Leitung tillsinda sig allehanda rygsvänligt prat
fver sultsnens underordnade ställning till sina
utlierade, öfver skymfen mot de tyska stor-
nakterna, hvilka blifvit uteslutna från fördra-
set (alldeles som man icke tvertom lemnat
lem öppet att biträda det och dertill äfven
wpford at dem!), öfver Englands hotande
supremati 0. 8. Vv. — — — Den nämnda bro-
schyren svarar derpä:
På samma gäng Augsb. Allg. Zeitung tillegnar sig
lessa Triestertidningens infamier, sätter han dem i
amband med frih. von Brucks namn. Vi vilja och
kunna ej tills vidare i denna insinuation se någon-
ing annat än ett mindre elakt än dumt förtal. Ty
ym det vore sannt att det österrikiska sändebudet i
Konstantinop 1 missbrukar pressen, för att intala den
sllmännva meningen i sitt land att österrikiska staten
mindre har att frukta en förstöring af Rysslands makt
på Turkiets bekostnad än en tillväxt af det engelska
inflytandet i Konstantinopel, dä skulle denne stats-
man blott under förutsättning af en förständsrubbning
kunna frikännas från ett planmässigt förräderi.
I det jag för denna gång nöjer mig med
att utpska för er denna andra gåta i afseende
på Österrikes ställning, behöfver jag ej ännu
en gång återkomma till alla de dunkla ställena i
den preussiska politiken. Infandum regina — —
Låneobli nerna äro till hälften utgifna, och
regeringen hade förklarat kamrarne, att den blott
i det fallet skulle göra bruk af d2 beviljade
30 oner thalerna om behofvet dertill
tvingad-. Man väntade derföre samtidigt med
obligationernas utfärdande en expos af mo-
tiverna för behofvet, som dock icke hörts ut
af. Ja till och med det åt sjökompaniet
(Seshandlung) lemnade bestyret att samla teck-
ningar och negotiera om det i Statstidningen
rörkunnade 4!7, proc. lånet på 15 000,000
med en kurs af 94 och 1 V, provision (lånet
är för öfrigt till den utgifna hälften af 15
millioner undertecknadt och afslutadt) — till
och med dessa vilkor, som i alla verldens
länder p äga officielt tillkännagifvas, erfor man
blott genom de vanliga officiösa indiskretio-
nerna. Hvarför denna förbehållsamhet? Fruk-
tade man måhända att uttala sig och att of-
fentliggöra dea mer ell-r mindre förestående
mobiliseringen, det enda förnuftiga motivet
för lånets upptagande.
På samma gång var språket från de ryss-
vänliga organerna, från det ryska partiets myc-
ket isolerade men så mycket öfvermodigare
tidningar under de sednaste dagarne oförsyn-
tare och förboppningsfullare än någonsin.
I motsats till anden i Hamlet vädra de
nattluft, diplomatiska intriger, kongresser och
till sluts Rysslands ärofulla uppståndelse. De-
ras hufvudsakliga bemödande går ännu ut
derpå att göra den engelsk-franska alliansen
misstänkt, att beröfva turkarnes lysande segrar
och deras heroiska motstånd all glans, att
nedstämma modet i sinnena, med ett ord att
under den närvarande krisen öfvertaga den
onda andens roll i Faust, som beständigt sva-
rar nej. Måtte deras beräkningar och intriger
komma på skam !
Men om också situationen ännu erbjuder
många dunkla punkter, så saknar den dock
icke, såsom i inledningen blifvit antydt, nå-
gra bättre och ljusare sidor. Sammankom-
sten i Tetschen mellan Österrikes och Preussens
monarker har gifvit mera eftertryck åt Tysk-
lands hållning och på visst sätt återupplifvat
förhoppningarne. Jag vill ej till de många
uttydningar, som denna konferens framkallat,
lägga nägra nya. Men det är säkert, att ge-
neral Mayerhofer var hitskickad från Prag,
hvarest kejsaren befann sig, för att uppfordra
Preussen till fördragsenligt uppställande af
trupper. Han fann här så många betänklig-
heter, konsiderationer och hvarandra korsande
tendenser, att han redan på förband måst
beteckna sitt uppdrag som fruktlöst eller åt-
minstone fullt af svårigheter. Derpå följde
kejsarens inbjudning och kongressen i Tet-
schen.
Man kan som säkert antaga att man på
T högre ort är lika litet underrättad om stim-
ningen i utlandet som i det egne landet. Hof-
vet tror att landet har sympatier för Ryss-
land. Det är i detta hänseende lika väl un-
derrättadt som hr von Savigny, den berömde
rättslärde, hvilken i ett sällskap hos Bettina
von Arnim, hans svägerska, äfven talade om
ryska hågkomsterna från 1813 o. s. v. Bet.
tiva, som en gång ej lät genera sig af sjelfve
Göthe, och på sitt fantastiskt demokratiska
sätt gerna säger en hvar sanningen, svarade
den förra ministern: Landets ryska hågkom-
ster! Det kan du säga till dina seider och
I smickrare, som äro för oskickliga och dum:
ma att kunna svara dig. Med mig kan dt
låta bli att tala om något sådant!, Det äl