STOCKHOLM, den I Juli. — Sistlidne lördag afgjordes genom tre stånds sammanstämmande beslut frågan om decimalindelningens införande uti mått, mål och vigt. Redan på förhand hade vi förklarat vår åsigt vara, att, ehuru mera afseende bort fästas på de internationella förhållandena vid förslagets afgifvande, det under nuvarande omständigheter icke borde uppstå någon särdeles tvekan emellan att antaga det erbjudna eller att genom ett afslag ställa äfven denna reformfråga på en aflägsen, oviss framtid. Men i sammanhang med detta beslut återstår frågan om decimalindelningens införande i mynträkningen. Som man vet finnas icke mindre än 3:ne förslag att välja? på: regeringens, som till enhet antager en rdr rgs, delad i 100 ören; baron MWredes, redan för länge sedan väckta förslag att !g specie skulle till enhet antagasfoch likaledes delas uti 100 ören; samt hr Wallenbergs, hvarmed åsyftas dels en förbättring i lojeringen, dels ock att både sjelfva enheten och tiondedelen skulle blifva förut bekanta värden. Bankoutskottets betänkande tillstyrker K. M:ts nådiga proposition, men gifver inga särdeles välgrundade skäl hvarken för detta sitt tillstyrkande eller för det afslag hvarmed öfriga motioner drabbats. Inom ridderskapet och adeln har detta utskottets betänkande blifvit gilladt, men af presteoch borgarestånden är detsamma återremitteradt. Bondeståndet har utan gensägelse förfarit rigtigast, som beslutat uppskof med myntfrågans behandling till dess frågan om mått, mål och vigt blifvit afgjord, ty det är alldeles i omvänd ordning att först afgöra om myntenheten, innan man beslutat hvarken om sammanhang emellan mått, mål, vigt och mynt-enheterna skall ega rum, eller om huru beskaffad sjelfva vigtenheten kommer att blifva. Nu då detta är afgjordt är rätta tidpunkten att taga under ompröfning myntfrågan. Det visar sig då att af de 3:ne förslagen är regeringens det som tillkommit på de lösaste grunderna. Friherre Wredes förslag har till enhet en lika väl som riksgäldsriksdalern känd enhet, nemligen halfva riksgäldsriksdalern, gör derjemte möjligt bibehållandet af ett allmänt tillämpligt värdebegrepp, nemligen 6 sk. rgs; med bibehållande af nuvarande lojering kommer sjelfva myntstycket att väga Yo, af ett skålpund eller 100 riksort lika med 1 v. v. Hr Wallenbergs förslag har i afseende på lätthet i -öfvergången samma fördelar som frih. Wredes, men derjemte den af en förbättrad lojering, hvaremot, sedan viktualieskålpundet blifvit till vigtenhet antaget, hans förslag icke eger fördelen att såsom friherre Wredes stå uti ett centesimalt förhållande till vigtenheten. Regeringens förslag innebär hvarken en förbättring i lojeringen ej heller något så beskaffadt sammanhang med vigtenheten som frih. Wredes, utan afser uteslutande fördelen af att bibehålla den välbekanta riksgäldsriksdalern. Denna fördel torde vid närmare begrundande icke vara så särdeles stor, då man besinnar, att förslaget utan all barmhertighet bortkastar skillingen, hvilken i den mindre rörelsen tusentals gånger oftare förekommer än riksdalern. Den nya tiondelen såsom blif: vande 4 sk. 93, rst. rgs passar ej heller sär: deles väl in med nuvarande värden då der emot, om 40 sk. bko blir enheten, tiondedeler är 4 sk. bko, hvilket mycket lättar öfver gången. Enligt det kungliga förslaget skulle man om det blir antaget ej kunna betala jemnt Å sk. bko, hvilket är särdeles olämpligt bland annat derföre att det är att hoppas att vi få ett uniformt postporto å 4 sk. bko, som sagt är, 2 stånd hafva redan återremitterat betänkandet, hvilket verkligen synes tåla omarbetning, och det vore derföre önskvärdt om Bondeståndet äfven återremitterade detsamma, utan att med återremissen förknippa andra vilkor än decimalindelningens tillämpning på mynträkningen.