då fråga är om förslag af större omfång och bety-. devhet, ersättas genom strängare verksamhet ä Ri ket Ständers sida under riksmötena, der ärendenas mängd och mångfald, och den, i förhållande dertill, korta tiden för Ständernas sammanvaro icke medgifva det lugna, sorgfälliga utarbetande af lagförslag, som under tider emellan riksmötena kan ega rum inom justitiedepartementet, der jemväl en särskild embetsman för sådana ärender är anställd. I anseende härtill och då Rikets Stwänder icke hel ter hitintills under riksdagens lopp fått emottaga nigon från Kongl. Maj:t afläten nådig proposition, som kunde anses utvisa, att den nu anförda overksamhet vore :ill sina följder afhulpen genom ätgärder efter den tid, hvartill utskoutets granskning af Statsräds-protwkollen sg sträcker, utskottet, som sålunda funnit hans excellens justitiestatsmivisterns herr grefve Sparres förhällande gifva anledning till avmärkning om bristande nit och drift i embetets utöfning, ånsetts g vöra sådant bos Rikets Ständer anmäla. 18. Angående underlåenhet att påkalla åtgärder för ordnande af Sverges och Norges un onela förhållandea i afseende på dessa rikens mbördes handels förbindelser. Uti det inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt svenskt och norskt stätsrad den 8 Juli 18353 hällns protokoll öfver civilärevder förekommer en friga, som pskallar syunerlig uppmärksamhet på förhällandet i afseende ä de förenade rikena Sverges och Norges inbördes handelsförbindelser. Sedan Rikets sednoast församlade Ständer ansett sig föranlätna bemyndiga Kongl. Maj:t att, der så pröfvades nodigt, intill den 1 Juli innevarande är, med högst 1 skilling på skålpundet. förhöja den, enlig gällande bestämmelser, utgåeude införselstull ä raffiaeradt socker, som under tiden i landet infördes från Norge eller annan utländsk ort, hvarifrån sådan in försel, utöfver hvad tillförene egt rum, gynnades med exportpremier af sådan beskaffenet, att menliga följ der för svenska sockerfabrikationen och statsverket leraf skäligen kunde befaras; till följd hvaraf Kongl. Maj:t, som ansåg den af då varande egarne af det i redrikshall privilegierade sockerraffinaderi betingade och af norska statsmakterna medzifua förmån, att vaffinaderiet skulle intill nyssvämnde dag tillgodonjua, jemte full restitutioa af å råvaran er!agd tull, ev atförselspremie af en skilliog specie pr raffineradt ocker, som sjöledes vtfördes, vare sig till Sverge eller utrikes ort, kunna verka till skada för de svenska sockerraffinaderierna, äfvensom, genom minskad tull.okomst, föranleda till förlust för svenska statsverket, medelst. Kongl. kungörelsen den 30 Yept. 1851 tillimpat omförmälde bemyndigande i afseende på rafineradt socker som från Norge hit infördes; så förai0leddes häraf en af kongl. norska regeringen föreslagen, af Kongl. Maj:t den 20 Februari 1852 i näder bifallen provisorisk förordning om förhöjning tils vidare i tullen på raffineradt socker, som från Sverge infördes till Norge; hvarjemte kongl. norska regeriusen var af Norges seduast församlade storthiog annodad att vidiaga de förberedande åtgärder, som befunnos nödiga för att till näst sammanträdande stor -hiog förslag skulle blifva framställdt om sädan förindring i lagen angående Norges oeh Sverges inbör des handelsoch sjöfartsförhallanden. af den 4 Aug. 1827 (motsvarande kongl. svenska förordningen den! 24 Maj 1825), att den nedsäitoing i införselstullen, om för närvarande funnes medgifven för socker och : irap af svensk och pDborsk tillverkniog vid införsel leraf från det ena till det andra af de förenade ricena, komme att upphöra. Det betänkande, kongl. sorska regeriugen i an!edning häraf den 3 April! 1852 iflät, tillstyrkte omförmälte af norska storthinget ofrågasatta förändring: och förekommer häruti en utsedning, som afsåg att ådagalägga auledningarne till ietänklighet att oförändradt vidblifva ett förhällande, åvarunder icke allenast, till följd af en möjligen in;räffande öfverproduktion vid Sverges hgst betydliga nekerraffinaderier eller någon annan tilltallighet, utan jemvaål på grund af vissa bestämmelser i afseende på s,.enska tullbeskattningen, norska statsverket kunde vara blottstäldt för a t förlora balfva beloppet af inörselstullen på en vara, som i afseende på de derför utgående afgifter vore bland de väsenduigaste; hvarjemte blifvit erinradt, hurusom uti den af svenska .ch norska män sammansatta kommitte, som på näiig befallning är 1845 bildades för afgifvande af beäokande och förslag röraude nödiga förändringar i sällande föreskrifter avgående de förenade rikenas iab5rdes handels och sjöfartsförhå!llanden, de norska sommitterade gjort erioran om den rubbning i norska statsinkomsterna, som kunde föranledas af de uti författningen om handelsgemenskapen mellan de begge ikena intagna bestämmelser i afseende på raffineradt socker och sirap, hvilka artiklar derföre ansägos böra gå från förteckningen å de varor af svensk eller aorsk tillverkniog, hv.lka kunde mot half tull sjövä sen införas från det ena till det andra riket; hvaref wer kongl. norska regeringen i underd. betänkanden, den 18. December 1847 och den 4 Juni 1851, anseti sädant uteslutande af nämnde artiklar böra ske, hvilset åter det svenska statsrådet afstyrkt. Vid ärendets underd. föredragning, då samtliga nu -arande ledamöter af svenska statsrådet jemväl sig yttrat, anförde föredragande statsrädet hr Fåhraus, att då hän den 30 Mars 1849 till statsrädsprotokollet afgifvit sitt underd. betänkande med anlednivg af kongl. porska regeringens föredrag i afseende på te särskildt i näder förordnade svenska och norska zommitterades förslag angående ändringar i förordningen om handelsgemenskapen emellan Sverge och orge, hr statsrådet bland annat andragit, att ehuru sannolikt först i en atlägsnare framtid de i hvartdera viket f rekommande statsrättliga och fivavciella för: hällanden torde kunna medgifva tillvägabrivgandet al ett tullförbund dem emellan, ansåg hr statsrådet, vid hvarje py författoing om dessa rikens ömsesidiga hanlelsgemenskap, lämpligt att hafva detua mål i sige och att, om ett närmande dertill i bufvudsakligare nän för närvarande tid ej kunde eller borde ske, åtminostove icke skrida tillbaka genom inskränkning af de bandelsfrihetsförmäner som, särdeles för gränstrakenyredan i förut gällande författningar voro medgifna. Af dessa skäl, hvi!ka för Sverges regering erhöllo eo 5kad vigt derigenom att Rikets Ständers anhållan om revision geuom en serskild kommit af föreskrifterna angående handelsgemenskapen rikena emellan var hufvudsakligen föravledd af de trafikerandes önskan ;m utvidgning af redan befintliga lättnader i hantelskommunikationerna, och då hr statsrädet i öfrigt icke borde lemna utan uppmärksamhet de missgynnande följder, som för svenska fabriksoch manurakturindustrien sannolikt skulle inträffa genom inskränkving af de tullfribetseller tull-lindrings fölelar; som ditintills egt rum vid: införsel från ena till andra riket af sådana artiklar, hvilkas tillverkning utgjorde föremäl för svensk slöjd; fann hr statsrådet sig föranläten afstyrka, att enligt de norska kommitterdles förslag, sodkändt af konogl. notska regeringens medlemmar, utom då varande chefen för finansoch ulldepartemeniet, från förteckningen å varor, som vid sommunika:ion sjöledes voro med endast half införselstull belagda, skulle uteslutas artiklarna raffineradt ocker och sockersirap. Denna äsigt, biträdd af svenska statsrådets då varande öfriga ledamöter, åberopa128 nu af hr föredraganden; och då i det nu särkildt förekomne fall, anledniogen till den föreslagna södfallsutvägens användande nu mera upphört, sedan let norska exportpremie beslutet återkallats och det iö sormala förhållandet åter inträdt, fann föredragandgu I st sig icke kuuna här tillstyrka någon rubbniog af dela grundsatser, hvarpå nu gällande författning hvilade. )h: Deremot ytirade statsräden hrr Wallensteen och Gnile penstedt, att de, delande äsigten om det önskliga il Aj stt tuliförbund emellan de förenade rikena, ansägo si örhållandet i afscende på ifrögakomne art keln socker, de som icke egande sitt ursprung från nägotdera riket, I vil ara så olika mot hvad i fråga om öfrige uti 1825) kä 8 förordning uppräkuade varor sig företedde, au -ne edaw häruti kunde ligga ett skäl för bifall till för. Vi laget;smen derjemte förekomme, att, genom möj ) st igbeten att mot nedsatt tull från det ena till det spåra riket införa nämnde artikel, stor svårighet all ) de id mäste uppstå att, med behörigt afseende å bibpI fö vällandet af nödig jemvigt, bestämnia den allmänna Fe