följaktligen konstitutionsutskottet har att tillse, huru vida deras pligter må anses vara tillräckligt tippfyllda Det visar-sig nemligen uppeubart, att svåra olägen. heter . förefinnas och länge funnits i afseende på de förenade rikenas handelsoch sjöfartsförhällanden. Kongl. förordningen den 24 Maj 1825 och Norska lagen den 4 Augusti 1827 hafva utgjort en börja ull ett bättre ordnande af dessa förbindelser emellan de begge rikena, som för dem ömsesidigt äro af den största vigt; men detta värf har ej med samma för fattningars utfärdande blifvit fuliändadt; mänga in:ratfade förhållanden hafva ställt i full dager behofvet af ytterligare verksambet för detta mål. Redan öfver tretiio år sedan, år 1823, då fråga hos Rikets Ständer blifvit väckt om indragning af den kostsam ma tullbevakniogen emot Norge, antydde Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t det övskvärda deruti, att för hällandet emellan de förenade rikena måue blifva si ordnadt, att tullinkomsterna uti begge rikena för ge mensam räkning uppburos, och att, intilldess sådant xunde ske, tullsfgifterna mätte, så vidt möjligt vore, stadgas lika, så att det ena riket icke hemtade nytta af det andras skada. Det gamla förhållandet fortfor likväl, under sådan olikhet i rikenas tullagstifning, att svära oligenheter måste uppstå, hvaraf ock tid efter annan alstrades förslag till rubbningar af grun ierna i ofvaonämnde författning, hvilken, i arseende till dess stora vigt och betydelse för de hegge rikena både i rolitiskt och kommercielt hänseende, borde på det sorgfälligaste vårdas och upprättbåilas intilldess iden om en tullföresing dessa länder emellan kunde verkställas. Sådana anledningar till ofta återkom mande missförhållanden förefinnas ännu i den vetyd:liga olikheten i tullsatser å flera vigiiga varaartiklar. Lingt derifrån, att detta betänkliga förhällande skulle utöfva sin skada endast genom direkt ioverkan från det ena landets indvsiriella intressen på det andras, bafva, åtminstone i vårt land, efter den långsträckta sränsen mot grannriket, tillika uppkommit demoraliserande frestelser till öfverträdelse af författningarne mot olo ig varuinförsel, hvaraf äter up; stätt behofvet af en med dryga kostnader tillkommen vidsträckt gränsbevakning. Det vore djujt att beklaga, om et: :uliförbund emellan dessa länder, tåsom statsrädet herr Fähreus antydt, vore att betrakta säsom ett mål, hvars uppnäende först i en atägsen framtid vore utt förvänta; men emellertil synes fö hoppningen om leita måls tidigare vinnande icke böra u, pgifvas och pemödandet om lämpliga förberedelser dertill icke ifstanna. Förhandling:rne i den är 1845 tillsatta sommitt, så vidt de ännu blifvit kända, hafva i sig sjelfva innefattat an!edningar till verksamhet för ;tt bättre ordnande af de begge rikenas haudelsoch jöfarts-förbindelser; och tanken på den grannlaga tällniog, hvaruti de begge till kommerciela intressen innu så mycket söndrade staternas gemensamma resent kunde komma att finna sig försatt genom fortarande yuringar af denna söndring, synes hafva vordt ytterligare lifva en sädan verksamhet. Utan tt behöfva inläta sig i försök att utreda och närnare uppgifva de utvägar, hvilka kunde anses hafva wordt för ändamälet användas, tror utskottet sig hafva infört tillräcklig grund för en anmärkning vid kowungens rådgifvares underlåtenhet att päkalla åtgärler för sidant ordnande af Sveriges och Norriges nionella förhällanden, som kunna leda till undanödjande af hittills befunna oläzenheter i afseende 8 dessa rikens inbördes handelsförbindelser och derti gällande tullbestämmelser.