FRÅN GOTLAND).
Wisby den 13 Juni 1854.
fEFå saker kunna mera understiga den på
förhand uppgjorda föreställningen. om något
märkligt eller vackert än Thorsborgen. Man
väntar sig att få se ett temligen högt, kulligt
berg, från hvars bjessa man kan skåda ut
öfver det sköna Gotland och erhålla en af
dessa omätliga vuer, der ett landskaps alla
ingredienser sammanblanda sig, för att fram-
ställa en lika stor som undransvärd taflå.
Men huru bedrages man ej här i sina för-
hoppningar? Från Kräklingebo UY, mil af.
lägsna kyrka ser man blott söder ut en liten
höjning af skogen, som säges vara Thorsbor-
gen; och när man bland tallar och granar
vandrat VY, fjerdingsväg från Hejdeby, blir
man helt öfverraskad att plötsligen finna sig
stängd i sin framgång af brant uppskjutande
bergväggar, som ligga så der oansenligt
gömda bland furorna. Står man så nära
dem, att handen hvilar på kalkstensmassorna,
så måste man visserligen höja hufvudet för
att följa med upp till öfversta kanten, och
man beskådar ej utan intresse de många
ojemnheter, framstående klippblock och in-
gräfda hålor, som vid bergets fot hafvet för
tusende år sedan bildade. Stiger man upp
på sjelfva berget, hvilket beqvämligen sker i
ett par större klyftor på norra sidan, så an-
länder man till en nästan jemn platå, som
dock icke är slät, så att man härifrån kan
se något framför och omkring sig, utan
temligen tätt bevuxen af småskog. För att
kunna någorlunda blicka ut öfver det under-
liggande landet måste man nu tränga sig fram
till sjelfva den brådstupande kanten. Bäst är
att söka upp det ställe, der man u;prest en
hög vårdkase. (I parenthes må nämnas, att
allestides hvarest på Gotland fiunes någon
ansenligare höjd, har man nu upprättat nya,
helt begagneliga vårdkasar, för att i händelse
af något slags öfverrumpling låta stridsbudet
utgå 1 eldsflammor öfver hela ön.) Vid foten
af densamma har man denna grotta, hvilken
redan Linne omtalar, och der man på: en
stege nedstiger i en mängd hvarandra 1 ber-
gets djup korsande gångar. Härifrån är det
som man bäst skådar ut öfver den vida del
af Gotland, som utgör det lägre landet; —
men ingalunda framkallar den synen någon
hö : känsla af förvåning eller njutning. Så
långt ögat kan skäda 1 vester eller norr ser
det endast ändlösa skogar, med deri liggande
) 89 A. Bo Nio 149; 141, 148, 143 oeh 149,