Södra posterna ha endast bragt oss danska blad till och med den 8 dennes. Berlingske Tidende innehåller en telegrafdepesch från Konstantinopel af den 26 Juni, enligt hvilken prins Napoleon och general Arnaud afgått till Varna. I dag ankommen finsk post medförde tidningar från Petersburg af den 2 och från Helsingfors af den 6 dennes; hvilka dock icke innehålla några underrättelser af vigt. DANMARE. Det danske Broderskabs målskjutningsfest den 5 bivistades af konungen. Prosten Mellin från N. Wram i Skåne (vår bekante novellförfattare) var närvarande och bragte konung Fredrik det svenska folkets helsning, hvarpå konungen svarade genom att egenhändigt dekorera prosten Mellin med Dannebrogsorden. Genom hr Messerschmidts jun. skott blef konung Fredrik fogelkung. Professor Hansteen, den berömde norske vetenskapsmannen uppehåller sig för närvarande i Köpenhamn. FINLAND. Från Uleåborg skrifves den 25 Juni: Till lugnande af dem som möjligen kunna hysa alltför öfvirdrifna föreställningar om här rådande elände, må nämnas ett par ord om några förhällanden på vår ort, hvilka hittills ej blifvit berörda uti landets tidningar. — Det förhandenvarande kriget och den mordbrand, som öfvergätt Uleåborg, har visserligen tvungit yxen på varfven att tystna och hämmat sjöfarten; men uti hvilken af Finlands sjöstäder är ej förhållandet detsamma, ehuru fienden ej ännu der anställt några förödelser? Engelsmännen hafva onekligen förorsakat högst kännbara förluster ät åtskilliga handelshus, men eländet bland den mindre bemedlade folkklassen torde ej vara särdeles stort, då hvarken stadens fattigstyrelse eller magistrat ännu behöft vidtaga nägra åtgärder i detta afseende. Det enda som blifvit gjordt är, att stadens handelssocietet be slutit, att mot en nedsatt dagspenning af 30 till 35 kop. s:r använda alla ortens arbetskarlar, som anmäla sig till arbete. Lifsmedlen äro äfven här billiga, isynnerhet som fisktillgängen varit särdeles rik. De arbetare som genom varfvens förstöring blefvo lidande och kanhända brödlöse, tillhöra icke vår ort, utan södra Österbottens socknar, som hvarje är förse omkring ?7, af vära skeppsbyggnader med timmermän, hvilka nu blifvit nödsakade att ätervända till sina hemorter. Längre fram på sommaren eller först i vinter torde man med säkerhet emotse och bestämma huru djupt kriget kommer att ingripa uti den fattigare klassens ekonomiska horoskop, sedan nemligen ärets skörd och fiskeriet samt möjligen sig yppande nya arbetsoch inkomstkällor blifvit kända eller röjt sitt inflytande. Sälunda är det i hvarje afseende för mycket långsynt att nu redan se sakerna i svart; i synnerhet som vi befinna oss i det lyckliga läge, som en gränseort vanligen och företrädesvis nu bör anses njuta. Nuvarande förhällanden torde ock framkalla en liflig kommunikation med grannstaten Sverge, i synnerhet till lands, om nemligen fienden under sommarmånaderna fullständigt skulle anses kunna spärra kustfarten norrut, hvilket knappt torde vara att befara, så mycket mindre som man uti telegrafanläggningar 0. s. Vv. troligen innan kort kommer att finna varningar och skydd för öfverrumplingar. Morgonbladet meddelar följande utdrag ur ett bref från gamla Karleby, hvarilemnas några upplysningar om affären med engelsmännen den 7 Juni: Kl. 2 e. m. s. d. hade först generalmajor v. Wendt, för tillfället stadd uppå en rekognoscering i stadens närhet, erhållit underrättelse om de tvenne fientliga ängfartygens annalkande. Den uppå enskild persons förslag af staden samt Kelviä, Gamla Karleby och Kronoby socknar gemensamt ordnade telegrafeller signaleringsinrättniog fortfor att anmäla fiendens närmande, som slutligen äfven blef synligt för en hvar. Kl. inemot 9 på aftonen kastade ångfartygen ankar X stadens redd, belägen omkring 1, sjömil frän staden. Kort derefter utsändes de nio barkasserna, hvilka man med en egen känsla säg närma sig stranden. Allt utvisade, att de icke fruktade motständ, ty kanonerna voro icke laddade och man såg befälet i maklig ro röka cigarr och bekika omgifningarne. Sedan hela landstigningseskadern framkommit uppå ringa afständ från land emellan Halkokaarri udde (der militären och de frivillige voro dolde bakom byggnader och barrikader) och sundmynningen, utskickades parlamentärslupen. Dä denna kommit intill möljan vid sundmynningen, stego derur i land tvenne officerare, hvilka ä halfva afståndet emellan handlanden Sneckendahls bränneri och sundmynningen möttes af t. f. borgmästaren Roos jemte tolk och tvenne andra personer, som af intresse medföljde. Efter det parlamentären framräckt en på svenska språket författad deklaration af enahanda lydelse med den i Brahestad och Uleåborg förevisade, och tillika framställt åtskilliga förfrågningar, svarades frän vår sida: V: äro af vår regering förbjudne att inträda i hvarje slags underhandling med fienden. Genom edert uppträdande i Brahestad och Uleäborg är besökets afsigt och ändamål oss redan kändt. Vi haintet vidare att svara; gören hvad j viljen. Detta korta, bestämda samt intet upplysande svar behagade ej de parlamenterande officerarne, helst de derjemte, till vidare svar uppå deras enträgna frågor, förständigades att vända sig till generalguvernören i Helsingfors. Härmed afbröts frän vär sida all vidare underhandling, och de engelska officerarne, som enträget önskade att under parlamentariskt skydd göra ett besök eller rättare en rekognoscering i staden, erinrades ait ätergå till sin slup, ty det vore dem icke tillået ot i deras närvarande egenskap träda längre upp på land. Dermed åtskildes man. Vid återkomsten till sitt folk, skulle parlamentären, enligt fängarnes berättelse, sagt: Vi ha fått ett sturskt svar i land; gossar, jag tror att vi få slåss i qväll. Omedelbarligen efter det parlamentärernes svar meddelats de öfriga båtarne, såg man laddning af kanoner och gevär verkställas, På vär sida väntade man landstigning, som skulle vara signal till stridens början, men då fienden dröjde dermed och parlamentärbåten, efter nedtagen flagg, fortsatte lodning af farvattnet, lossades den första salvan från de tvenne fältkanonerna. — Om förloppet af sjelfva striden är brefskrifvarens berättelse öfverensstämmande med vär förra berättelse. Bland de frivillige hade genom kallblodighet och sikra skott guldoch silfverarbetaren Chorin, viktualiehandlaren Lassander och bönderne, bröderne Kankonen förnämligast utmärkt sig Torneåboarne prisa i flera bref sina vänner och grannar i Haparanda, hvilka de säga sig ha att tacka för sin stads räddning fråu undergång. RYSSLAND. Ett bref till Riga Tidning af den 1 Juni innehåller följande: Ni känner att 10 verst från Riga, vid den kanal som bildar sjön Stints utlopp i hafvet och kallas Mählgraben, 16 kanonslupar blifvit byggda på H. M. Kejsarens befallning ; deras bestämmelse är att hålla fienden aflägsnad ifrän Lifflands kuster, och deras besättning skall, utom befälhafvaren, officerarne och matroserna från korvetten Navarino, bestä af 900 man milis, rekryterade dels bland invånarne i de invid Dina belägna guvernementen i Liffland och Kurland, dels bland dem i östersjöprvvinserna. Den sålunda sammansatta bataljonen skall kommenderas af kaptenlöjtnanten Istomin, f. d. befälhafvare på Navarino, samt ställas till kommenderandens en chef öfver trupperna i Liffland disposition. Sluparne blsfvo enligt hög befallning färdiga den 1 Juni, och i dag gingo de, efter en högtidlig invigniog och urvder en stor ar QQ 22 nn Ver I? 8 CE FÖRE