då fråga är om förslag af större omfång och bety-.
devhet, ersättas genom strängare verksamhet ä Ri
ket Ständers sida under riksmötena, der ärendenas
mängd och mångfald, och den, i förhållande dertill,
korta tiden för Ständernas sammanvaro icke medgifva
det lugna, sorgfälliga utarbetande af lagförslag, som
under tider emellan riksmötena kan ega rum in-
om justitiedepartementet, der jemväl en särskild em-
betsman för sådana ärender är anställd.
I anseende härtill och då Rikets Stwänder icke hel
ter hitintills under riksdagens lopp fått emottaga nigon
från Kongl. Maj:t afläten nådig proposition, som kunde
anses utvisa, att den nu anförda overksamhet vore
:ill sina följder afhulpen genom ätgärder efter den
tid, hvartill utskoutets granskning af Statsräds-protw-
kollen sg sträcker, utskottet, som sålunda funnit
hans excellens justitiestatsmivisterns herr grefve Spar-
res förhällande gifva anledning till avmärkning om
bristande nit och drift i embetets utöfning, ånsetts g
vöra sådant bos Rikets Ständer anmäla.
18. Angående underlåenhet att påkalla åtgärder för
ordnande af Sverges och Norges un onela för-
hållandea i afseende på dessa rikens mbördes
handels förbindelser.
Uti det inför Hans Maj:t Konungen i sammansatt
svenskt och norskt stätsrad den 8 Juli 18353 hällns
protokoll öfver civilärevder förekommer en friga, som
pskallar syunerlig uppmärksamhet på förhällandet i
afseende ä de förenade rikena Sverges och Norges
inbördes handelsförbindelser.
Sedan Rikets sednoast församlade Ständer ansett sig
föranlätna bemyndiga Kongl. Maj:t att, der så pröf-
vades nodigt, intill den 1 Juli innevarande är, med
högst 1 skilling på skålpundet. förhöja den, enlig
gällande bestämmelser, utgåeude införselstull ä raffi-
aeradt socker, som under tiden i landet infördes från
Norge eller annan utländsk ort, hvarifrån sådan in
försel, utöfver hvad tillförene egt rum, gynnades med
exportpremier af sådan beskaffenet, att menliga följ
der för svenska sockerfabrikationen och statsverket
leraf skäligen kunde befaras; till följd hvaraf Kongl.
Maj:t, som ansåg den af då varande egarne af det i
redrikshall privilegierade sockerraffinaderi betingade
och af norska statsmakterna medzifua förmån, att
vaffinaderiet skulle intill nyssvämnde dag tillgodonju-
a, jemte full restitutioa af å råvaran er!agd tull, ev
atförselspremie af en skilliog specie pr raffineradt
ocker, som sjöledes vtfördes, vare sig till Sverge el-
ler utrikes ort, kunna verka till skada för de svenska
sockerraffinaderierna, äfvensom, genom minskad tull-
.okomst, föranleda till förlust för svenska statsverket,
medelst. Kongl. kungörelsen den 30 Yept. 1851 till-
impat omförmälde bemyndigande i afseende på raf-
ineradt socker som från Norge hit infördes; så för-
ai0leddes häraf en af kongl. norska regeringen före-
slagen, af Kongl. Maj:t den 20 Februari 1852 i nä-
der bifallen provisorisk förordning om förhöjning tils
vidare i tullen på raffineradt socker, som från Sverge
infördes till Norge; hvarjemte kongl. norska regeriu-
sen var af Norges seduast församlade storthiog an-
nodad att vidiaga de förberedande åtgärder, som be-
funnos nödiga för att till näst sammanträdande stor
-hiog förslag skulle blifva framställdt om sädan för-
indring i lagen angående Norges oeh Sverges inbör
des handels- och sjöfartsförhallanden. af den 4 Aug.
1827 (motsvarande kongl. svenska förordningen den!
24 Maj 1825), att den nedsäitoing i införselstullen,
om för närvarande funnes medgifven för socker och :
irap af svensk och pDborsk tillverkniog vid införsel
leraf från det ena till det andra af de förenade ri-
cena, komme att upphöra. Det betänkande, kongl.
sorska regeriugen i an!edning häraf den 3 April! 1852
iflät, tillstyrkte omförmälte af norska storthinget
ofrågasatta förändring: och förekommer häruti en ut-
sedning, som afsåg att ådagalägga auledningarne till
ietänklighet att oförändradt vidblifva ett förhällande,
åvarunder icke allenast, till följd af en möjligen in-
;räffande öfverproduktion vid Sverges hgst betydliga
nekerraffinaderier eller någon annan tilltallighet, utan
jemvaål på grund af vissa bestämmelser i afseende på
s,.enska tullbeskattningen, norska statsverket kunde
vara blottstäldt för a t förlora balfva beloppet af in-
örselstullen på en vara, som i afseende på de derför
utgående afgifter vore bland de väsenduigaste; hvar-
jemte blifvit erinradt, hurusom uti den af svenska
.ch norska män sammansatta kommitte, som på nä-
iig befallning är 1845 bildades för afgifvande af be-
äokande och förslag röraude nödiga förändringar i
sällande föreskrifter avgående de förenade rikenas
iab5rdes handels och sjöfartsförhå!llanden, de norska
sommitterade gjort erioran om den rubbning i nor-
ska statsinkomsterna, som kunde föranledas af de uti
författningen om handelsgemenskapen mellan de begge
ikena intagna bestämmelser i afseende på raffineradt
socker och sirap, hvilka artiklar derföre ansägos böra
gå från förteckningen å de varor af svensk eller
aorsk tillverkniog, hv.lka kunde mot half tull sjövä
sen införas från det ena till det andra riket; hvaref
wer kongl. norska regeringen i underd. betänkanden,
den 18. December 1847 och den 4 Juni 1851, anseti
sädant uteslutande af nämnde artiklar böra ske, hvil-
set åter det svenska statsrådet afstyrkt.
Vid ärendets underd. föredragning, då samtliga nu
-arande ledamöter af svenska statsrådet jemväl sig
yttrat, anförde föredragande statsrädet hr Fåhraus,
att då hän den 30 Mars 1849 till statsrädsprotokollet
afgifvit sitt underd. betänkande med anlednivg af
kongl. porska regeringens föredrag i afseende på
te särskildt i näder förordnade svenska och norska
zommitterades förslag angående ändringar i förord-
ningen om handelsgemenskapen emellan Sverge och
orge, hr statsrådet bland annat andragit, att ehuru
sannolikt först i en atlägsnare framtid de i hvartdera
viket f rekommande statsrättliga och fivavciella för:
hällanden torde kunna medgifva tillvägabrivgandet al
ett tullförbund dem emellan, ansåg hr statsrådet, vid
hvarje py författoing om dessa rikens ömsesidiga han-
lelsgemenskap, lämpligt att hafva detua mål i sige
och att, om ett närmande dertill i bufvudsakligare
nän för närvarande tid ej kunde eller borde ske, åt-
minostove icke skrida tillbaka genom inskränkning af
de bandelsfrihetsförmäner som, särdeles för gränstra-
kenyredan i förut gällande författningar voro medgifna.
Af dessa skäl, hvi!ka för Sverges regering erhöllo eo
5kad vigt derigenom att Rikets Ständers anhållan om
revision geuom en serskild kommit af föreskrifterna
angående handelsgemenskapen rikena emellan var
hufvudsakligen föravledd af de trafikerandes önskan
;m utvidgning af redan befintliga lättnader i han-
telskommunikationerna, och då hr statsrädet i öfrigt
icke borde lemna utan uppmärksamhet de missgyn-
nande följder, som för svenska fabriks- och manu-
rakturindustrien sannolikt skulle inträffa genom in-
skränkving af de tullfribets- eller tull-lindrings fö-
lelar; som ditintills egt rum vid: införsel från ena till
andra riket af sådana artiklar, hvilkas tillverkning ut-
gjorde föremäl för svensk slöjd; fann hr statsrådet sig
föranläten afstyrka, att enligt de norska kommitterd-
les förslag, sodkändt af konogl. notska regeringens
medlemmar, utom då varande chefen för finans- och
ulldepartemeniet, från förteckningen å varor, som vid
sommunika:ion sjöledes voro med endast half inför-
selstull belagda, skulle uteslutas artiklarna raffineradt
ocker och sockersirap. Denna äsigt, biträdd af sven-
ska statsrådets då varande öfriga ledamöter, åberopa-
128 nu af hr föredraganden; och då i det nu sär-
kildt förekomne fall, anledniogen till den föreslagna
södfallsutvägens användande nu mera upphört, sedan
let norska exportpremie beslutet återkallats och det iö
sormala förhållandet åter inträdt, fann föredragandgu I st
sig icke kuuna här tillstyrka någon rubbniog af dela
grundsatser, hvarpå nu gällande författning hvilade. )h:
Deremot ytirade statsräden hrr Wallensteen och Gni- le
penstedt, att de, delande äsigten om det önskliga il Aj
stt tuliförbund emellan de förenade rikena, ansägo si
örhållandet i afscende på ifrögakomne art keln socker, de
som icke egande sitt ursprung från nägotdera riket, I vil
ara så olika mot hvad i fråga om öfrige uti 1825) kä
8 förordning uppräkuade varor sig företedde, au -ne
edaw häruti kunde ligga ett skäl för bifall till för. Vi
laget;smen derjemte förekomme, att, genom möj ) st
igbeten att mot nedsatt tull från det ena till det
spåra riket införa nämnde artikel, stor svårighet all ) de
id mäste uppstå att, med behörigt afseende å bibp- I fö
vällandet af nödig jemvigt, bestämnia den allmänna
Fe