folkets önskningar och behot, var ätven lätt
att förutse. AT detta stånd, hvars ledamöter
lyckligtvis ganska sällan kunna erbjudas nå-
gra tjenster eller ynnestbevisningar i ersätt-
ning för en såld öfvertygelse, kau man vänts
ett sjelfständigt omdöme, hvilket denna gån-
gen blef nära enhälligt. Men att borgarstän-
det, som till bälften utgöres af magistrats-
personer, (af borgareståndets 64 ledamöter
äro 16 borgmästare och 13 rådmän) af hvilka
en del redan ingifvit och en annan bär sia
ansökningar till de lediga domsagorna på fic-
kan, skulle med större öfvervigt i röstetal,
än den liberala fraktionen förut under riks-
dagens lopp kunnat vid mera kritiska till-
fällen påräkna, eller två tredjedelar af alla af-
gifna röster, förena sig om nödvändigheten
af friherre Palmstjernas och hr Reuterdahils
aflägsnande ur ministeren, ska!l måhända före-
falla en och annan något oväntadt.
Man kan också utan öfverdrift påstå, att
den ovilja, som råder i landet öfver dessa
konungens rådgifvare är så allmän, att den
delas af alla, utom dem som för sina enskilta
eller sina stånds intressen hafva något att hop-
pas af dem, och äfven bland dessa finnas många,
Ja! ganska många, som icke skänka dem
någon särdeles hyllning, ty ehuru man före-
trädesvis tillskrifver dem förtjensten af att
hafva hämmat landet i sin utveckling, hvilken
icke kan ega rum med mindre än att de bägge
privilegierade stånden uppgifva sina stånds,
om icke privilegier, åtminstone fördomar, hafva
de dervid ådagalagt en sådan oskicklighet,
att man icke i längden tror sig kunna hop-
pas på någon framgång.
Hvarje gång friherre Palmstjerna öppnat sin
mun till ett offentligt yttrande, har det antin-
gen röjt en fullkomlig brist på tankar eller
ock hafva tankarne under det hackiga före-
draget helt och hållet förirrat sig och lemnat
åhöraren i okunnighet om meningen. Huru
ohjelpligt olycklig friherre Palmstjerna är då
han vill skrifligen ordna sina irrande tankar,
hafva vi mer än en gång haft tillfälle att
visa. Att hvarken friherre Palmstjerna eller
hr Reuterdahl uppfylla ens de måttligaste an-
språk på föredragande i konungens konselj är
allmänt bekant och tjenstemännen i deras de-
partementer känna. hela tyngden af deras oför-
måga i detta afseende. Det skulle derföre vara
svårt att förklara möjligheten af dessa herrars
inträde och qvarblifvande i konseljen, om man
icke visste att friherre Palmstjerna vore fram-
för allt adelsman och hr Reuterdahl framför
allt prest och att de räckt hvarandra handen
till ömsesidigt försvar af sina ståndsintressen,
hvilka på sednare tiden bestämt regeringens
handlingar.
Om man med tillfredsställelse erfar borgare-
ståndets beslutade hemställan om frih. Palm-
stjernas och hr Reuterdahls aflägsnande ur
konseljen, så måste det förundra mången att
flera bland dem af ståndets ledamöter som
röstade mot dessa herrar, visat den undfallen-
het mot två andra departementschefer, h. exc.
grefve Sparre och hr Fåhrzeus, att de, oaktadt
dessa i väsendtlig mån dela ansvaret för det
följda regeringssystemet, undantagit dem från
den förkastelsedom som drabbat de först:
nämnda. Härtill kan ingen annan förklarings-
grund uppgifvas än, att man ansett grefve
Sparre och hr Fåhreus användbara i hvad
slags ministeår som helst, konservativ eller li-
beral. Den som i likhet med grefve Sparre
vid ena riksdagen kontrasignerat ett liberalt
representationsförslag och vid den andra fram-
kommit med ett förslag om tryckfrihetslagens
upphörande att vara grundlag, kan, så anta-
ger man, vid en kommande riksdag under
andra inflytelser föreslå ännu liberalare re-
former. Detta antagande kan visserligen vars
ganska sannolikt, ehuru det är föga smickrande
för dem, hos hvilka man förutsätter en så full-
komlig brist på karakter och grundsatser, mer
säkert är att all aktning för regeringen skall
helt och hållet undergräfvas, om man icke
hos de styrande ser stymmelse till dessa egen-
skaper, utan hvilka ingen regering i längden
blir möjlig.
Hvad skola vi slutligen säga om statsrådet
Gripenstedt, hvars aflägsnande ur konseljen,
Borgareståndet med endast en röst öfvervigt
ansett nödvändig? Det. är hr Gripenstedt
som man hufvudsakligen har att tillskrifva
skatteförenklingsfrågans- förfuskande med allt
det trassel och all den ovilja som deraf
uppkommit; och denne fordom så liberale
statsman, som icke ens hunnit glömma den
liberala fraseologien, utan ännu på riddarhu-
set låter höra ganska liberala satser, hvilka
han stundom gör sig den möda att hemta ur
de mest origine la utländska arbeten, har inom
konseljen varit angelägen att lemna sina kol-
leger et villigt understöd i deras öfriga reak-
tionära sträfvanden.
Sjelfva diskussionen inom Borgare- och
Bondestånden, för hvilken vi särskilt komnia
att redogöra, var mera betydelsefull än vote-
ringarnes utgång, enär den, särdeles i Borga-
reståndet, visade, att ehuru mycket missnöje
ministeren än samlat öfver sig, det dock emot ho-
nom råder mindre egentlig förbittring, än djup
bedröfvelse öfver saknaden hos densamma af
all talang och verklig förmåga, öfver de van-
skapliga fostren af hans verksamhet och öfver
hans konstitutonella vanmakt.
Den framställning till H. M. Konungen om
åtskilliga konseljledamöters aflägsnande, som
Borgare- och Bondestånden med så mycken
styrka nu beslutat, måste emellertid, så hop-
- vi, öfvertyga H. M. Konungen om omöj-
igheten att längre styra landet med dessa
ministrar, ty, hvad man än må invända, så
hafva Borgare- och Bondestånden uttryckt den
mening, som allmänt råder 1 landet am kon-
seljen, och någon okunnighet om denna me-
ning kan icke längre förebäras.
Då Kongl. Maj:t vid början af riksdagen
utaf Rikets Ständer äskade anslag till neutra-
litetens upprättande och medan den politiska
ställningen i Europa ännu icke hotade med
något allmännare krig, yttrade vi den åsigt,
hvarför vi då från flera håll med hätskhet
angrepos, att dessa anslag icke borde bevil-
jas med mindre än att styrelsen förändrades.
Vi grundade detta påstående på det allmänna
missnöje som redan då var rådande inom lan-
det och på den visshet vi trodde oss ega att
man vid det tillfället, utan den fara som från
motsidan förespeglades, lättast hade lvckats
Ir A ki me FA
-—- KA
l mm -