gade, hade rådgifvarne bort tillstyrka en förkl:
ring deraf, hvarmed icke behöft dröjas till de
hela instruktioaen kan hinna omarbetas. Anmäri
ningen i 12:te punkten, angående tillsättninge
af kyrkoherde i Hedemora pastorat, vore, efic
talareos förmenade, obefogad. Han ville ej tal
om personer, men rådgifvarne hade haft rätt, ett
oberoende af högre lärdomsförtjenster eller tjensteå:
tillstyrka att embetet lemnades åt en i öfrigt kom
petent sökande, som ansågs företrädesvis kuasa bäs
sköta tjensten. 13e och l4:e punkterna, aogåend
tillsättningen af borgmästare i Uddevalla och af ät
skilliga lavdshöfdingeembeten, voro äfven, i tal:s tan
ka, obefogade, enär ingen laga form dervid blifvi
äsidosatt. 15:de och 16:de punkterna, angående be
handlingen af frägan om tullbevillningen och kredit
förhållandena, likaledes. Vid 17:e purkten, deri ju
stitieministe:ns underlåtenhet att befrämja lagarne
förbättring anmärkes, ville tal. erinra, att konungeu
proposition om brottmälslagen för ett par riksdaga
sedan bhfvit afslagen och att, beträffande civillagför
slaget, högsta domstolen ännu icke deröfver afsluta
sitt utlätande. Slutligen fann tal. anmärkningen
18:de punkten, mot rädgifvarnes förmenta försum
melse att ordna handelförhållandena till Norge, saku:
billighet, enär sådan berodde icke blott på svensk:
rädkammaren, utan äf.en på den norska, och gemen
sam tull-lagstiftning för länder af sä olika beskaffen
het hvarken vore möjlig eller önskvärd.
Mot frih. Raabs yttrande ville tal. erinra, att det
i enklare ordalag vöre detsamma som hr Brincks re-
servation, hvilken tal. för sin del icke kunde gilla,
emedan ett sädant allmänt omdöme från Rikets Stän
ders sida innebure en ätergång till frihetstiden:
parlamentariska styrelsesätt, eller att underordna
rådgifvarne Rikets Ständer. Sådant instämde ei
med vär nuvarande grundlag. Om rädgifvarne öf-
verträdt grundlagen, voro de bemfallna under
riksrätt. Funno Rikets Ständer att de icke iakt-
tagit rikets sannskyldiga nytta, egde de hos konun-
gen anmäla sin önskan om deras entledigande, men
icke afgifva något allmänt omdöme öfver deras hand-
lingssätt. Beträffande behandlingen af utskottets be-
tänkande, sä vore detsamma lika litet föremål för
ståndets ogillande som för dess gillande. Den som
äskade, kunde i anledning deraf erhålla proposition
om någon eller nägra rådgifvares entledigande, och
om detta besvarades med nej, äterstode intet annat
än att lägga betänkandet till handlingarne.
(Forts. följer.)