följaktligen konstitutionsutskottet har att tillse, huru
vida deras pligter må anses vara tillräckligt tippfyllda
Det visar-sig nemligen uppeubart, att svåra olägen.
heter . förefinnas och länge funnits i afseende på de
förenade rikenas handels- och sjöfartsförhällanden.
Kongl. förordningen den 24 Maj 1825 och Norska
lagen den 4 Augusti 1827 hafva utgjort en börja
ull ett bättre ordnande af dessa förbindelser emellan
de begge rikena, som för dem ömsesidigt äro af den
största vigt; men detta värf har ej med samma för
fattningars utfärdande blifvit fuliändadt; mänga in-
:ratfade förhållanden hafva ställt i full dager behof-
vet af ytterligare verksambet för detta mål. Redan
öfver tretiio år sedan, år 1823, då fråga hos Rikets
Ständer blifvit väckt om indragning af den kostsam
ma tullbevakniogen emot Norge, antydde Rikets Stän-
der hos Kongl. Maj:t det övskvärda deruti, att för
hällandet emellan de förenade rikena måue blifva si
ordnadt, att tullinkomsterna uti begge rikena för ge
mensam räkning uppburos, och att, intilldess sådant
xunde ske, tullsfgifterna mätte, så vidt möjligt vore,
stadgas lika, så att det ena riket icke hemtade nytta
af det andras skada. Det gamla förhållandet fortfor
likväl, under sådan olikhet i rikenas tullagstifning,
att svära oligenheter måste uppstå, hvaraf ock tid
efter annan alstrades förslag till rubbningar af grun
ierna i ofvaonämnde författning, hvilken, i arseende
till dess stora vigt och betydelse för de hegge rikena
både i rolitiskt och kommercielt hänseende, borde på
det sorgfälligaste vårdas och upprättbåilas intilldess
iden om en tullföresing dessa länder emellan kunde
verkställas. Sådana anledningar till ofta återkom
mande missförhållanden förefinnas ännu i den vetyd:-
liga olikheten i tullsatser å flera vigiiga varaartiklar.
Lingt derifrån, att detta betänkliga förhällande skulle
utöfva sin skada endast genom direkt ioverkan från
det ena landets indvsiriella intressen på det andras,
bafva, åtminstone i vårt land, efter den långsträckta
sränsen mot grannriket, tillika uppkommit demorali-
serande frestelser till öfverträdelse af författningarne
mot olo ig varuinförsel, hvaraf äter up; stätt behofvet
af en med dryga kostnader tillkommen vidsträckt
gränsbevakning. Det vore djujt att beklaga, om et:
:uliförbund emellan dessa länder, tåsom statsrädet
herr Fähreus antydt, vore att betrakta säsom ett
mål, hvars uppnäende först i en atägsen framtid vore
utt förvänta; men emellertil synes fö hoppningen om
leita måls tidigare vinnande icke böra u, pgifvas och
pemödandet om lämpliga förberedelser dertill icke
ifstanna. Förhandling:rne i den är 1845 tillsatta
sommitt, så vidt de ännu blifvit kända, hafva i
sig sjelfva innefattat an!edningar till verksamhet för
;tt bättre ordnande af de begge rikenas haudels- och
jöfarts-förbindelser; och tanken på den grannlaga
tällniog, hvaruti de begge till kommerciela intressen
innu så mycket söndrade staternas gemensamma re-
sent kunde komma att finna sig försatt genom fort-
arande yuringar af denna söndring, synes hafva
vordt ytterligare lifva en sädan verksamhet. Utan
tt behöfva inläta sig i försök att utreda och när-
nare uppgifva de utvägar, hvilka kunde anses hafva
wordt för ändamälet användas, tror utskottet sig hafva
infört tillräcklig grund för en anmärkning vid ko-
wungens rådgifvares underlåtenhet att päkalla åtgär-
ler för sidant ordnande af Sveriges och Norriges
nionella förhällanden, som kunna leda till undan-
ödjande af hittills befunna oläzenheter i afseende
8 dessa rikens inbördes handelsförbindelser och der-
ti gällande tullbestämmelser.