STOCKHOLM, den 3 Juli.
Bland de särskilta delar, som dechargebe-
tänkandet med dervid fogade reservationer in-
nefattar, är ingen af så märklig beskaffenhet,
som den af borgareståndets vice talman hr
Brinck afgifna reservation, hvaruti borgare-
och bondeståndets samteliga ledamöter inom
konstitutionsutskottet instämt. Denna reser-
vation är af så mycket större betydelse, som
man nu vid denna riksdag för första gån-
gen lyckats, att från utskottet erhålla en all-
män öfversigt af regeringens politiska system.
Det är naturligt att af det rika förråd till an-
märkningsanledningar mot konungens rådgif-
vare, som varit att tillgå för dem af utskot-
tets ledamöter, hvilka ansett sin pligt vara
att bilda sig ett sjelfständigt omdöme om re-
geringens verksamhet under den tid som ut-
gjort föremål för granskning, mycket måst lem-
nas å sido; men hvad som blifvitaf borgare- och
bondeståndens ledamöter anmärkt, lemnar dock
tillräcklig ledning för regeringssystemets be-
dömande, och den åsigt borgare- och bonde-
stånden derom uttalat, lärer icke kunna jäfvas
af någon, som icke är h It och hållet för-
blindad af fördomar och ståndsintressen.
Vi äro också öfvertygade att då decharge-
betänkandet inom borgare- och bondestånden
förekommer till behandling, dessa stånd skola
lika med reservanterna inse det på en gång
nedslående och förödmjukande, som för sven-.
ska nationen ligger deruti, att, på sätt erfa-
renheten under senaste tiden ådagalagt, sty-
relsen icke söker sitt stöd i någon öfvervä-
gande mening inom landet eiler ens inom re-
presentattonen, utan är beroende af reaktionens
tgöranden i utlandet.
Vi inskränka oss i dag till att göra början
med reservationens meddelande. Den lyder
sålunda :
Då jag ansett det utlåtande, som det ålig-
ger konstitutionsutskottet att, efter fulländad
granskning af de i statsrådet förda protokol-
ler, till Rikets Ständer afgifva, böra, såsom
anmärkningsanledningar mot konungens råd-
gifvare, upptaga åtskilliga förhållanden, dem
utskottets majoritet icke funnit för godt att
inför Rikets Ständer framställa, och jemväl i
öfrigt närmare utreda beskaffenheten af råd-
slagen och deras betydelse för omdömet öf
ver styrelsesystemet i dess allmänhet, har jag
uppfattat min, från utskottet afvikande me-
ning i det förslag till yttrande, hvilket här-
med såsom reservation aflemnas, för att ut-
skottets betänkande bifogas; dervid de i be-
tänkandet förekommande och utvecklade an-
märkningar blifvit vid framställningen här ne-
dan inskränkta till möjligaste korthet.
Om det får anses tillhöra konstitutions-
utskottets bestämmelser att inför Rikets Stän-
der framlägga en utredning af de grundsat-
ser, som af konungens rådgifvare vid deras
rådslag blifvit följde, och att lemna en led-
ning för omdömet, huruvida dessa rådslag
verkat till rikets sannskyldiga nytta, så vän-
der sig blicken naturligen först tillbaka till
styrelsens ställning äfven under den petiod,
som närmast föregått den tid, hvars företeel-
ser inom regeringsområdet utskottet haft pligt
att granska, Den som uppfattat andan at de
grundsatser för styrelsen, hvilka framträdde
icke mindre i det högsinnade upphäfvandet af
1812 års förbud emot gemenskapen med f. d.
kongl. familjen, i införandet af den lika arfs-
rätten, i flera delar af näringslagstiftningen, i
tillförordnande af skatteförenklingskommitten
samt i propositionerna om brottmålslagstift-
ningen och om tullbevillningen vid 1847 års
riksdag, än ock i flera andra åtgärder för un-
danröd ande af gamla missbruk och tillväga-
bringande af enkelhet och ordning i förvalt-
ningen, undgår det icke, att redan vid början
af 1550 års riksdag förhållandena visat sig
väsendtligen förändrade. Med undantag at
den rådgifvare som inträdt i konungens råd,
innan 1848 års verldshändelser syntes anvisa
en ny rigtning åt staternas politik, hade ome-
delbart derefter en helt och hållet ombytt
konselj blifvit bildad, hvars första bandlingar
tycktes egnade att vilja ingifva landet den
föreställningen, att den erkände behofvet af
genomgripande förändringar och sin pligt att
framför allt söka bereda en högre betydelse
åt folkets representation, genom att dels deri
inrymma nu uteslutna medborgareklasser, d-ls
på ett enklare sätt ordna den nuvarande brist-
fälliga och invecklade riksdagsorganisationen,
hvarom allt jemväl en kongl. proposition af
den nya ministeren omedelbart framlades.
Men i den mån den allmänna reaktionen i
Europa grep omkring sig, blef det snart up-
penbart för enhvar, som med närmare upp-
märksamhet följde styrelsen, att denna reak-
tion verkade till förändrade åsigter äfven hos
våra maktegande, och att man stod tillreds
att här både efterfölja och fullfölja densamma.
Resultatet häraf blef jemväl icke blott en
märkbar, först passiv och sedan retrograd
riotnine haa receringan I allmänhet. utan ock