amiralitetslorden deri, att uppbrännandet
af timmerstaplar, som betäckte två mils ut-
sträckning, var strängt taget ett rättmätigt för-
störande af krigsförråd; ty efter samma regel
måste nästan alla varuförråd, som äro hopade
till utförsel i Rysslands handelsstäder, lemnas
åt förstörelsen. Finlands öde är särdeles
hårdt. Det är knappt ett halft århundrade
sedan denna provins frånslets Sverge i ett
krig, som till en stor del hade sin orsak i ko-
nungens af Sverge trohet mot vårt land, och nu
straffa vi finnarne för det de äro ryssar, i det
vi ödelägga deras kuster i en strid, hvars an-
ledning och kanske till och med tillvaro san-
nolikt är obekant under Europas nordligast
bebodda breddgrader.
Det Uleåborgska cirkuläret har följande ly-
delse:
Berättelse om en afdelnings af Engelska flot-
tan härjande framfart i Uleåborgs stad och
dess omgifningar oen I, 2 och 3 Juni 1854.
Den 30 Maj kl. 3 e. m. varsnades stark rök upp-
stiga frän trakten af Brahestad. Om natten ingick
underrättelse, att en engelsk eskader under amiral
Plumridge, bestäende af ångfartygen Leopard, Odin
och tvenne andra dylika, om tillsammans trettio 68-
pundiga och tjugufyra 32-pundiga kanoner och med
besättning af ett tusen tio man, inlupit i hamnen,
utan vidare omständigheter utlagt båtar och stuckit
eld på beckbruket, skeppsvarfven, magasinerna och
nis större fartyg, af hvilka fem varande under bygg-
nad. Väl hoppades man, att den qvarliggande isen
ännu skulle skydda Uleåborg, men om eftermiddagen
den 1 Juni hade isen skingrats, och förenämnde eska-
der syntes sträfvande hität. Af Brahestads sorgliga
öde uppmanad, utskickade nu staden en parlamentär
med förfrägan om hvad amiralen ämnade vidtaga
med vär i alla afseenden försvarlösa stad? Till svar
Jemnades en kungörelse i fem exemplar af innehåll:
Engelska amiralen skall icke skada eller förstöra
aenskilde personer eller deras egendom. Han ämnar
endast förstöra befästningar, försvarsverken och egen-
dom tillhörig Ryska Kejsaren. Så länge invänar-
one förblifva stilla i sina boningar skola de blifva
beskyddade, men skulle de bispringa ryska trupper
na, skola de behandlas som fiender. Engelska ami-
ralen önskar, att qvionor och barn skola skickas
utom staden. FEennes Brittiska Majestäts skepp
Leopard. Uleåborg den 1 Juni 1854.
Thomas Plumridge, contre amiral.
Vid äterkomsten afgaf parlamentären följande b
sked: Efter kungörelsens genomgående anförde ja
som hvarken kejserlig rysk egendom eller befästnin,
icke heller nägon rysk milivär finnes i staden, så to -
de den intet ondt vederfaras! Amiralen invände
köpmännens magasiner skola undersökas, huruvida d:
ionehafva krigskontraband; staden eger dessutom et:
betydligt antal skepp under byggnad och ett stort
upplag af bjelkar, plankor, sparrar, stockar, tjära
och bräder, hvilka skola förstöras. Parlamentären:
men allt detta är enskild, således af hr amiralen
fri förklarad egendom; den är ingalunda ämnad för
krigsbruk, men tvertom till export på England, hvar-
med staden sedan urminnes tider stätt i detvänskap
ligaste: handelsförhållande; en stor del deraf tillhörer
dessutom engelsmän, hvilka densamma betalt, och
skeppen äro till en betydlig del af våra yngre köp-
män byggda med engelska förskotter. Amiralen: allt
detta gör mig ondt, men jag måste uppfylla min
skyldighet, och om mina landsmän här ega något,
som förstöres, kunna de hos sin regering derföre söka
ersättning. Mina operationer begynna efter tio mi-
nuter! vi hafva båtar i mängd: j skolen snart få er-
fara det.
Klockan 12 om natten utsändes, utom 12 åt annat
håll, 17 väl bemannade och ibland dem 8 med ka-
noner försedda båtar, hvilka i linie uppställdes 30 :
40 alnar från stadens strand. Vakter utsattes af det
nu landsatta manskapet och detachementer utskicka-
des för att inhemta kunskap om sanningen af parla-
mentärens uppgifter. Tvenne af fattiga sterbhus ut
hyrda gårdar, den ena till bostad för länets guvernör,
den andra, der tjugu st. kosacker varit inqvarterade,
ämnade man uppbränna; af fruktan för att staden
kunde råka i fara afstod man dock från detta dåd
med vilkor, att nödig proviant inom 3 timmar skulle,
emot erhållande af ersättning derföre, aflefvereras till
eskadern och, om detta icke uppfylldes, skulle sta
den, på gifven signal, bombarderas.
Klockan omkring 2 om morgonen den 2 Juni lös-
släpptes mordenglarne, och snart stodo 13 st. fartyg,
af hvilka 6 större skepp å stapeln, 7 skeppsvarf med
å dem befintligt virke, bostäder, kaserner med ma-
ste-trä, smedjor m. m., tjärhofvet med omtrent 15,000
tunnor tjära, hela sundsbacken med 15 å 20 skepps-
jaster bjelkar, plankor och stockar, 60 magasiner med
i dem befintliga egodelar, flere tusen famnar kastved
och hela den kostsamma hamnpålningen med sina
bråbänkar m. m. i ryslig brand. Denna förfärliga
brasa, som likt ett af storm uppjagadt haf dref sina
svallande vågor upp öfver skyarna, var också i den
fjesa nordiska vårnatten lika fasaväckande som med
förskräckelse föresedd, helst som stadens oundvikliga
förstörelse deraf, under den utomordentligt torra vä-
derleken syntes vara en gifven följd; men Försynen
Jade annorlunda beslutat. Vinden, som hela före-
gående dagen och ännu före antändningen ifrån nord-
vest skulle hafva öfversvämmat staden med eld, ka-
stade sig i ett tu till nordost och växte till storm.
Mörka, vattendigra skyar ilade derjemte, drifoa af
stormen, öfver staden, och nedstörtande regnskurar
med snöslagg bidrogo, om icke att qväfva, åt-
minstone att hedja den allt härjande elden, som
ifrån hiskliga rökstoder emellanåt uppflammade och
ännu i 14 dagar rufade på det förstördas lemningar.
rt ÅR RR RR RR RR RR RR RR ne