— — —
Borgareståndet.
Diskussion angående dechargebetänkandet.
En preliminärdiskussion uppstod dels i afseende ?
föredragningssättet för detta bettnkande dels i frågar
om den af utskottet beslutade riksrättens behörighet
Hr Björk ansåg betänkandet böra i sin belhet före.
dragas och ansåg inga särskilda bevis nödiga, utar
totalomdömet vara tillräckligt, huruvida konungen:
rådgifvare iakttagit rikets sannskyldiga nytta. Hi
Kock ansäg anmälan om riksrätten böra läggas til
bandlingarne, för att begrafvas i den djupaste glöm.
ska. Tal. ville visserligen ej antaga, att utskoitet:
beslut i afseende å riksrätten var ett hugskott; mer
gillade likväl icke detta utskottets beslut. Utskotte
hade oriktigt uppfattat och bedömt frågan, för hvil-
ken tal. äfven gjort sig reda. Af denna åsigt synes
Rikets Ständers justitieombudsman äfven hafva varit.
Han har vridit sig som en mask, då han sin plig!
likmätigt måst anklaga, der ban ej funnit skäl. 106
R. F. är den konstitutionella frihetens palladium,
som ej bör i oträngdt mål anlitas. Häri instämde
br Indebetou hufvudsakligen och ansåg dessutom ut
skottets värdighet nedsättas genom anställande af åta!
utan påföljd. Hr Ekholm avsåg deremot för sin del
att åtalet blifvit anstäldt derföre, att en af folket:
vigtigaste rättigheter blifvit förtrampad. Hvad förut
blifvit yttradt, att just.ombudsmancen vridit sig son:
en mask vid åtalets utförande, finge stä för hr Kocks
räkning. Just.ombudsmannen hade bort föra sina huf-
vudmäns talan och ej tillåta sig ett eget omdöme.
Br Gråå kunde ej gilla, att ständet satte sig till
doms öfver utskottets åtgöranden att anställa riksrätt.
Hr Stolpe deremot ansåg ständet, såsom principaler,
berättigadt att döma ö ver sin delegation, utskottet.
Öfver ståndets och utskottets dom står emellertid
svenska folkets och slutligen äfven framtidens, af
hvilka tal. hoppades det bästa för de klandrade råd-
gifvarpne. Grundlagsstiftarnes mening med 106 och
107 4 R. F. var, att de skulle blifva en jofursblixt
som slog sällan, men då den slog skulle slå till dö-
den, ej en teateråska, som möjligen förbländar mån-
gen, men dödar ingen och skrämmer högst få. Tal.
eansåg utskottets tillgöranden icke kunna hålla stånd
inför opinionen. Härefter öfverenskoms, att betän-
kandet skulle i sin belhet föredragas.
Hr Björck öppnade debatten i sjelfva hufvudfrägan.
Han var visserligen för sin del fortfarande af der
åsigt, att ständerna bordt begagna sig af sin rätt till
skattevägran för att uttrycka sitt missnöje med Konun-
gens rädgifvare och ästadkomma dessas aflägsnande.
Men då han ej lyckats göra denna mening gällande,
återstode ingen annan utväg än att begagna sig at
den rätt 107 S R. F. lemnar Rikets Ständer, att hos
Konungen tillkännsagifva det de anse rikets väl kräfva
att ur rädskammaren afiägsna de rädgifvare, som en-
ligt ständernas förmenande visat sig icke ha med nit,
skicklighet och drift utöfvat sitt embete. Härvid an-
säg talaren det vara hvarje representants rätt att ut
tala sig om systemet i dess helhet, med vidrörande
icke blott af de anmärkningar som lyckats vinna ma-
joritet ivom konstitutionsutskottet, utan ock dem som
der blifvit undertryckta, äfvensom att taga i skärskä-
dande regeringens tillgöranden under pågående riks-
dag.
Utgående från dessa grundsatser, och under er-
kännande att en och annan bland de anmärkningar
som lyckats vinna majoritet i utskottet kunde anses
vara af mindre vigt, ädagalade talaren i ett längre
sakrikt anförande, att konungens nuvarande rådgif-
vare alldeles icke förmätt göra sig reda för konunga
maktens ställning till folkmakten. Sålunda hafva de
kränkt Svenska folkets sjelfbeskattningsrätt genom
den behandling som blifvit skatteregleringsfrägan till
del. Vidare hafva de kränkt folkets rätt att dispo-
nera öfver statens inkomster genom ätgärderna i af-
seende pä bergslagsstaternas ordnande 0. s. v. Ut
folkets rätt att deltaga i lagstiftoiogen har egerin-
gen gjort ett ingrepp genom sin förordning om hem-
mansklyfningen. Genom sin proposition om förän.
åring af 61 regeringsformen har hon gjort ett yt
terlig re försök att inkräkta på ständernas beskat-
ningsrätt. Genom propositionen om tryckfriketsför-
ordningens utstrykande ur grundlagen har regerin-
gen slutligen gjort ett försök att fråntaga folket
dess dyrbaraste rättighet, som utgör dess förnämsta
värn mot regeringsmaktens godtycklighet under en
svag representation. Helt annat hade förhållandet
varit om regeringen lätit sitt förslag i detta hänse-
ende ätföljas af ett förslag som äsyftat representa-
tionens förstärkande. Något sådant har dock allde-
les icke afhörts.
Sä längt i afseende på hvad regeringen gjort.
Kommer derefter hvad hon icke gjort, i hvilket )än-
seende icke de minst grava anmärkningar ligga
henne till last. Hon har sälunda underlåtit snart
sagt alla de ätgärder som kunnat vara egnade att
föra fram folket på civilisationens bana. Alla de
stora, sedan längliga tider päyrkade och motsedda
reformerna hafva antirgen blifvit helt och hållet
RT st re—— -mmmammtmnas