Södra posterna ha endast bragt oss dan-
ska blad till och med den 8 dennes. Ber-
lingske Tidende innehåller en telegrafdepesch
från Konstantinopel af den 26 Juni, enligt
hvilken prins Napoleon och general Arnaud af-
gått till Varna.
I dag ankommen finsk post medförde tid-
ningar från Petersburg af den 2 och från Hel-
singfors af den 6 dennes; hvilka dock icke
innehålla några underrättelser af vigt.
DANMARE.
Det danske Broderskabs målskjutningsfest
den 5 bivistades af konungen. Prosten Mellin
från N. Wram i Skåne (vår bekante novell-
författare) var närvarande och bragte konung
Fredrik det svenska folkets helsning, hvarpå
konungen svarade genom att egenhändigt de-
korera prosten Mellin med Dannebrogsorden.
Genom hr Messerschmidts jun. skott blef ko-
nung Fredrik fogelkung.
Professor Hansteen, den berömde norske
vetenskapsmannen uppehåller sig för närva-
rande i Köpenhamn.
FINLAND.
Från Uleåborg skrifves den 25 Juni:
Till lugnande af dem som möjligen kunna hysa
alltför öfvirdrifna föreställningar om här rådande
elände, må nämnas ett par ord om några förhällan-
den på vår ort, hvilka hittills ej blifvit berörda uti
landets tidningar. — Det förhandenvarande kriget och
den mordbrand, som öfvergätt Uleåborg, har visser-
ligen tvungit yxen på varfven att tystna och hämmat
sjöfarten; men uti hvilken af Finlands sjöstäder är
ej förhållandet detsamma, ehuru fienden ej ännu der
anställt några förödelser? Engelsmännen hafva onek-
ligen förorsakat högst kännbara förluster ät åtskilliga
handelshus, men eländet bland den mindre bemed-
lade folkklassen torde ej vara särdeles stort, då hvar-
ken stadens fattigstyrelse eller magistrat ännu behöft
vidtaga nägra åtgärder i detta afseende. Det enda
som blifvit gjordt är, att stadens handelssocietet be
slutit, att mot en nedsatt dagspenning af 30 till 35
kop. s:r använda alla ortens arbetskarlar, som an-
mäla sig till arbete. Lifsmedlen äro äfven här bil-
liga, isynnerhet som fisktillgängen varit särdeles rik.
De arbetare som genom varfvens förstöring blefvo
lidande och kanhända brödlöse, tillhöra icke vår ort,
utan södra Österbottens socknar, som hvarje är förse
omkring ?7, af vära skeppsbyggnader med timmermän,
hvilka nu blifvit nödsakade att ätervända till sina
hemorter. Längre fram på sommaren eller först i
vinter torde man med säkerhet emotse och bestämma
huru djupt kriget kommer att ingripa uti den fatti-
gare klassens ekonomiska horoskop, sedan nemligen
ärets skörd och fiskeriet samt möjligen sig yppande
nya arbets- och inkomstkällor blifvit kända eller röjt
sitt inflytande. Sälunda är det i hvarje afseende för
mycket långsynt att nu redan se sakerna i svart; i
synnerhet som vi befinna oss i det lyckliga läge, som
en gränseort vanligen och företrädesvis nu bör anses
njuta. Nuvarande förhällanden torde ock framkalla
en liflig kommunikation med grannstaten Sverge, i
synnerhet till lands, om nemligen fienden under som-
marmånaderna fullständigt skulle anses kunna spärra
kustfarten norrut, hvilket knappt torde vara att be-
fara, så mycket mindre som man uti telegrafanlägg-
ningar 0. s. Vv. troligen innan kort kommer att finna
varningar och skydd för öfverrumplingar.
Morgonbladet meddelar följande utdrag ur
ett bref från gamla Karleby, hvarilemnas nå-
gra upplysningar om affären med engelsmän-
nen den 7 Juni:
Kl. 2 e. m. s. d. hade först generalmajor v. Wendt,
för tillfället stadd uppå en rekognoscering i stadens
närhet, erhållit underrättelse om de tvenne fientliga
ängfartygens annalkande. Den uppå enskild persons
förslag af staden samt Kelviä, Gamla Karleby och
Kronoby socknar gemensamt ordnade telegraf- eller
signaleringsinrättniog fortfor att anmäla fiendens när-
mande, som slutligen äfven blef synligt för en hvar.
Kl. inemot 9 på aftonen kastade ångfartygen ankar
X stadens redd, belägen omkring 1, sjömil frän sta-
den. Kort derefter utsändes de nio barkasserna, hvilka
man med en egen känsla säg närma sig stranden.
Allt utvisade, att de icke fruktade motständ, ty kano-
nerna voro icke laddade och man såg befälet i maklig
ro röka cigarr och bekika omgifningarne. Sedan hela
landstigningseskadern framkommit uppå ringa afständ
från land emellan Halkokaarri udde (der militären och
de frivillige voro dolde bakom byggnader och barri-
kader) och sundmynningen, utskickades parlamen-
tärslupen. Dä denna kommit intill möljan vid sund-
mynningen, stego derur i land tvenne officerare,
hvilka ä halfva afståndet emellan handlanden Snec-
kendahls bränneri och sundmynningen möttes af t. f.
borgmästaren Roos jemte tolk och tvenne andra per-
soner, som af intresse medföljde. Efter det parla-
mentären framräckt en på svenska språket författad
deklaration af enahanda lydelse med den i Brahe-
stad och Uleåborg förevisade, och tillika framställt
åtskilliga förfrågningar, svarades frän vår sida: V:
äro af vår regering förbjudne att inträda i hvarje
slags underhandling med fienden. Genom edert upp-
trädande i Brahestad och Uleäborg är besökets afsigt
och ändamål oss redan kändt. Vi haintet vidare att
svara; gören hvad j viljen. Detta korta, bestämda
samt intet upplysande svar behagade ej de parlamen-
terande officerarne, helst de derjemte, till vidare
svar uppå deras enträgna frågor, förständigades att
vända sig till generalguvernören i Helsingfors. Här-
med afbröts frän vär sida all vidare underhandling,
och de engelska officerarne, som enträget önskade
att under parlamentariskt skydd göra ett besök eller
rättare en rekognoscering i staden, erinrades ait
ätergå till sin slup, ty det vore dem icke tillået ot
i deras närvarande egenskap träda längre upp på
land. Dermed åtskildes man. Vid återkomsten till
sitt folk, skulle parlamentären, enligt fängarnes be-
rättelse, sagt: Vi ha fått ett sturskt svar i land;
gossar, jag tror att vi få slåss i qväll. Omedelbar-
ligen efter det parlamentärernes svar meddelats de
öfriga båtarne, såg man laddning af kanoner och ge-
vär verkställas, På vär sida väntade man landstig-
ning, som skulle vara signal till stridens början, men
då fienden dröjde dermed och parlamentärbåten, ef-
ter nedtagen flagg, fortsatte lodning af farvattnet,
lossades den första salvan från de tvenne fältkano-
nerna. — Om förloppet af sjelfva striden är bref-
skrifvarens berättelse öfverensstämmande med vär
förra berättelse. Bland de frivillige hade genom kall-
blodighet och sikra skott guld- och silfverarbetaren
Chorin, viktualiehandlaren Lassander och bönderne,
bröderne Kankonen förnämligast utmärkt sig
Torneåboarne prisa i flera bref sina vänner
och grannar i Haparanda, hvilka de säga sig
ha att tacka för sin stads räddning fråu un-
dergång.
RYSSLAND.
Ett bref till Riga Tidning af den 1 Juni
innehåller följande:
Ni känner att 10 verst från Riga, vid den kanal
som bildar sjön Stints utlopp i hafvet och kallas
Mählgraben, 16 kanonslupar blifvit byggda på H. M.
Kejsarens befallning ; deras bestämmelse är att hålla
fienden aflägsnad ifrän Lifflands kuster, och deras
besättning skall, utom befälhafvaren, officerarne och
matroserna från korvetten Navarino, bestä af 900 man
milis, rekryterade dels bland invånarne i de invid
Dina belägna guvernementen i Liffland och Kurland,
dels bland dem i östersjöprvvinserna. Den sålunda
sammansatta bataljonen skall kommenderas af kapten-
löjtnanten Istomin, f. d. befälhafvare på Navarino,
samt ställas till kommenderandens en chef öfver trup-
perna i Liffland disposition. Sluparne blsfvo enligt
hög befallning färdiga den 1 Juni, och i dag gingo
de, efter en högtidlig invigniog och urvder en stor
ar QQ - 22 nn Ver I? 8
CE FÖRE