nos NMOMIMISSIONadICIllic, Ull UNUViRdlIUe a VM
STOCKHOLM, deh 30 Juni.
Utrikes Korrespondens-artikel.
(Från Aftonbladets korrespondent.)
Berlin den 25 Juni.
Ställningen är ännu alltid full af motsägel-
ser och gåtor, men några ljusstrimmor ge-
nomblixtra dock det diplomatiska dunklet.
Österrike och Preussen hafva ännu icke ut-
talat det sista afgörande orde, ännu icke ge-
nom klar och öppen handling förjagat oron
hos en del och bragt de andras misstroende
till tystnad. Österrike skall besätta Dona.-
furstendömena, ställa sig emellan de stridande
partierna, förklara Moldan och Wallachiet för
neutralt område, i en sådan ställning åväga-
bringa ett vapenstillestånd och slutligen be-
reda den väntande konservativa verlden möj-
ligheten af en kongress — denna diplomatiens
Fata Morgana. Sådant är horoskopet för den
närmaste tiden. Men för hvilken och emot
hvilken skall Österrke låta sina kroater in-
rycka i det af kossackerna utsugna landet?
Det har öfverenskommit med Turkiet och
vestmakterna om detta steg; med deras sam-
tycke uppträder det som gränsvaktare vid Do-
nau, en sydslavisk markgrefve, så till sägan-
des, mot den inträngande barbaren. Men har
det ej måhända i samma ögonblick äfven in-
gått öfverenskommelser med Ryssland? Slår
det ej åt Ryssland en gyllene brygga til! åter-
tåget? Förbindrar det ej genom ett föregifvet
opartiskt mellanträdande och förtidiga under-
handlingar det försvagande af Rysslands makt,
som Europas beständiga fara fordrar? Se här
första ovissheten, första gåtan.
Hr von Hibner för visserligen i Paris ett
mycket vestligt, mycket antiryskt språk; un-
der österrikisk inspiration skrifver hr Forcade,
den omvända orleanisten, artiklar i Revue
des denx Mondes, fulla af österrikisk-turki-
ska förhoppningar; den förr för ryska sympa-
tier misstänkta Journal des Debats öfverbju-
der sig nu i artiklar af samma tendens; vi
måste låta oss allt detta behaga och, sättande
den politiska nödvändigheten öfver våra sym-
patier och vår nationalstolthet, resignera oss
dertill, att Österrike i den stora frågan öfver-
tar ledningen för Tyskland och i det afgö-
rande ögonblicket kastar sitt svärd i vågskå-
len. Men om hr Hibner i Paris för ett
vestligt, mer än vestligt språk, hvarföre för
då hr von Bruck i Konstantinopel ett alldeles
motsatt?
Redan för några dagar sedan fästade den
tyska pressen på olika orter uppmärksamhe-
ten derpå, att de ryssvänliga korresponden-
serna från Konstantinopel till Augsburger All-
gemeine Zeitung och Triester Zeitung till-
skrifvas hr von Brucks omedelbara inspira-
tion. Berliner Volks-Zeitung innehöll förli-
den vecka likaledes ett bref från Syd-Tysk-
lid, som i eftertryckliga ordalag hänvisade
å nämnde förhållande. Från Heidelberg har
jag sluthgen från särdeles tillförlitlig hand
erhållit följande enskilta meddelande:
Triester Zeitung redigeras af en man, som ej
har nägon annan vilja och tanka än hr von Brucks,
hvilken öfverhufvud är den som i Triest räder öfver
regn och solsken. Hvad Augsburger Allgemeine
Zeitung beträffar, så är hr von Bruck sedan nägra
år dess orakel, till hvilken den stär i de innerligsste
personliga förhällanden. Korrespondenserna från Pera,
från Bosporen o. s. v. komma utan undantag antin-
gen från Brucks kabinett eller fran personer som fatt
anvisning att mottaga inspirationer från honom. Til
de sednare hör isynnerhet den f. d. preussiska artil-
leri-löjtvanten H. O., den enda af dessa turkiska
korrespondenter, som med en viss skam och med half
sämma sjunger i den ryska tonen. Artikeln Diplo-
matische Schackzäge, som för nägra veckor sedar
genomgick 10 eller 12 nummer af Augsb. Zeitung.
kom likaledes ur Brucks egen penna. Huru Bruck
kommit att spela denna rol kan jag ganska lätt före.
ställa mig. Han är en man af stor energi och mec
ett hufvud och en företagsamhbetsanda, som kunde
ricka till att utrusta ett dussin Manteufflar, men har
saknar hållning i karakteren och är ej upphöjd öfve
personliga fördomar. Som Triester-redare är han af:
undsjuk på engelsmännens merkantila öfverlägsenhe
och säsom österrikiskt sändebud utom sig af vrede
och raseri öfver Redcliffe, bredvid hvilken han ingen
ting betyder hos Porten och naturligtvis äfven, med
den hällning Österrike hittills iakttagit, ingenting kar
betyda. Det obegripliga i hela denna sak är blot
att man i Wien låter Bruck hållas, der man natur
ligtvis fullkomligt känner verkliga förhällandet, hvarpi
Lloyd äfven visserligen i förtäckta och blott för der
invigde begripliga ordalag flera gånger anspelat.
Ätven i en nyligen utkommen broschyr
kallad Ryska kriget och Tyska Neutraliteten
är denna underliga angelägenhet i förbigåend
berörd. Då fördraget mellan vestmaktern:
och Turkiet kommit till stånd, lät Triester