ej frestades. Men om kristendomen undergräfves,
undergräfves ju äfven det borgerliga samhället. Hvar-
före skulle då detta ej från sig utestänga, om ej bap-
tisier, ätminstone jesuiter och mormoner? Qväkarne
vilja ej bli krigare, men om ett större antal af ett
lands iunevånare blefve qväkare, skulle det ej på säå-
dant sätt i farans stund kunna blifva blottadt på för-
svarare? — Det är sant att de kristna, när de kom-
mit till makten, i sin tur förföljde hedningarne, meu
skulle ej samma öfverslag äfven här kunna ske, om
religionsfrihet beviljades katolikerna? — Man invän-
der visserligen, att saaningen alltid segrar, men hi-
EV iotygar, att villfarelsen lika ofta fätt öfver-
and.
Kyrkouerden Hammar: Det är naturligtvis nyttigt
att ett borgerligt samhälle blir befriadt från sä-
daova skadliga inrättningar soa kaster, lifegen-
skap m. m. I Amerika t. ex. skall slafveriet säkert
förstöra unionen, om ej religionsfriheten gör slafvarne
fria. Man kan ej fördrifva ett ondt med ett annat
ondt. — Men man vill hindra de falska profeterna
att sprida sina villomeningar. Ja väl, om det är
möjligt. Men det är ej möjligt. Man straffar. Men
hvem är det som straffas? Förföraren eller den för-
förde? Mördaren eller den mördade? Tjufven el-
ler den bestulneP Den mördade straffas, men mör-
daren gär fri. Landsförvises förföraren så får han
blott fri resa hem till sitt eget land, men den
andre slites från hustru och barn. Är detta en krist-
lig lag? — Men, invänder man vidare, landet skulle
bli värnlöst, om ett större antal af invänarne blefve
qväkare. England, der qväkarne finnas i stort antal,
visar att dermed ej bar någon fara. Qväkarne görs
visserligen ej krigsijenst, men betala i stället en dryg
krigsskatt. — Men katolikerna? De skola förfölja oss,
om de bli en pluralitet af nationen. Men har det
gätt så någorstäies? — Försöker man deremot att
med väld tillbakahålla dem, då först skola de bli fruk-
tansvärda. Den starkaste armt, som för närvarande
utrustas i England, är bibel- och skriftkolportöreroa.
Utrustade England mot påfvedömet andra härar, skulle
det snart vara förbi med dess makt. — Låt evange-
lium bli fritt, och påfven må skicka hit hur många
jesuiter som helst, skall han dermed föga uträtta.
Den 4:e frågan kom derefter under öfverläggning:
Möåmne icke inom en kyrka, som saknar sjelfständig re-
presentation, det kristliga Ufvet mer eller mindre hindras
att uppenbara sin inneboende kraft och välsignelse?
Pastor Åkerlund skuile ej lägga så mycken vigt vid
en kyrklig representation, om kyrkan vore hvad den
borde, men i dess närvarande ställning till staten är
en sådan nödvändig. Ståndsrepresentationen hvarken
kan eller vill göra nägot som befordrar det andliga
lifvet. Den söker tvärtom utrota allt sådant, så snart
det ej läter inklämma sig i det gamla skicket.
Petter Jönsson i Träslända tyckte att den represen-
tation vi nu ha kan vara gudi nog, och att vi ej böra
ha en stat i staten. Vi borde be Gud för den vi ha.
Kyrkoherden Hammar visade med Englands exem-
pel det förderfliga inflytande som den kyrkliga repre-
sentationens förening med den borgerliga utöfvar på
kyrkan sjelf. Det gifves ingen mera död kyrka än
den engelsk-episkopala. Äfven i Tyskland har för-
hällandet varit detsamma, isynnerhet i Preussen, der
de begge varit förenade i konungens person. Det
oaktadt hade det vildaste ateisteri inträngt bland de:
preussiska folket. Först sedan den gemensamma re.
presentationen upphört, hade ett högre lif börjat upp-
spira. Behöfves äonu ett exempel, ha vi det i värt
eget land. Vi böra i sanning bedja för vära riks-
dagsmän i dessa dagar; de ha ett tungt ansvar ati
bära på, både för stat och kyrka. — Den föregående
talaren hade dessutom sagt, att ett kyrkomöte skulle
komma att utgöra en stat i staten; men då vore ju
äfven riksdagen en sådan.
Den 2:dra frågan: Enär den lutherska kyrkan
Sverige suknar all verklig representation, måste ick
kyrkans skiljande från staten anses vara den bästa ut
vägen att vinna en sådan?s besvarades, efter ett af
styrkande yttrande af kyrkoherden Hammar, med Nej
De öfriga tvenne frågorna kommo ej under öfver
läggning.
